... nu är jag rustad till tänderna med Icebug. De har nyss varit ute på en premiärtur. 31 lyckliga dubbar. På varje sko. Nykär.
http://www.icebug.se/default.aspx?m=563
28 december 2011
Så där ja...
... nu är jag rustad till tänderna med Icebug. De har nyss varit ute på en premiärtur. 31 lyckliga dubbar. På varje sko. Nykär.
http://www.icebug.se/default.aspx?m=563
27 december 2011
Novas hyss
Det förra inlägget fick mig att tänka på vad som hände hos nämnda morföräldrar när Nova var en liten valp.
Jag var borta på dop. Morföräldrarna skulle lämna Nova och Zack ensamma hemma en kortare stund. Nova och Zack stängdes in i köket med hjälp av ett kompostgaller och en tung stol.
Mina föräldrar möttes av en glad valp i hallen när de kom tillbaka. Men också av en lukt av bajs. Även denna gång letade den ömma mormodern utan att hitta det hon sökte. Hon luktade. Hon sniffade. Hon letade lågt. Ingenting.
Till slut letade hon högt. I sovrummet. Hon fann det hon sökte. Där mitt på det fina vita virkade överkastet låg en inte allt för välmatchande bajshög.
Valpen var lättare. Det höll den kära mormoderns kissblåsa också på att bli när hon skrattade mitt i bedrövelsen.
Jag var borta på dop. Morföräldrarna skulle lämna Nova och Zack ensamma hemma en kortare stund. Nova och Zack stängdes in i köket med hjälp av ett kompostgaller och en tung stol.
Mina föräldrar möttes av en glad valp i hallen när de kom tillbaka. Men också av en lukt av bajs. Även denna gång letade den ömma mormodern utan att hitta det hon sökte. Hon luktade. Hon sniffade. Hon letade lågt. Ingenting.
Till slut letade hon högt. I sovrummet. Hon fann det hon sökte. Där mitt på det fina vita virkade överkastet låg en inte allt för välmatchande bajshög.
Valpen var lättare. Det höll den kära mormoderns kissblåsa också på att bli när hon skrattade mitt i bedrövelsen.
Flyktväg?
Nova fick mental rännskita av tomten. Morföräldrarna fick mental rännskita av Wendla.
Jag och Nova var ute på en lugn och skön promenad när Wendla plötsligt försvann inomhus. Mormodern började leta. Mormodern hittade ingen valp och gjorde inte bara sig själv nervös utan också morfadern. Två nervösa och oroliga morföräldrar. Ingen valp. Borta.
Vädringsfönstret var öppet i sovrummet. Smalt fönster. Smalare valp? Ännu mer nervösa morföräldrar.
De visslade. De lockade. De letade. Ingen valp.
Men så äntligen. Där bakom dörren. Längst ner i mattes säng. En något förvånad Wendla.
Vem jag? Smalt och öppet vädringsfönster? Jag har faktiskt inte korsdrag mellan öronen...
Jag och Nova var ute på en lugn och skön promenad när Wendla plötsligt försvann inomhus. Mormodern började leta. Mormodern hittade ingen valp och gjorde inte bara sig själv nervös utan också morfadern. Två nervösa och oroliga morföräldrar. Ingen valp. Borta.
Vädringsfönstret var öppet i sovrummet. Smalt fönster. Smalare valp? Ännu mer nervösa morföräldrar.
De visslade. De lockade. De letade. Ingen valp.
Men så äntligen. Där bakom dörren. Längst ner i mattes säng. En något förvånad Wendla.
Vem jag? Smalt och öppet vädringsfönster? Jag har faktiskt inte korsdrag mellan öronen...
Barn, barn och barn
Jag, Wendla hade en mycket rolig julafton. Tomten var ju inte längre så spännande så jag satsade på en ny hobby.
Pussa barn. Jag pussade så mycket så att matte fick en lång sovmorgon på juldagens morgon.
Fast ibland så slant tänderna. Men barnen var av härdat pitesläkte och blev mest förvånade.
Pussa barn. Jag pussade så mycket så att matte fick en lång sovmorgon på juldagens morgon.
Fast ibland så slant tänderna. Men barnen var av härdat pitesläkte och blev mest förvånade.
Mormor och morfar
Kommer så väl ihåg Novas första kontakt med en fyrtio cm hög tomte med väldigt stora ögon. Nova var då 10 månader.
