God Jul och Gott Nytt År!

Morgontrött...

... är jag som oftast. Men idag blev det fart på gamm-märren efter att ha äntrat sjukhusområdet. Höll först på att sätta mig på ända i all halka. Bytte taktik. Såg avtryck efter person som bytt taktik för sent. Någon som ramlat. Träffade mannen som ramlat. Fot av. Ringde ambulans med hög arbetsbelastning. Väntan och adrenalinpåslag.

Klarvaken!

En tankeställare

Fick mig på pälsen i helgen. Ämnet var konsekvens. Eller avsaknaden av konsekvens. Och timing. Bet kritiken? Jo. För jag bet lite tillbaka...

Så vad har vi tränat på idag? Rätt gissat. Konsekvens och snabbare korrigeringar. Plus att matte hottade upp belöningarna något.

Man får visst vad man förtjänar. Även i hundvärlden.

Karltokig, ja visst

Attraktionskrafterna hos hormonmagneterna börjar avta något. Sugen är fortfarande ett ord i Novas vokabulär, om än med lite mindre bokstäver...

Karltokig

Just nu är jag och Nova vänner när vi befinner oss inomhus. Utomhus är det rena kalla kriget. Trots plusgrader. Källan till allt ont stavas hormoner. Och då pratar jag inte om mina små raringar, utan om Novas.

Fröken är döv, blind och envis. För att inte tala om, ja kort och gått sagt, kåt. Varje grässtrå med herrdofter ska genomgå en feromon-analys. Ställningskriget förlorar jag oftast, eftersom jag inte är lika känslig för herrparfym som Nova. Så jag hinner inte reagera i tid. Plötsligt är det som om två gigantiska magneter kommer i varandras kraftfält, och tjoff, så sitter de ihop. Dvs Novas nos och det indränkta grässtrået.

Oftast befinner sig doftfläckarna på Novas vänstra sida under promenaderna. Men igår var fläcken på min högra. Vad hände? Jo, frökens magnet-huvud kom farandes som en projektil mellan mina ben. Som var i rörelse. Ben med fötter. Iförda hårda skor. Det blev en rejäl smäll under frökens haka. Vad hände? I princip ingenting. En lika dimmig hormonfylld blick tittade ner i asfalten. På jakt efter karlar. "Hallå, vad gör du?!" Ingen hemma.

Men jag håller på att införa en diktatur. Mitt sista vapen är att införa utegångsförbud. Fast hund-låda? Nja, inte gärna.

Utställningssugen

I går morse vaknade jag av en go-luktande hund med en fin och blank päls.

Det blev en tvagning innan jul och innan höglöpet med det ständigt återkommande "rör-du-mig-det-minsta-var-som-helst-på-kroppen-så-blir-jag-alldeles-till-mig-och-tömmer-analsäckarna-fort-som-f-n-var-som-helst-när-som-helst".

Nåja, tillbaka till ämnet. Det mesta av pälsen är på plats, vilket innebär att jag börjar fundera på utställningar. Alltså blev ju den vildvuxna svanstippen trimmad på kvällen. Nu är det bara att vänta till... mars?!

Cykeltur i december?!

Fick brått ikväll. Tittade på vädret. Va, kommande minusgrader? Fick eld i baken och packade på Nova alla hennes julpynt. Först reflexvästen och sen reflexselen med blinkeblink. Matchade givetvis med egen neongul reflexväst som den stilikon jag är (NOT). Paris hade väl modevecka förra veckan av en anledning. =)

Sedan bar det av på en cykeltur efter Olle Fiskares. Nova hittade gotta på vägen. Förmodligen brunt. Inte uppskattat. Fast det var ett sök som hette duga. Alltid något. Jag svor och hotade med en Springer.

Lagom leriga äntrades badrummet vid hemkomsten. Denna gång var Grummes slut. Barnängens fick rycka in i stället. Få se hur frisyren på fröken ser ut i morgon. Bad-Bia-hair-day?

Puh.

Jadå. Löpet är här.

Novas ansökan

I lördags nästan krockade jag med en självsäker fröken i dörröppningen mellan köket och vardagsrummet. "Vad stöddar du upp dig för då?", frågade jag och lyfte på ena ögonbrynet. "Jag är speciell. S-p-e-c-i-e-l-l. Speciell, jag.", matade fröken på och stormade teatraliskt förbi.

