Söndag

Det blev ingen lång "Söndag i sängen" som Bo Kaspers Orkester brukar sjunga om. Istället blev det en relativt tidig morgonpromenad i ett sömnigt Sundsvall och längs dess gator med underbara stenhus. I höstskrud dessutom. Jag tycka om!

Åkte sedan norröver och stannade till i Nordingrå och Norrfällsviken. Slapp träffa någon fler huggorm...

Annorlunda skotträning...

... och i annorlunda miljö.

Cava respektive hotellrum. Ooops!

Ssss-skuleberget

I lördags körde Markägaren, jag och Nova ned till Höga Kusten-området. Första stoppet blev vid Skulebergets fot. Fikade och beslöt oss för att gå en liten sväng. Det bar av uppåt. Är man som jag ganska frusen av sig så var de långärmade kalsongerna naturligtvis på. M a o varmt.

Ännu varmare blev det när jag plötsligt hörde ett väsande och insåg att Markägaren stod med en väsande huggorm mellan fötterna. Ormen slingrade sig sedan snabbt in i en håla, också den mellan fötterna på Markägaren.

Inte blev det bättre av att Nova passerat sekunden före. Ångest! Biten, inte biten, veterinär, inte veterinär...

Det blev ett evigt klämmande och kännande och kollande av färgen på slemhinnorna titt som tätt på vägen ned till Sundsvall.

Förhoppningsvis kom vi undan med blotta förskräckelsen. Särskilt mycket sömn blev det i alla fall inte under natten...

Gamla godingar

Upprepning

Var och tränade samma saker som igår. Frånsett att nu var avstånden längre, större störningar och fler skott med kast. I slutet hade jag backat så mycket att det Nova var tvungen att "passera" ett målområde för att komma till det andra. Alltså backade vi och körde över en väg, då det fanns en viss tveksamhet till att passera en väg vid söket i lördags. Biotop-byte.

Idag funkade det okej, men inga större superlativ. Stressen dvs gräsätandet var högre till en början, men avtog efter hand. Säkert för att fröken blev säkrare och säkrare på sin sak.

Tränade med huvudvärk och det är nyttigt att se hur det påverkar ens kära hund. Tror att farten in mattades något pga en mindre positiv energi från min sida.

Rumpan var dock i backen vid alla skottillfällen.

Dagens övning

Insåg till min förtjusning att det fanns tillräckligt med tid för ett träningspass efter jobbet och matbestyr. Snabbt som attan in med hund och grejer i bilen. Mot militärskogen.

Kastade ut tre dummisar mot tallen och tre mot en björkdunge. Blev väl en 120 graders vinkel därimellan. Skott kom därefter mot björkdungen, men skickade damen på sidotecken mot tallen. När tall-dummyn var levererad blev det skick mot björken. Så där höll vi på fast med variation. Körde också ut-tecken ibland.

Farten var nästan lika hög ut som ända in och det värmer. Något som värmer ännu mer var att frökens rumpa var i backen alla gånger det gick ett skott. Även när det var skott och kast. Haleluja-moment!

Visst tuggades det en del gräs emellanåt, men inget som påverkade koncentrationen på var det ramlat ned eller låg apporter.

Hann träna i en halvtimme innan dimmslöjorna började rulla in över lägdan. Ikväll kom jag också ihåg Novas gyttjedike. Koppel på. 1 - 2.

Morning runaway

Gick där med sömn i ögonen förbi en lägenhetslänga. Plötsligt frös Nova till is och markerade. Tittade på mig uppfodrande och tillbaka till föremålet för hennes beundran - eller jaktinstinkt?

Där i det daggfyllda gräset satt en stycken beige vädurskanin fritt och smaskade lyckligt och frenetiskt på maskrosblad. Till saken hör att det står kaninburar på gavellägenhetens uteplats. Avundsjukan kunde bara anas från de andra inlåsta små stamparna.

Så vad göra? Rundade längan från andra hållet för att inte jaga iväg Kalle. Plingade på dörren, men ingen kom och öppnade. Plingade lite till. Ok, här skulle det apporteras. Självfallet av mig och inte av Nova.

Utrustade mig med det största maskrosbladet som gick att hitta och lade på charmen. Tydligen var jag tämligen osmaklig för den rackarn hoppade ju självfallet iväg. Gav upp när den ratat mig några gånger. Ingen mobiltelefon hade jag på mig heller.

Vad göra? Klockan tickade och jobbet kallade. Kallade på uppmärksamhet gjorde också Nova som fick finna sig i att sitta uppbunden vid ett cykelställ. Hela tiden med handen uppe och ett mantra som löd: "Jag kan, jag kan, jag kan".

Fick jackpot en halvtimme senare och tack vare Eniro. Undrar om det var någon annan som fick jackpot. Kanin eller annan hund? Eller ägaren?

Söndagen som var

Träffade Blondinen, Brunetten och Morrisen ute i skogen klockan 11.00.

Sedan blev det strössel- och stadgeövninar med mingel, inkallningsövningar, viltträning, djupt och smalt sök, skott med extern belöning.