Tomten stod då som nu i hallen hos mormor och morfar. Nova kom in i hallen och fick mental rännskita då hon stirrade in i ett par väldigt hotfulla tomteögon. Nova försökte skrämma bort den lilla skittomten genom att skälla och studsa på stela framben. Svansen stod rakt upp.
Den gången vann tomten i rond ett. Jag var tvungen att vända på tomten ett halvt varv så att ögonen försvann. Då tog Novas nyfikenhet över och hon kopplade på näsan. Försiktigt vände jag tomten tills de stod öga mot öga. Tomten hade tappat killer instinkten.
Hur gick det med Wendla då? I år. Samma skittomte, samma hall och samma mjukpepparkaksdoftande hus.
Wendla stormade in genom ytterdörren. Tog skittomten i skägget och så var saken julskinka.
Tomten stod då som nu i hallen hos mormor och morfar. Nova kom in i hallen och fick mental rännskita då hon stirrade in i ett par väldigt hotfulla tomteögon. Nova försökte skrämma bort den lilla skittomten genom att skälla och studsa på stela framben. Svansen stod rakt upp.
Den gången vann tomten i rond ett. Jag var tvungen att vända på tomten ett halvt varv så att ögonen försvann. Då tog Novas nyfikenhet över och hon kopplade på näsan. Försiktigt vände jag tomten tills de stod öga mot öga. Tomten hade tappat killer instinkten.
Hur gick det med Wendla då? I år. Samma skittomte, samma hall och samma mjukpepparkaksdoftande hus.
Wendla stormade in genom ytterdörren. Tog skittomten i skägget och så var saken julskinka.
Julledigt
Dagen innan julafton packade matte in oss i bilen. Vi fick snällt dela på en kupé. I den andra var det fullt med packning, hundmat och klappar.
Men för att få in oss i bilen var matte tvungen att tömma bilen på diverse grejer. Helt plötsligt hade vi hundar lilla julafton i hallen. För matte hade burit in sin blågula kasse full med dummisar. Stora orangevita, små vita, små röda, orange apportkastardummy och vit apportkastardummy. För att inte tala om det långa vita julklappssnöret på 10 meter.
Jag, dvs Wendla, fick en tail action värd namnet. Matte kommer inte att få några som helst problem med att se när jag i framtiden närmar mig ett vilt. I alla fall så provade jag hur mycket mina nya tänder kunde bära.
Sju dummisar på 200-300 g styck. Rätt stolt över gaddarnas kapacitet. Kan väl tillägga att de hade ett gemensamt handtag. Men ändå
Tillbaks till julen. Vi lämnade ett snöblaskigt Umeå och hoppade ut på barmarken i Markägarens trakter. Nästa dag åkte vi vidare till ett snö- och tomtefyllt Piteå.
Feliz navidad!
Men för att få in oss i bilen var matte tvungen att tömma bilen på diverse grejer. Helt plötsligt hade vi hundar lilla julafton i hallen. För matte hade burit in sin blågula kasse full med dummisar. Stora orangevita, små vita, små röda, orange apportkastardummy och vit apportkastardummy. För att inte tala om det långa vita julklappssnöret på 10 meter.
Jag, dvs Wendla, fick en tail action värd namnet. Matte kommer inte att få några som helst problem med att se när jag i framtiden närmar mig ett vilt. I alla fall så provade jag hur mycket mina nya tänder kunde bära.
Sju dummisar på 200-300 g styck. Rätt stolt över gaddarnas kapacitet. Kan väl tillägga att de hade ett gemensamt handtag. Men ändå
Tillbaks till julen. Vi lämnade ett snöblaskigt Umeå och hoppade ut på barmarken i Markägarens trakter. Nästa dag åkte vi vidare till ett snö- och tomtefyllt Piteå.
Feliz navidad!
14 december 2011
Ganska trevligt
Ja, nu har matte kommit på mig. När jag trodde att matte inte såg så la jag mig ner och tillät Valpsoppan att tugga på mina öron.
Tydligen låg jag ner rätt länge också. Min julklapp till matte. Hoho!
Tydligen låg jag ner rätt länge också. Min julklapp till matte. Hoho!
12 december 2011
Attityd på kvällspromenaden
Mötte en något konstig attityd som jag aldrig tidigare stött på. I alla fall inte på en kvällspromenad i skogen med Wendla. Fast det var inte Wendla som hade en konstig och något annorlunda och stickig attityd.