"Öhhh", sa jag så där lagom intelligent och kliade mig i huvudet. "Vadå, speciell? Och varför just idag?". "Skulle du allt vilja veta, va?!", Nova spände ögonen i mig och tittade menande mot parkettgolvet.

"Jag vet att det är grusigt värre, men det är ju plusgrader ute. Igen! Ska dammsuga.", försvarade jag mig och drog koftan tätare runt kroppen. "Du fattar ju ingenting. Ska jag bokstavera intelligent för dig också?", muttrade fröken på och rullade på ögonen ett par varv.

"Nä, det behövs inte. Gå och lägg dig!", muttrade jag tillbaka. "Här ska inte gå och läggas, jag ska skriva ut ansökningsblanketten till Mensa".

"Du ska vad, sa du?!", svarade jag och höjde tonläget åt det ljusare hållet. "A-a, jag ska gå med i Mensa", sa Nova. "Mensa. M-E-N-S-A".

Då gick det upp ett ljus för mig. "Du, Nova, du kanske har missuppfattat ett och annat?" "Hö, skulle jag?!", sa Nova och satte näsan i vädret.

"Du kan ju pröva att bifoga meritförteckningen", tillade jag torrt och tittade menande på den röda fläcken på parkettgolvet som jag kommit att uppmärksamma.

Bloggfri månad

... och jag drar ett fett kryss över November som månad. Grått, blött och grusigt!

Sicken tur att det nu är december. Rött, glögg och mysigt!

Glödande kanter

Ljus i mörkret

Igår shoppade jag ett alternativ till blink-halsband efter tips från Arbetskamraten. Har en kyrkogård av blinke-blink i garderoben.

Nåväl gick in på Gubbdagiset och köpte billiga cykellysen. Ingen dynamomodell så klart, men väl två små nyckelringsstora lysen med en gummibandsögla som kan fästas runt evx ett halsband eller reflexsele. Hur fiffigt som helst!

"Snart har jag väl körriktningsvisare också", protesterade Nova när jag ville fästa det vita lyset fram och det röda bak. "Är du inte medgörlig blir det Wonderbaums och plysch-tärningar också", log jag i mjugg.

Detta eviga valpsug...

... tar aldrig slut. Suck.

Vet inte i hur många timmar jag har scannat av olika uppfödares hemsidor. Vet inte hur många suckar jag dragit över olika kombinationer. Vet inte hur många valpkullar som fötts medan jag suttit passiv hemmavid.

En sak som jag i alla fall vet är att nästa labrador blir av modell Formel 1. Med broms och utan signalhorn. =)

Absolut Nova-förbud

http://www.youtube.com/watch?v=C_sfymiB-T4&feature=related

Följande länk...

... är inte för Novas ögon. Kan få katastrofala följder med tanke på föregående inlägg.

http://www.youtube.com/watch?v=kMDxhbfZjIE&feature=related

Sikta mot stjärnorna?

Tuffade på i maklig takt på gårdagens morgonpromenad i skogen, dvs med sömnen fortfarande i ögonen och med sinnena lagom avtrubbade. Nova läste morgontidningen och tuggade ibland i sig ett par grässtrån i förbifarten. Jag muttrade något om "galen ko" och manade på.

Med en 15-20 meter kvar till en manshög stenbumling fick Nova upp en minnesbild. Hon satte av i rasande fart mot stenen, sprang runt den för att sedan ta sig upp på icke-branta sidan. Glad i hågen stod hon sedan och inväntade mig.

"Jag kommer allt ihåg vad du gjorde förra gången vi var här. Gör det igen!", sa hon uppmanande. "Ja, visst ja", sa jag och letade fram en godbit i fickan. "Men du får allt komma ned därifrån först. Annars är det fusk".

Nova tog den icke-branta vägen ned och hoppade sedan vid min sida i uppmanande takt. "Kom igen, sjusovare, kom igen".

Jag ställde mig vid den branta sidan av stenen och lade upp en bit torkad älglever. "Varsågod, lös uppgiften". Nova rusade runt stenen och tog sig upp på den. Letade och fann. "Igen, igen, igen!"

