Ranta-runt-i-ringen

I helgen intog jag och Nova utställningsringen efter ett års uppehåll. Det gick inte lika bra som sist, dvs två CERT på en och samma helg. Särskilt nära var vi inte heller. Nova stod 1:3 ökk (av totalt 12) och i Bästa tik på en reservplats (av totalt 21). Vilket ju inte är helt skit på de här breddgraderna med den hårda konkurrens som finns.

Well, well, vi ta´t en annan gång. Numera är ju en av "konkurrenterna" champion så ett "hot" mindre. Bara att gratulera. =)

Mmmmm- träning!

Efter veckor av inaktivitet hände det så ikväll. Vi tränade. Med andra. Hade inte tänkt att träna. Tur att jag ändrade mig. Annars hade jag missat ett och annat trevligt.

Fotgåendet fungerade hyfsat fast det behövs definitivt mer slipning. Skytten/kastaren är en kul prick tycker Nova. Får nog köra externa belöningar bakåt där också.

Stadgan fungerade också hyfsat trots att andra hundar jobbade i närheten. Fast inte är jag helt invaggad i "våga-lita-på-min-hund" och "min-hund-kommer-inte-att-knalla" - än!

Tränade på linjetag mot lite olika områden och varierande avstånd. Vad som förvånade mig var att farten in var fortare än vad den brukar vara när vi tränar med andra hundar. Avlämningarna satt också skapligt. Trots att Nova jobbade in mot linjen. Inget pinkande på väg in heller. Kors i taket.

Nu är jag superpeppad!

Ombyte förnöjer

Söndag. Bad av hund. Planerat. Grönsåpa. Doft- tallskog.

Tisdag. Bad av hund. Oplanerat. Kulörtvätt. Doft- rött surdike.

Häpp!

Tisdag forts. Raggardusch av hund. Doft- nja.

Häpp!

Resumé

För att dra en snabb resumé av vad som hänt sen midsommar.

- Löp över. Ingen närgången karl. Shit pommes!
- Inte mkt till träning. För varmt. Matte lat.
- Utställning snart. Grumme grönsåpa. Klippa svanstipp.

Klart och betalt!

Lata dagar

Ska bara vara i helgen. Liksom en latmask. Trevlig midsommar!

Regn...

...är inte alltid så dumt.

Kärt återseende

Medan 5000 hundar har varit på utställning i helgen har vi slappat och tagit det lugnt. Bilen styrdes norrut i fredags för att köras ytterligare 12 mil på lördagsmorgonen.

Det blev ett kärt återseende. Modern öppnade dörren och Nova slank, eller rättare sagt, pressade sig in i stugan. In i stugan och in till Storebror. Yra utbröt där inne enligt Modern. Jag var kvar på gräsmattan nedanför trappen som har två "nedfarter".

Därefter pressade sig Nova ut och Zack efter. Zack stannade upp en millisekund, lyssnade, kastade huvudet åt bägge hållen och vädrade. Klorna gjorde märken i trävirket när han satte fart åt ena hållet för att sedan ändra sig och kasta sig åt det andra. Såg för mitt inre hur ett anfall var närstående. Det eller en helgipsad hund. Höll andan. Zack höll igen något och tog inte trappens alla steg i ett svep. Utandning.

Sedan skedde något mycket märkligt. Storebror lyssnade och vädrade allt medan han sökte mig i en väldans fart. Bara det att han rusade förbi mig. Inte en gång- utan två! Jag kallade på honom men inte då. Jag viftade med händerna 1,5 meter ifrån honom. Men inte då. I glädjeyran var alla sinnen på utom synen.

Till slut fick jag så blöta pussar över hela ansiktet. En liten tår fanns det nog allt där i min ögonvrå. Både då och när det var dags att åka. Fast blicken var inte lika uppfodrande som den brukar vara. Snälla, ta mig med! Följa, åka bil... Snälla. Inte heller låg han där vid dörren och väntade hela kvällen heller.

Det är nog rätt skönt att vara en pensionär bland andra pensionärer ändå.