Vi hade gått längs stigen och närmade oss skogsbrynet och gång-och cykelvägen. Upptäckte en kvinna med kopplad hund som stod stilla och såg ut att vänta ut hunden. Är osäker på om de såg oss eller inte. I alla fall så kopplade jag Wendla och tog ett par steg ut ur skogen så att vi blev synliga.
Ekipaget stod mitt i en "t-korsning" när hennes hund upptäckte oss och fick tuppjuck. Matten började härja med hunden. Jag försökte agera som om det inte var någon fara för att inte skrämma Wendla. Bad min valp att sätta sig medan jag berömde, allt medan matten härjade vidare.
Då fnäste kvinnan följande: Ska du in eller ut ur skogen? Hennes hund gormade vidare. Ut ur skogen, svarade jag. Hon upprepar fortfarande lika fnäsigt: Ska du in eller ut ur skogen? Än en gång blev svaret "ut ur skogen". Kvinnan stod fortfarande kvar mitt i t-korsningen.
Tänkte att "ser du inte att jag har en valp som kanske tycker att det är lite obehagligt med en pyjamasklädd nakenhund med högställd svans som dessutom är lite högljudd". Tänkte vidare "att jag inte har någon lust att passera er på en halvmeters avstånd".
Fick för en gångs skull horn och luft och sa: Ja, om du flyttar på dig. Mummel från kvinnan. Upprepade det jag nyss sagt.
Kvinnan tog sig ut på gång- och cykelvägen. Då fnäste hon: Åt vilket håll ska du? Svarade att "det inte spelar någon roll". Tog kontakt med Wendla och fortsatte berömma tills vi var ute på gång- och cykelvägen. Bara du och jag, Wendla. Du och jag.
Får ett spydigt "varsågod" av kvinnan. Ja, men God Jul på dig med.
Vi hade gått längs stigen och närmade oss skogsbrynet och gång-och cykelvägen. Upptäckte en kvinna med kopplad hund som stod stilla och såg ut att vänta ut hunden. Är osäker på om de såg oss eller inte. I alla fall så kopplade jag Wendla och tog ett par steg ut ur skogen så att vi blev synliga.
Ekipaget stod mitt i en "t-korsning" när hennes hund upptäckte oss och fick tuppjuck. Matten började härja med hunden. Jag försökte agera som om det inte var någon fara för att inte skrämma Wendla. Bad min valp att sätta sig medan jag berömde, allt medan matten härjade vidare.
Då fnäste kvinnan följande: Ska du in eller ut ur skogen? Hennes hund gormade vidare. Ut ur skogen, svarade jag. Hon upprepar fortfarande lika fnäsigt: Ska du in eller ut ur skogen? Än en gång blev svaret "ut ur skogen". Kvinnan stod fortfarande kvar mitt i t-korsningen.
Tänkte att "ser du inte att jag har en valp som kanske tycker att det är lite obehagligt med en pyjamasklädd nakenhund med högställd svans som dessutom är lite högljudd". Tänkte vidare "att jag inte har någon lust att passera er på en halvmeters avstånd".
Fick för en gångs skull horn och luft och sa: Ja, om du flyttar på dig. Mummel från kvinnan. Upprepade det jag nyss sagt.
Kvinnan tog sig ut på gång- och cykelvägen. Då fnäste hon: Åt vilket håll ska du? Svarade att "det inte spelar någon roll". Tog kontakt med Wendla och fortsatte berömma tills vi var ute på gång- och cykelvägen. Bara du och jag, Wendla. Du och jag.
Får ett spydigt "varsågod" av kvinnan. Ja, men God Jul på dig med.
Täckkjol
Nova här. Ska ta och klaga medans jag kan skriva och höra tangenternas knaprande. Vadå, medans? Jo, jag kanske inte har några öron kvar snart. Den lilla satungen hugger och hänger i mina sammetslena öron, som matte förövrigt älskar.
Jag försöker säga ifrån, men det är inte lätt. Ju mer jag säger ifrån, desto ettrigare blir Valpsoppan. Hon är som en pissmyra i arslet en solig högsommardag. När jag säger ifrån kanske jag inte är nog tydlig, men jag som annars vet vad jag vill, blir lite villrådig. Ibland försöker jag springa ifrån plågan men hon är snabb. Snart står jag där igen med ett ömmande öra i en nymöblerad valpkäft.