"Nova, kom", sa jag i ett upprätt men nog så sömnigt tillstånd. Utan en tanke på vad jag egentligen sagt. "Ok, sa Nova och kastade sig ut över den branta kanten för att en flygtur senare landa i den mjuka mossan. Nu var jag upprätt och vaken.

"Hallå, du väljer då tillfällena när du tar mina ord bokstavligt", skällde jag medan jag egentligen bannade mig själv. "Äh, vaddå? Det där gjorde jag ju förra helgen också, men då med Markägaren och dig utom synhåll. Med en mycket högre sten", kontrade fröken och ryckte på axlarna.

"Förresten brukar du tycka om när jag är operant, så det så!" "Mmm, operant. Inte opererad. Viss skillnad.", log jag matt och sköt upp mössan i pannan.

På vägen hem funderade jag sedan om det alltid är så lyckat att sikta mot stjärnorna med operant träning...

I love you

http://www.youtube.com/watch?v=MgRPXiP7SWI

Undrar vad Nova skulle säga till Letterman? I - crow - you?

Angry management by cats

Skrattade gott tidigare idag.

http://www.youtube.com/watch?v=RFoQ5Eqzsf4

Lite höst-tröst...

... kan det vara att läsa att även helgjutna fullblodsproffs kan vara ute på svag is ibland.

http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf/d6plinks/skomakarns-barn!-eller-fall-pa-eget-grepp

Då undrar jag ju helt osökt hur en glad amatör kan lyckas... =)

Morgonstund

Sårskorpor...

... kan också återfinnas i dammsugarpåsen. Än så länge har jag inte kunnat hitta några ingångshål av hörntänder eller varhärdar under huden på Nova.

Sårskorporna har hittills varit mest avlånga och verkar därmed komma från ytligare sår.
Någon som fortfarande är sugen på choklad?

Aha, där har jag kanske lösningen på frestelseproblemen i samband med inköpen av dammsugarpåsar. Om jag skulle spara och samla på mig en hög sårsko... STOPP! ... och kika på dem innan jag åker till affären?

HUVVA! Ja, ibland skenar det iväg... Kanske för mycket socker? =)

Dagens aber...

... är att dammsugarpåsen är överfull med allt hundhår. Finns då påsarna på den närmaste livsmedelsaffären? Svar nej. Finns då påsarna på den näst närmaste livsmedelsaffären? Svar nej.

Alltså är jag tvungen att bege mig ut till en betydligt större livsmedelsaffär och utsättas för den mångfald av frestelser som lurar på varje hyllplan. För har jag karaktär att motstå hyllmeter på hyllmeter av exv mörk choklad med olika sorters fyllningar? Svar?

Mmmmm... bara svälja först... mmm... meeera... svälj... int´då!

Hårfager och fullpälsad...

... är inte de ord som i första hand dyker upp i huvudet vid en snabb anblick på lilla fröken. Snarare svinto och uppdragen underlinje.

I dagsläget skulle nog bedömningen landa på en 2:a i ökl. Själva tanken på ett tredje CERT känns väldigt avlägsen just nu. Vilken tur att jag numera har lite vett i knoppen och kan avstå från att ställa ut och inte ställa för ställandes skull.

Tänk om jag hade samma vett gällande jaktprov. Men den vetskapen kanske kommer med åren? Eller vad säger du, Blondinen? Jag säger "grattis" i alla fall!!!

Pausknappen...

... har jag kommit åt. Ingen vilthantering, ingen skotträning, ingen jaktträning överhuvudtaget. Oj, vad skönt!

Har nyupptäckt att det går att laga mat utan inblandning av halvfabrikat, att det finns nyhetsprogram och att det är rätt skönt i tv-soffan.

Ingen jäkt hem från jobbet, ingen stress med att byta till träningskläder och göra toalettbestyr samtidigt som maten värms 2,5 minut i mikron och ingen snabbrastning av hund för att hinna ut i skogen.

Just nu är det mycket skönt. I april/maj kommer jag vara av en annan åsikt när jag försöker tina snön med sladdlös hårtork. Men det är då det...

Kom-ihåg vid överfall

I lördags blev Nova överfallen på skogspromenaden. Vi befann oss vid bäcken och jag var i andra tankar när jag funderade över vilken slutartid som skulle behöva användas för att fånga rörelsen i vattendraget. Nu hann jag inte särskilt långt i min tanke.