Checkade åter in i lägenheten klockan 14.45. Tala om träningspass.

Mötet i kiosken...

... resulterade också i upptinat vilt och i ett väckt träningssug.

Så de upptinade nya familjemedlemmarna fick följa med ut på ett träningspass igår kväll. Med på träningspasset var även Guldpojkarna och Lydnadsdrottningen, dvs mötet i kiosken.

Nova fick först hämta in en dold skata från samma målområde som igår. Belöningen var kaninen precis bakom mig. Skönt att ha någon på plats som kan rapportera hur upptagen ser ut. Guld värt! Lite tveksamheter kring skatan, men inte så farligt.

Upprepade samma sak med kråkan. Första gången fick inte Nova till ett riktigt grepp, men andra gången var det pang på. Härligt!

Sen var det dags för Guldpojken den yngre att få skott och enkelmarkering. Inga tveksamheter där inte, trots att han galopperade tvärs över vittringen från kaninen. Gånger tre. Tummen upp! Avlossade sedan skott mot samma ställe, men då blev det linjetag bakåt istället. Tummen upp igen!

Nu var det Novas tur att höra skott. Fem dummisar var utkastade i samma målområde, dvs mot tallen. Skott avlossades framåt av Lydnadsdrottningen, sedan blev det linjetag eller ut åt motsatt håll. Vid första skottet var fröken verbal, men sedan var det tyst. Vid de två första var Nova också i koppel, och vid de tre sista lös. Tog en risk när skottet avlossades mot det håll där kaninen legat, men rumpan var i backen. Nästa gång kan det bli skott under transport. =)

Sedan var det Den Yngres tur att pröva på vilt i koppel. Många tummar blev det!

Om jag ska summera det hela så var Nova ganska uppskruvad. Dock ändå med en broms, som bara glappade rejält en gång. Och när inträffade det? Jo, när vi var på väg tillbaka till bilen och jag hade slappnat av. Lärdom!

Nu är jag peppad inför lördagens träning.

Ett möte i kiosken...

... resulterade i att jag skyndsamt spenderade pengar och inhandlade vilt efter jobbet. För tvåhundraåttio kronor.

När viltet var tryggat åkte jag och Nova iväg och tränade. Snitslade först upp ett fält och humpade ut dummisar. Avlossade också ett par skott med puffran.

Sen gick vi till andra sidan av vägen och körde linjetag mot en tall. Nova fick hämta tre dummisar utan störning. Sedan blev det skott först åt motsatt håll och sedan sidotecken mot samma tall. Tre gånger det också.

Sedan knatade vi över vägen och tog fältet. Hade önskat ett mer djupare sök, men en del dummisar som legat längre ut kom i alla fall in. Får klura ut något till nästa gång.

Dräneringen...

... min visade sig fungera alldeles utmärkt förra veckan, vilket ju inte är helt positivt eftersom jag inte är ett hus. Blev helt utlakad på energi och orkade inte träna, eller rättare sagt, hann inte träna vare sig mig själv eller Nova.

Morr, tycker inte om när andra suger musten ur en! Tror inte att det är uppenbart för alla att "det man stoppar in får man också tillbaka". Skulle ha behövt få yoga injicerat intravenöst.

Men det som inte knäcker en, gör en starkare. J-lar vad jag är stark nu!!! =)

Novas anklagelser

"Vilken helg", konstaterade Nova från bädden i hallen. "Vadå?", undrade jag med höjt ögonbryn.

"Har du hört talas om normalfördelningskurva och att lagom är bäst", frågade mig Nova smått anklagande. "Eh, har ett väldigt vagt minne av statistiken från universitetsstudierna", började jag innan Nova avbröt mig. "Pff, det ante mig!"

"Tigger du stryk", undrade jag i försvarsställning. "Den klon är rätt öm om jag får be". "Undrar bara om du tycker att det är rimligt att jag får lyxen att gå på tre långa skogspromenader ena dan, medan jag den andra får ligga i bilen och titta på när alla andra labradorer får göra roliga saker och fika", sa Nova och trutade med munnen likt en Botox-stinn Slitz-brud.

"Lagom och lagom. Rimligt och rimligt", funderade jag och kliade mig i huvudet. "Tänk om du skulle få tre sköna SPA-behandligar med choklad ena dan och endast titta på ett julbord som alla andra äter ifrån nästa dag", målade Nova upp vilt gestikulerande så att dammråttorna på golvet fick vingar.

"Nja, nehe, nää", svarade jag och tittade smått skuldmedvetet i golvet. "Jag säger bara kompensation, KOMPENSATION!", sa Nova och stirrade uppfodrande mot garderobsdörren som döljer lagret av ben.

"Är vi kvitt nu? Är jag förlåten?", viskade jag och tvådde mina händer. "Grfff, lagom, gnag, bäst, gnag, smask, ok, bara, slick, den, mmm, gången", pratade Nova på med munnen full av kompensation.

Nu är det frid i huset. Lagom med frid.