Matte rycker in när hon kan- och hinner. Det ska hon ha cred för. Fast jag tycker att hon kan posta den där Soppan tillbaka till Kalmar. Det är ju ändå jul.
Fast idag kom jag på ett alldeles eget sätt att slippa undan vampyrtänderna. Jag kröp in bakifrån mellan mattes ben. Under täckkjolen. Yeah. Tillflyktsort. WarulvsWendlan fattade ingenting.
Men just nu undrar jag om jag inte skulle föredra en betäck-kjol istället. Är lagom kill-pilsk.
Undrar om tomten kommer i år?
Jag försöker säga ifrån, men det är inte lätt. Ju mer jag säger ifrån, desto ettrigare blir Valpsoppan. Hon är som en pissmyra i arslet en solig högsommardag. När jag säger ifrån kanske jag inte är nog tydlig, men jag som annars vet vad jag vill, blir lite villrådig. Ibland försöker jag springa ifrån plågan men hon är snabb. Snart står jag där igen med ett ömmande öra i en nymöblerad valpkäft.
Matte rycker in när hon kan- och hinner. Det ska hon ha cred för. Fast jag tycker att hon kan posta den där Soppan tillbaka till Kalmar. Det är ju ändå jul.
Fast idag kom jag på ett alldeles eget sätt att slippa undan vampyrtänderna. Jag kröp in bakifrån mellan mattes ben. Under täckkjolen. Yeah. Tillflyktsort. WarulvsWendlan fattade ingenting.
Men just nu undrar jag om jag inte skulle föredra en betäck-kjol istället. Är lagom kill-pilsk.
Undrar om tomten kommer i år?
7 december 2011
Såld på snö!
För någon dag sedan kom så de första snöflingorna i Wendlas liv. Hon sprang ut från huset någon meter innan hon upptäckte vad som låg på marken. Inom några millisekunder blev hon först förvånad för att sedan bli helt såld.
Ikväll föll det flingor igen. Då upptäckte Wendla jaktbyten under gatubelysningen. Men enbart där. Små mörka byten som försvann ner i snön för att sedan dyka upp på ett annat ställe, bara för att försvinna igen.
Lapphandskar, Wendla, lapphandskar.
Ikväll föll det flingor igen. Då upptäckte Wendla jaktbyten under gatubelysningen. Men enbart där. Små mörka byten som försvann ner i snön för att sedan dyka upp på ett annat ställe, bara för att försvinna igen.
Lapphandskar, Wendla, lapphandskar.
Valpkurs
Igår kväll var vi åter på valpkursen, då jag tycker att hon har mer hjärnkoll nu.
Är mest nöjd över att hon var betydligt lugnare, när vi gjorde våra små pauser på filten, än tidigare.
Är mest nöjd över att hon var betydligt lugnare, när vi gjorde våra små pauser på filten, än tidigare.
A-provsträning 4 april
I söndags var jag och Wendla och tränade med A-provsgänget. Den Gudomliga och Galna Gudrun var också med.
Målet var att sitta på filten medan dagens temaövning presenterades. När de andra började träna gick vi en bit bort och tränade fotgående, dels längs vägen men också inne i skogen.
Som avslutning fick team Wendrun göra det teamet gillar allra mest och bäst. Springa fort, fortare och fortast. Wendla jagade Gudrun och när det inte fungerade så gensköt hon den galna.
Jag blev brydd över hur jag i framtiden ska hinna blåsa med pipan. Den Gudomliga blev yr.
Målet var att sitta på filten medan dagens temaövning presenterades. När de andra började träna gick vi en bit bort och tränade fotgående, dels längs vägen men också inne i skogen.
Som avslutning fick team Wendrun göra det teamet gillar allra mest och bäst. Springa fort, fortare och fortast. Wendla jagade Gudrun och när det inte fungerade så gensköt hon den galna.
Jag blev brydd över hur jag i framtiden ska hinna blåsa med pipan. Den Gudomliga blev yr.
Morgonrockschock
Om det där reklambudet började återgå till en normal nattsömn så har jag nog förstört den igen. Fast nu var den röda morgonrocken matchad av rosa sandaler.
Chic.
Annars har nattsömnen varit god.
Underbart.
Chic.
Annars har nattsömnen varit god.
Underbart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)