Jag uppmärksammade en människa i samma ögonblick som Nova sa ett lågt varnade "böff". Det där "böffet" blev startskottet för en strävhårig vorsteh som kom som en furie genom skogen. Nova anade oråd och kom i panik galopperandes med svansen mellan benen mot mig. Men fram till mig hann hon aldrig. Utan att stämma av läget satte vorstehn tänderna i nackskinnet på henne. Sedan delades det ut ett flertal bett som fick Nova att skrika i högan sky samtidigt som hon försökte fly. Slutade vorstehn? Nix.

Ett primalskri från mig fick vorstehn att komma av sig för ett kort ögonblick. Nova sökte skydd bakom mig. Vorstehn kom efter och närmade sig Nova framifrån. Precis som när Zack blev överfallen av två Alaskan malamutes så stod jag där åter igen mellan två hundar (fast då var de två). Inget man bör göra, men adrenalinet pumpade och jag var asförbannad.

Blåste upp mig och växte ett flertal centimeter till en mycket hotfull och tyst matte som inte gav vika. Jag rörde mig på styva ben mot antagonisten som insåg sitt misstag och backade undan till sin anländande husse.

Upplyste hussen om att jag ville ha hans telefonnummer i fall det blivit hål på min hund. Som tur är har jag inte behövt använda det för några hål har jag inte hittat ännu. Slipper gärna ett veterinärbesök, en sövd hund och en massa dränage.

Kameran då? Kastade den förmodligen i blåbärsriset för där låg den sen med linsskyddet av och allt. Om det blir en nästa gång ska jag dokumentera antagonisten med mobiltelefonen eller med kameran. Punkt slut.

Slaktad hund i köket?

Nä, bara Nova som fått en välbehövlig helkroppsmassage med massivt pälsavfall som följd. Har för första gången dammsugat köksluckorna...

Tack och lov var det "bara" muskulära spänningar och inte något med ryggen. Inte heller någon sträckning. Puh!

Novas nya smeknamn

Kärt barn har ju, som det sagts förr, många namn.

Markägarn adderade Skuggan till Novas redan långa lista.

Nova följde Markägarn fram till vapenskåpet och bort från vapenskåpet, tillbaka till vapenskåpet och så vidare...

Skymning på Bjuröklubb

Ringrostig?

Orrjakt

Klockan ringde tidigt på lördagens morgon. Åt frukost, klädde oss varma och fyllde termosarna innan vi körde iväg till en myr i närheten. Markägaren tog täten och hittade en plats under en myrfura. Kamouflagenätet och bulvanen sattes upp och liggunderlagen lades på den frostbitna marken. Nu var det bara att vänta på soluppgången.

10 minuter, 5 minuter och sen steg solen upp och gjorde att all frost glittrade. Underbart vackert. Markägaren lockade en första gång. Ingenting. En andra gång. Två orrar kom snabbt inflygande som från ingenstans. Allt gick fort.

Fler lockrop och fler orrar och mer väntan. Nedbäddad Nova. Lite kaffe och te med smörgås. Orrspel på närliggande myr. All frost. Novas första varmvilt efter ett mycket kort linjetag. Underbart och spännande.

Söndag

Det blev ingen lång "Söndag i sängen" som Bo Kaspers Orkester brukar sjunga om. Istället blev det en relativt tidig morgonpromenad i ett sömnigt Sundsvall och längs dess gator med underbara stenhus. I höstskrud dessutom. Jag tycka om!

Åkte sedan norröver och stannade till i Nordingrå och Norrfällsviken. Slapp träffa någon fler huggorm...

Annorlunda skotträning...

... och i annorlunda miljö.

Cava respektive hotellrum. Ooops!

Ssss-skuleberget

I lördags körde Markägaren, jag och Nova ned till Höga Kusten-området. Första stoppet blev vid Skulebergets fot. Fikade och beslöt oss för att gå en liten sväng. Det bar av uppåt. Är man som jag ganska frusen av sig så var de långärmade kalsongerna naturligtvis på. M a o varmt.

Ännu varmare blev det när jag plötsligt hörde ett väsande och insåg att Markägaren stod med en väsande huggorm mellan fötterna. Ormen slingrade sig sedan snabbt in i en håla, också den mellan fötterna på Markägaren.

