Kurs Furberg

Det blev ingen jaktkurs med flera tillfällen. Tråkigt att bara två anmälde sig. Desto roligare blir det att det blir en helgkurs i alla fall. Gillar det engagemanget för att fånga upp nya.

Imorgon ny kurs. Kurs Pilenås.

Andra SSRK-träningen

Det började inte så bra. Wendla var orolig när vi hoppade ur bilen. De andra gick in i skogen, men jag beslöt mig för att ta den tid som behövdes och tänka på vad som var bäst för MIN hund. Gick lite fotgående för att sen släppa henne på hopp-och-lek om vart annat. När jag tyckte att hon lugnat ner sig fick hon sätta sig i bilen igen.

När jag sen tog ut henne igen var det en mycket coolare hund. Skönt. Kvällen bjöd på mycket nytt. Ny miljö, nya hundar och förare, hundar i arbete och ljudande pipor och barn med spring i benen. Vi närmade oss lugnt och när vi var nästan framme så satte jag henne. Pillade ner godis i mossa och när en hund skickades vände vi om och gjorde närsök. Helt följsam var hon inte, men jag tyckte att hon blev bättre och bättre.

När sedan de andra hundarna bytte område gick jag ut och la en synlig dirigering, som inte var något problem. Provade också med att blåsa stoppsignal och sedan skicka henne på ut. Vi provade även andras dummisar och den första främmande funktionären plus att vi jobbade i mark där andra hundar jobbat innan.

Funktionären tyckte hon stannade bra på stoppsignalen och att jag skulle träna mera och testa gränserna. Va, moi?!

Nöjd med lilla Wesslan.

Kurs Eva Bodfäldt

Förra helgen var jag med som åskådare på jaktkursen som hölls av Eva Bodfäldt. Det var Goldenklubben som höll i trådarna. Det var mycket information på lång tid.

Vid stadgeträning skulle hunden tänka bakåt när dragningen kom framifrån. Hårdare och hårdare skulle man trycka den sittande hunden framåt och belöna när den tryckte sig bakåt. Matskålen skulle bytas ut mot lockande människa med matskål, människa med dummy, människa med gevär osv. Bodfäldts fantasi hade inga begränsningar.

Vid fotgåendet skulle hunden trycka sig mot benet vid yttre störningar. Ju större störning desto hårdare tryck. Detta skulle gärna ske utan bevakning från förarens sida, för ju mer bevakning desto mindre följsamhet. Sluta curla hund var ett begrepp som ofta återkom.

Vid stoppsignalen skulle hunden tänka framåt i galopp när visselpipan sattes i munnen. Belöningen var själva stoppsignalen och den externa belöningen, exv dummyn.

Närsöket kunde läras in med små små skinnbitar. Bra om närsöket skedde i trav.

Dirigering lärdes in med matskålar. Särskilt bra för en hund med mycket motor. Om hunden föll ur den tänkta linjen åkte belöningen bort. Dirigering från väster sida skulle inte prioriteras så mycket. Hellre utöka avståndet mellan föraren och hunden än mellan hunden och matskålen.

Vatten lärdes in med inkallningar och handtarget på grunt vatten. För att inte få hunden att skaka kastades en macka ut i vattnet varvid hunden kallades in. Så fort hunden var uppe ur vattnet åkte matskålen ner. Skakade hunden pälsen åkte matskålen upp.
Samma sak kunde göras med hunden på en sida om ett vattendrag och föraren/funktionären med matskålen på den andra. Ut-tecken och belöning på andra sidan om inte pälsen skakades ur.
Fanns en bro eller liknande tränades hunden på att ta vattenvägen genom att allt eftersom minska avståndet till bron. Tog hunden fel väg åkte matskålen upp.

Mycket träning i vardagen. Tänk inte jakt. Curla inte hunden. Se allt dirigering som externa belöningar. Situation, miljö. Och mycket mer.

Var alldeles slut i huvudet efter helgen. Eller rättare sagt redan vid tre-tiden dag ett. Missade nog ett och annat både dag ett och dag två. Men rackarns vad kul!