God Jul och Gott Nytt År!

Morgontrött...

... är jag som oftast. Men idag blev det fart på gamm-märren efter att ha äntrat sjukhusområdet. Höll först på att sätta mig på ända i all halka. Bytte taktik. Såg avtryck efter person som bytt taktik för sent. Någon som ramlat. Träffade mannen som ramlat. Fot av. Ringde ambulans med hög arbetsbelastning. Väntan och adrenalinpåslag.

Klarvaken!

En tankeställare

Fick mig på pälsen i helgen. Ämnet var konsekvens. Eller avsaknaden av konsekvens. Och timing. Bet kritiken? Jo. För jag bet lite tillbaka...

Så vad har vi tränat på idag? Rätt gissat. Konsekvens och snabbare korrigeringar. Plus att matte hottade upp belöningarna något.

Man får visst vad man förtjänar. Även i hundvärlden.

Karltokig, ja visst

Attraktionskrafterna hos hormonmagneterna börjar avta något. Sugen är fortfarande ett ord i Novas vokabulär, om än med lite mindre bokstäver...

Karltokig

Just nu är jag och Nova vänner när vi befinner oss inomhus. Utomhus är det rena kalla kriget. Trots plusgrader. Källan till allt ont stavas hormoner. Och då pratar jag inte om mina små raringar, utan om Novas.

Fröken är döv, blind och envis. För att inte tala om, ja kort och gått sagt, kåt. Varje grässtrå med herrdofter ska genomgå en feromon-analys. Ställningskriget förlorar jag oftast, eftersom jag inte är lika känslig för herrparfym som Nova. Så jag hinner inte reagera i tid. Plötsligt är det som om två gigantiska magneter kommer i varandras kraftfält, och tjoff, så sitter de ihop. Dvs Novas nos och det indränkta grässtrået.

Oftast befinner sig doftfläckarna på Novas vänstra sida under promenaderna. Men igår var fläcken på min högra. Vad hände? Jo, frökens magnet-huvud kom farandes som en projektil mellan mina ben. Som var i rörelse. Ben med fötter. Iförda hårda skor. Det blev en rejäl smäll under frökens haka. Vad hände? I princip ingenting. En lika dimmig hormonfylld blick tittade ner i asfalten. På jakt efter karlar. "Hallå, vad gör du?!" Ingen hemma.

Men jag håller på att införa en diktatur. Mitt sista vapen är att införa utegångsförbud. Fast hund-låda? Nja, inte gärna.

Utställningssugen

I går morse vaknade jag av en go-luktande hund med en fin och blank päls.

Det blev en tvagning innan jul och innan höglöpet med det ständigt återkommande "rör-du-mig-det-minsta-var-som-helst-på-kroppen-så-blir-jag-alldeles-till-mig-och-tömmer-analsäckarna-fort-som-f-n-var-som-helst-när-som-helst".

Nåja, tillbaka till ämnet. Det mesta av pälsen är på plats, vilket innebär att jag börjar fundera på utställningar. Alltså blev ju den vildvuxna svanstippen trimmad på kvällen. Nu är det bara att vänta till... mars?!

Cykeltur i december?!

Fick brått ikväll. Tittade på vädret. Va, kommande minusgrader? Fick eld i baken och packade på Nova alla hennes julpynt. Först reflexvästen och sen reflexselen med blinkeblink. Matchade givetvis med egen neongul reflexväst som den stilikon jag är (NOT). Paris hade väl modevecka förra veckan av en anledning. =)

Sedan bar det av på en cykeltur efter Olle Fiskares. Nova hittade gotta på vägen. Förmodligen brunt. Inte uppskattat. Fast det var ett sök som hette duga. Alltid något. Jag svor och hotade med en Springer.

Lagom leriga äntrades badrummet vid hemkomsten. Denna gång var Grummes slut. Barnängens fick rycka in i stället. Få se hur frisyren på fröken ser ut i morgon. Bad-Bia-hair-day?

Puh.

Jadå. Löpet är här.

Novas ansökan

I lördags nästan krockade jag med en självsäker fröken i dörröppningen mellan köket och vardagsrummet. "Vad stöddar du upp dig för då?", frågade jag och lyfte på ena ögonbrynet. "Jag är speciell. S-p-e-c-i-e-l-l. Speciell, jag.", matade fröken på och stormade teatraliskt förbi.

"Öhhh", sa jag så där lagom intelligent och kliade mig i huvudet. "Vadå, speciell? Och varför just idag?". "Skulle du allt vilja veta, va?!", Nova spände ögonen i mig och tittade menande mot parkettgolvet.

"Jag vet att det är grusigt värre, men det är ju plusgrader ute. Igen! Ska dammsuga.", försvarade jag mig och drog koftan tätare runt kroppen. "Du fattar ju ingenting. Ska jag bokstavera intelligent för dig också?", muttrade fröken på och rullade på ögonen ett par varv.

"Nä, det behövs inte. Gå och lägg dig!", muttrade jag tillbaka. "Här ska inte gå och läggas, jag ska skriva ut ansökningsblanketten till Mensa".

"Du ska vad, sa du?!", svarade jag och höjde tonläget åt det ljusare hållet. "A-a, jag ska gå med i Mensa", sa Nova. "Mensa. M-E-N-S-A".

Då gick det upp ett ljus för mig. "Du, Nova, du kanske har missuppfattat ett och annat?" "Hö, skulle jag?!", sa Nova och satte näsan i vädret.

"Du kan ju pröva att bifoga meritförteckningen", tillade jag torrt och tittade menande på den röda fläcken på parkettgolvet som jag kommit att uppmärksamma.

Bloggfri månad

... och jag drar ett fett kryss över November som månad. Grått, blött och grusigt!

Sicken tur att det nu är december. Rött, glögg och mysigt!