Inte blev det bättre av att Nova passerat sekunden före. Ångest! Biten, inte biten, veterinär, inte veterinär...

Det blev ett evigt klämmande och kännande och kollande av färgen på slemhinnorna titt som tätt på vägen ned till Sundsvall.

Förhoppningsvis kom vi undan med blotta förskräckelsen. Särskilt mycket sömn blev det i alla fall inte under natten...

Gamla godingar

Upprepning

Var och tränade samma saker som igår. Frånsett att nu var avstånden längre, större störningar och fler skott med kast. I slutet hade jag backat så mycket att det Nova var tvungen att "passera" ett målområde för att komma till det andra. Alltså backade vi och körde över en väg, då det fanns en viss tveksamhet till att passera en väg vid söket i lördags. Biotop-byte.

Idag funkade det okej, men inga större superlativ. Stressen dvs gräsätandet var högre till en början, men avtog efter hand. Säkert för att fröken blev säkrare och säkrare på sin sak.

Tränade med huvudvärk och det är nyttigt att se hur det påverkar ens kära hund. Tror att farten in mattades något pga en mindre positiv energi från min sida.

Rumpan var dock i backen vid alla skottillfällen.

Dagens övning

Insåg till min förtjusning att det fanns tillräckligt med tid för ett träningspass efter jobbet och matbestyr. Snabbt som attan in med hund och grejer i bilen. Mot militärskogen.

Kastade ut tre dummisar mot tallen och tre mot en björkdunge. Blev väl en 120 graders vinkel därimellan. Skott kom därefter mot björkdungen, men skickade damen på sidotecken mot tallen. När tall-dummyn var levererad blev det skick mot björken. Så där höll vi på fast med variation. Körde också ut-tecken ibland.

Farten var nästan lika hög ut som ända in och det värmer. Något som värmer ännu mer var att frökens rumpa var i backen alla gånger det gick ett skott. Även när det var skott och kast. Haleluja-moment!

Visst tuggades det en del gräs emellanåt, men inget som påverkade koncentrationen på var det ramlat ned eller låg apporter.

Hann träna i en halvtimme innan dimmslöjorna började rulla in över lägdan. Ikväll kom jag också ihåg Novas gyttjedike. Koppel på. 1 - 2.

Morning runaway

Gick där med sömn i ögonen förbi en lägenhetslänga. Plötsligt frös Nova till is och markerade. Tittade på mig uppfodrande och tillbaka till föremålet för hennes beundran - eller jaktinstinkt?

Där i det daggfyllda gräset satt en stycken beige vädurskanin fritt och smaskade lyckligt och frenetiskt på maskrosblad. Till saken hör att det står kaninburar på gavellägenhetens uteplats. Avundsjukan kunde bara anas från de andra inlåsta små stamparna.

Så vad göra? Rundade längan från andra hållet för att inte jaga iväg Kalle. Plingade på dörren, men ingen kom och öppnade. Plingade lite till. Ok, här skulle det apporteras. Självfallet av mig och inte av Nova.

Utrustade mig med det största maskrosbladet som gick att hitta och lade på charmen. Tydligen var jag tämligen osmaklig för den rackarn hoppade ju självfallet iväg. Gav upp när den ratat mig några gånger. Ingen mobiltelefon hade jag på mig heller.

Vad göra? Klockan tickade och jobbet kallade. Kallade på uppmärksamhet gjorde också Nova som fick finna sig i att sitta uppbunden vid ett cykelställ. Hela tiden med handen uppe och ett mantra som löd: "Jag kan, jag kan, jag kan".

Fick jackpot en halvtimme senare och tack vare Eniro. Undrar om det var någon annan som fick jackpot. Kanin eller annan hund? Eller ägaren?

Söndagen som var

Träffade Blondinen, Brunetten och Morrisen ute i skogen klockan 11.00.

Sedan blev det strössel- och stadgeövninar med mingel, inkallningsövningar, viltträning, djupt och smalt sök, skott med extern belöning.

Checkade åter in i lägenheten klockan 14.45. Tala om träningspass.

Mötet i kiosken...

... resulterade också i upptinat vilt och i ett väckt träningssug.

Så de upptinade nya familjemedlemmarna fick följa med ut på ett träningspass igår kväll. Med på träningspasset var även Guldpojkarna och Lydnadsdrottningen, dvs mötet i kiosken.

