Trollor, fönsterputsning och stoppsignal

Wendla här. Idag är min matte gladare för jag har visat mig från min bättre sida. Jag gick skötsamt i kopplet och struntade i alla goda lukter från diverse hanhundar. Sen så hjälpte jag till att torka fönster och golv. Jag var någonstans mellan mattes ansikte och vad hon höll på att torka. Matte är numera skinande ren och därmed vårstädad. Tillbaka till min bättre sida. Matte har ju lagt på stoppsignalen på handtecknet. Idag så testade hon om jag förstått pipan och tog bort handtecknet. Vad var det för sak när man får ost! Min bättre sida innebär också att jag kan ha på mig täcke, sele och numera storasysters bättre begagnade trosor. Vad är det för sak när man får ben! Jag gör inte som min storasyster som försöker bli av med trollorna genom att springa under soffbordet i hopp om att de ska glida av. Fast jag gör inte vad som helst. Tänk om matte får för sig att jag ska ha en vindsäck. Hoppas att hon inte tar fram sina bättre begagnade. Mama mia!

Stora damen

I helgen fick våren sällskap av Wendlas första löp. Fast helt säker på den saken blev jag först igår. Inte konstigt om öronen glappat. I söndags fick Nova stanna hos Markägaren, så att jag och lilldamen ska få tid tillsammans samtidigt som Nova ska få egentid. Wendla har hittills inte haft några problem med att vara utan storasyster. Eller har hon det? Ja, eller så är det löpet som spökar. Ett och annat hundmöte har inte gått så bra som det har gått tidigare. Jag håller andan och tår och hoppas.

Vååår!

Ja, nu är den här snart. Våren. Sångsvanarna sjunger och jag trallar och packar flyttkartong på flyttkartong. Koltrasten drar en truddelutt. Wendla hittar vårfynd i snön och drar en prutt. Och imorgon är det fredag!

Ny rad?!

Vet då inte vad som hänt med det där med ny rad. Det funkar då inte alls. Why? Anyone?

Stadgeträning

Så där nu är diskberget nollat, dammråttorna utrotade (för de kommer väl inte tillbaka?), tvätten vikt och hundarna rastade och tränade. Hostan har slutat skälla och jag är laddad för en söndagkväll i soffan tillsammans med mina personliga värmefiltar (Markägaren har åkt hem), trädgårdstidningar och bästa hönsboken. Tidigare tränade jag stadga med lillfröken. Testade den lurviga kaninbollen denna gång. Det funkade! Check. =D Tatatataaaaa!!! Nåväl, lillfröken höll ju först att ploppa ut ögonen ur huvudet och bete sig som Snurre Sprätt när jag plockade bollen ur träningsvästen. Men sen så. Humpade bollen försiktigt och frökalöka satte sig. Puss. Jag blev lika glad som ett barnkalas. Tänk stadgeträning- och höns! Det vore något.

Kennelträff 1 maj!

Tråkigt nog är det full utflyttning och inflyttning den dagen. Kalmar är ju inte närmast, men släkten är ju släkten. Kikade i alla fall på flygbiljetter till mig, men det där med att flyga fram och tillbaka på samma dag var ju inte ens att tänka på. Fast fantisera går ju. Kennelträff på You tube? ;D

Nova is back!

Ja, kära nån. Nu finns det två valpar/unghundar i familjen. En åtta månaders och en sjuårig.

Fortsättning stoppsignal

Jag har mest belönat med godis vid träning av Wendlas stoppsignal. Men nu har vi även börjat med bollbelöning från stopphanden. Lite baklänges kanske eftersom vi inte medvetet har tränat avlämningar. Så döm av min förvåning när Wendla jagade efter bollen, greppade den och tvärt vände hemåt igen för att sedan inte vika av med huvudet åt något håll då hon närmade sig mig. Ett "tacktack" och så var bollen åter i handen. Kära lilla guldklimp! Fast jag borde nog klicka in avlämningar med hjälp av handtarget innan det blir fler bollbelöninar. Hmm...

Rangordning

Allt går inte spikrakt. Influensan och träningsstopp fick Wendla att försöka klättra på rangordningsstegen. Märkte bland annat att hörseln, som tidigare varit nästintill övernaturlig, började glappa. Särskilt under hopp-och-lek. Så jag brassade iväg till djuraffären och kom hem med en säkert 15 meter lång- och ROSA- plastlina. Wendla blev paff när det kom en påminnelse om vad jag ville via linan. Inte var det att hon skulle äta bajs i alla fall. Få se vad som händer nu när jag har åkt på influensa omgång 2. Men med en rosa lina kan det ju inte bara gå fel. Eller?

Wendla och stoppsignal

I veckan har jag börjat så smått med Wendlas stoppsignal. Har ju kört med handtecken länge, men nu lades själva visselsignalen på. Har börjat i kopplets längd på våra promenader. Nova har börjat komma ut ur skendräktighetens dimma och har också fått vara med. Kan aldrig skada med en uppdatering. Men nu är det dags för en trevlig helg!

Tänk...

... vad lite piller, nässpray och en dos Markägaren kan göra med själen. Addera en nyinköpt kruka med mini-påskliljor, Vasaloppet, solsken och lite längre promenader med trevliga hundmöten med Wendla och - chaching vilken trevlig söndag det blev. Så mycket till tapetsering blev det inte, men so what?

Träningstarmen börjar vakna till liv. Ska jag börja med inlärning av handtarget och där med avlämningar?

Ny vän

Wendla har skaffat sig en ny vän. Vännen är en cavaliervalp. Wendla tycker att pyttevalpen är väldigt intressant när han är olydig och studsar runt på sängen. Det är särskilt kul när han gör lekinviter och går ner på frambenen. Då följer Wendla efter och pussar på sin nya vän.

Cavaliervalpen heter Buster. Husse heter Agria djurförsäkringar. Buster finns nästan bara i fantasin, tycker Wendla.

Bacilluskerna...

... håller fortfarande igång med efterfesten. Hyresvärden, dvs jag, är mäkta trött på dessa osnutna partyanimals som inte tyckts ha ett hum om att värdinnan tycker att festen är slut och att det är dags att hoppa ner från bardisken och ta sina små sandaletter i handen och ringa efter taxi.

Fördelen med att vara lite så där lagom i-landssjuk är väl att det kommer att vara vår och barmark när bacillröjet har tystnat.

Passivitetsträning i sjukstugan

Förra helgen när Markägaren och jag tapetserade sovrummet fick vi avbryta pga att särbon började känna sig sjuk. I måndags var det min tur.

Trots att jag inte kunnat gå ut på några längre promenader har hundarna hållit sig lugna. De har sympatiserat och legat och värmt en redan febervarm matte. Wendla som brukar vila rätt högt upp på min bröstkorg har väl inte riktigt förstått att jag redan haft ett tryck över bröstet.

Vilken tur att jag hann tänka till och inhandla stora tuggben, för det har nog varit räddningen. Nu hoppas jag att influensan ger med sig snart. Markägaren är på jobbet idag.

Hoppas på aktivering och tapetsering i helgen igen...