Nova fick först hämta in en dold skata från samma målområde som igår. Belöningen var kaninen precis bakom mig. Skönt att ha någon på plats som kan rapportera hur upptagen ser ut. Guld värt! Lite tveksamheter kring skatan, men inte så farligt.

Upprepade samma sak med kråkan. Första gången fick inte Nova till ett riktigt grepp, men andra gången var det pang på. Härligt!

Sen var det dags för Guldpojken den yngre att få skott och enkelmarkering. Inga tveksamheter där inte, trots att han galopperade tvärs över vittringen från kaninen. Gånger tre. Tummen upp! Avlossade sedan skott mot samma ställe, men då blev det linjetag bakåt istället. Tummen upp igen!

Nu var det Novas tur att höra skott. Fem dummisar var utkastade i samma målområde, dvs mot tallen. Skott avlossades framåt av Lydnadsdrottningen, sedan blev det linjetag eller ut åt motsatt håll. Vid första skottet var fröken verbal, men sedan var det tyst. Vid de två första var Nova också i koppel, och vid de tre sista lös. Tog en risk när skottet avlossades mot det håll där kaninen legat, men rumpan var i backen. Nästa gång kan det bli skott under transport. =)

Sedan var det Den Yngres tur att pröva på vilt i koppel. Många tummar blev det!

Om jag ska summera det hela så var Nova ganska uppskruvad. Dock ändå med en broms, som bara glappade rejält en gång. Och när inträffade det? Jo, när vi var på väg tillbaka till bilen och jag hade slappnat av. Lärdom!

Nu är jag peppad inför lördagens träning.

Ett möte i kiosken...

... resulterade i att jag skyndsamt spenderade pengar och inhandlade vilt efter jobbet. För tvåhundraåttio kronor.

När viltet var tryggat åkte jag och Nova iväg och tränade. Snitslade först upp ett fält och humpade ut dummisar. Avlossade också ett par skott med puffran.

Sen gick vi till andra sidan av vägen och körde linjetag mot en tall. Nova fick hämta tre dummisar utan störning. Sedan blev det skott först åt motsatt håll och sedan sidotecken mot samma tall. Tre gånger det också.

Sedan knatade vi över vägen och tog fältet. Hade önskat ett mer djupare sök, men en del dummisar som legat längre ut kom i alla fall in. Får klura ut något till nästa gång.

Dräneringen...

... min visade sig fungera alldeles utmärkt förra veckan, vilket ju inte är helt positivt eftersom jag inte är ett hus. Blev helt utlakad på energi och orkade inte träna, eller rättare sagt, hann inte träna vare sig mig själv eller Nova.

Morr, tycker inte om när andra suger musten ur en! Tror inte att det är uppenbart för alla att "det man stoppar in får man också tillbaka". Skulle ha behövt få yoga injicerat intravenöst.

Men det som inte knäcker en, gör en starkare. J-lar vad jag är stark nu!!! =)

Novas anklagelser

"Vilken helg", konstaterade Nova från bädden i hallen. "Vadå?", undrade jag med höjt ögonbryn.

"Har du hört talas om normalfördelningskurva och att lagom är bäst", frågade mig Nova smått anklagande. "Eh, har ett väldigt vagt minne av statistiken från universitetsstudierna", började jag innan Nova avbröt mig. "Pff, det ante mig!"

"Tigger du stryk", undrade jag i försvarsställning. "Den klon är rätt öm om jag får be". "Undrar bara om du tycker att det är rimligt att jag får lyxen att gå på tre långa skogspromenader ena dan, medan jag den andra får ligga i bilen och titta på när alla andra labradorer får göra roliga saker och fika", sa Nova och trutade med munnen likt en Botox-stinn Slitz-brud.

"Lagom och lagom. Rimligt och rimligt", funderade jag och kliade mig i huvudet. "Tänk om du skulle få tre sköna SPA-behandligar med choklad ena dan och endast titta på ett julbord som alla andra äter ifrån nästa dag", målade Nova upp vilt gestikulerande så att dammråttorna på golvet fick vingar.

"Nja, nehe, nää", svarade jag och tittade smått skuldmedvetet i golvet. "Jag säger bara kompensation, KOMPENSATION!", sa Nova och stirrade uppfodrande mot garderobsdörren som döljer lagret av ben.

"Är vi kvitt nu? Är jag förlåten?", viskade jag och tvådde mina händer. "Grfff, lagom, gnag, bäst, gnag, smask, ok, bara, slick, den, mmm, gången", pratade Nova på med munnen full av kompensation.

Nu är det frid i huset. Lagom med frid.

Lagom långsam fotomodell

En ljusglimt

... kunde jag skönja genom skendräktighetens dimmor när jag tog ner kopplet från hatthyllan ikväll. Det var länge sedan någon studsade upp och ner och bet tag i kopplet för att "skynda på" gå-ut-processen. Sedan var det någon som efter hemkomsten bjöd upp mig med ett leksaksdjur när jag satt vid datorn.

Nappade genast och så blev det klickerträning. Apportering med träapport och plats vid sidan. Måste nog köpa tand- och hakskydd till fröken. Hörde en duns fast golvet var vadderat med matta och fäll.

Skönt att ha den gamla härliga Nova tillbaka, om än bara för 10 minuter.

Blöta knän

Regn och träning

Ikväll skulle min tyskfödda gympalärare från högstadiet ha vrålat (om hon nu hade sett mig): "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!"

Det finns en väldigt tydlig nackdel med att städa bilen ibland, vilket märktes ikväll på träningen med likasinnade. Allt rat i form av mössa, vantar, regnkläder, paraply var inte där de normalt brukar vara dvs överallt i bilen. I stan var det bara mulet, men se det var det inte i H-sund. Kort och gott så blev jag genomsur. Igen.

Men det var det värt! Fick hjälp med skotträning vid vatten. Skott gick och Nova fick leta bollar i ett närsöksområde. Första gången ett skott brann av var kopplet på, andra gången låg det om bröstet och de följande gångerna satt hon lös. Alla gånger med rumpan i marken. Hurra!

Sedan lade jag ut sex dummisar i en svår och tung terräng. Halvgungfly med slydungar och en massa gräs och en hel del vatten. Dummisarna tjoffade ned sig rätt rejält i gegget, så för att hitta var Nova nästan tvungen att springa rakt över. Vilket jag ju upptäckte när jag hade en dummy borta...

Ska sluta tänka att jag kommer ihåg var dummisarna hamnar och snitsla. Och göra karta där en bock kommer att göras för varje inhämtad apport.

Hade inte varit fullt så dyngsur då. Tar tid att leta.

Svamptider

Lugn och skön lunchpromenad. Rutten svamp. Kamoflage-sugen hund. Kvalmig odör. Spykänsla. Abrupt slut på promenaden. Tillbaka till lägenheten. Varmvatten. Grönsåpa. Stressad matte. Dåligt humör. Hjässande hund. Billig hund.

Träning eller träning?

Frågade mig själv vilket som är roligast, träna sig själv eller träna hund. Då träningsvärken flyttat sig från lår till biceps fann jag det roligare att träna Nova. Sagt och gjort.

Idag blev det linjetag eller ut-tecken mot ett gammalt större memory. Varvade med minnesmarkering. Farten in och avlämningarna helt okej.

Prövade också stadgan med skottapport och det höll. Hej, vad dummyn flög! O-ringen verkar också ha flugigt iväg... Ny beställning från Teba?

Humpade också dummisar strax bakom Nova innan jag gick iväg och sköt. Drog ut på tiden och berömde med altrösten. Skickade sedan ut henne så att hon fick ta en dummy som belöning. Totalt fem skott. Funkade fint!

"Ska viiiii...

... cykla?"

Det är Novas favoritfras för tillfället. Hon kan ligga och se allmänt uttråkad och övergiven ut, men vid "Ska viii...?" så blir hon uppmärksam och frågande. När jag säger "cykla" så studsar fröken upp och fortsätter studsa under tiden jag gör mig klar. "Va, jag skendräktig? Du skojar, matte! Valpar, bah, mjölk, bah - sånt trams! Fly like the wind!"

I morse fick jag det tufft att hänga med. Cyklade som ett tok och stånkade som ett lok. Det går bra att cykla med henne lös i arla morgonstund, då bara en och annan motionär är ute efter grusvägen. Har lite nytta av kommandot "trava" från utställningsringen då jag tycker att det går för fort.

Kan det vara något att pröva på instruktörerna på Värkstan? "Trava, för bövelen!" =)

Besök på pensionatet

Träffade Zack på söndagen. Första gången efter avslutad behandling med Rimadyl. Glädjande syn. =)

Något mindre roligt var att se att storskarven har gjort sitt inträde i P-ås skärgård. Och det i 100-tal. Tvi!

Freaky Bitch Week

Efter en skön kvällpromenad på lördagen så fick Nova besök av en betydligt yngre gråhundsfröken. Nova visade sig ha missat en och annan 5-poängskurs i vett och etikett. Här var det inte tal om hjärtliga hälsningar och puss på kinden. I alla fall inte när den orädda gråhundsfröken bestämde sig för att hälsa på och vara närgången med Markägaren.

Jisses! Har inte sett sådana tendenser förr, frånsett den gången en terrier slog med käftarna efter Novas hasor i ren galenskap. Den gången var det legitimt och okej. Nu var det allvar och inte legitimt. Det gick inte att ta miste på att Markägaren skulle vaktas, med "näbbar och klor".

Någonstans i Den Skendräktigas hjärna slog det slint. Markägaren blev Valpen. Valpen som ingen skulle röra ostraffat.

Hur slutade det hela? Drottningen, moi, tog över kommandot. Om Markägaren skulle "tillhöra någon" så var det då inte Nova. Platsliggning blev det i hallen och varje sned blick på besöket fick Drottningen att låta barsk.

Tänk att jag har blått blod i ådrorna. Aha, det är därför jag har träningsvärk!

Lördagskväll

... med kantarellplockning hos Markägaren.

Tränings-värk-stad

Håhå-ajaj. I lördags gjorde jag det. För första gången på länge. Jag besökte en väldigt närliggande, men ack så nonchalerad träningsanläggning. Nu förstår jag varför den har varit så nonchalerad av mig under en så lång tid. Det gjorde inte så ont att gå dit, men &#/""?½# vad ont det gjorde ett dygn senare när träningsvärken kulminerade.

Tänk dig följande. Jag sover, eller rättare sagt, försöker sova natten efter träningspasset. Mina försök störs av ben som krampar varje gång jag rör på mig. Dags att stiga upp- morgon! Rullar på något vänster ur sängen med bångstyriga ben. Kissnödig! Fort, ben häråt, toalett! Går det undan? Inte för att jag haft, eller kommer att få ben som en gasell, men det här är ju löjligt. Störtlöjligt! Ännu mer kissnödig! Toadörren upp, locket upp, underkläder ner och vad händer? Precis, inga hastighetsrekord slagna. För att överhuvudtaget kunna sätta mig ner så är jag tvungen att ta stöd med händerna på toaringen, räkna 1, 2, 3 och sedan kasta mig ner. Smärta!

För att inte tala om hur det är att gå ned för trappor... Tog hissen.

No pain, no gain! Imorgon ska jag till Värkstan igen...

Helg, ljuva helg

Tack och lov att det är fredag!

Igår var det torsdag och skotträning på Ön. När kom jag på det? Tja, halv nio på kvällen. Inga skott för oss... Vad trött jag blir ibland. = (

Förlorade träningstillfällen kan nog tas igen i helgen. Glad igen!

Kroktjärn

Stiftade bekantskap med en ny träningsplats idag. I samvaro med gamla bekantskaper. En liten bit att gå till tjärnen, men fotgåendet är ju som bekant något som behöver tränas på. Tydligen så finns det en annan kortare väg att gå...

Blev till att pröva Nova på att hämta en markering som fallit på andra sidan vattnet, något hon inte gjort tidigare. Nedgången i vattnet var något tveksam, men till sist valde hon att gå i utan att känna botten. Gjorde korta linjetag både före och efter markeringen.

Sedan trodde jag att jag skulle kunna lämna fröken och gå och skjuta samtidigt som Brunetten fick jobba på land. Hur tänkte jag??? Gick inte som beräknat, fröken blev verbal. Fick hjälp av annan skytt som snällt sköt på en annan plats och långt från vattnet. Skott kom, vände om och skickade Nova på närsök och tennisbollar. Rumpan var i marken alla gånger. En tendens till att bli verbal efter första skottet. Inte så konstigt med tanke på min tidigare blunder. Tänka först, göra sen... Morr!