Trevlig helg!

Så har en till vecka gått och jag ser fram emot helgen, som så många andra. Gasen i botten och full fart framåt/norrut! =)

Sura öron som börjar att le igen

Så har vi börjat med örondroppar- jag och Zack. Eller snarare Zack. Nu har vi en mysstund på morgonen och en på kvällen med ursvabbning och påfyllnad av droppar.

Den hunden är lite lurig- minst sagt. När jag gjorde den första storstädningen var han tyst som en mus. Inte ett pip. Hos veterinären påtalade han att det gjorde ont, vilket gjorde att jag fick en tankemässigt stor manchete instucken i hjärttrakten. Veterinären försökte släta över det hela med att "hennes hundar också brukade vara så där geggiga i öronen". Jo, tjena!
Sedan kommer vi hem och han är fortsatt tyst som en mus. Tillit eller så vet han att jag är envis som synden och att det inte är någon idé att påtala missnöje? Hur som börjar öronen att te sig symmetriska på Zack huvud igen och det är huvudsaken (dålig fredagshumor, I know!).

...PS.

Ja. Jajemän. Jawohl.

Jag. Nova. Vi.

Att träna- igår tränade- har tränat.

Japp, vi tränade härom kvällen.

En del av er gör kanske korstecknet vid det här laget? Jag nöjer mig med ett kors i taket! =)

Vaxproppar och dåligt samvete

Är det inte fel på bilen och systemkameran så är det fel på någon hund. Suck...

Tyckte inte att det var så länge sedan jag inspekterade öronen på hundarna, men fy vilka fynd jag gjorde igår på Zack. Utrustade genast mig själv med ett massivt dåligt samvete. Det var jämntjockt i bägge öronen, vilket kan ha bidragit till att jag missat det hela. Stackarn har säkert gått och haft tjall med bägge öronen. Alltså lika jämnjävligt. Och har man det så är det väl ingen idé att lägga huvudet snett och påtala tillståndet för matte. Så var situationen igår.

Men efter att jag varit och svabbat med bomullsrondeller har så Zack börjat att tilta med ett öra idag. Har säkert kört ner all skit i botten... Vad göra? Kasta sig på telefonen och boka tid hos veterinären.

Zack, den token, kommer säkert att sitta och glädjetjuta i bilen den sista kilometern. För att sedan störta hals över huvud ur bilen och streta och dra i riktning mot ingången till veterinären. Du läser rätt. Glädjetjut- inte ångesttjut. Mot- inte ifrån. Slira med klorna kommer han säkert också att göra när matte inte är snabb nog fram till dörren och in i väntrummet. I ungdomens dagar kastade han alltid upp framtassarna och försökte ta sig över disken och in genom luckan för att hälsa på assistenterna. Naturligtvis med buller och bång i form av en dunkande svans och en prat(mat?)glad mun.

Älskade Zack. Fantastiska Zack. Alla veterinärers drömpatient.

Vattenhundar?

Nu på morgonen så har vi drabbats av ett i-landsproblem. Vattenbrist. Det sipprar ur kranen beroende på en vattenläcka på universitetsområdet. Hela Tomtebo, Carlshöjd, Carlshem, Ålidhem och Ålidhöjd är visst utan vatten. Så här tinas det snö från balkongen (ibland är det bra att man är lat och inte ids skotta/sopa bort snön) på spisen för att klara av det mest basala.

På morgonpromenaden krafsade Nova på en fläck i snön för att sedan lägga sig och rulla. Panik i mattelägret! Inte nu...! Vilken mardröm det hade varit. Bajs?-behandlad hund och inget vatten. Nog för att de är vattenhundar, men där går nog gränsen för deras förmåga...

Trevlig helg

... önskar Västerbottens Allroundhund Retriever 2008 a.k.a Nova! Ska bli spännande att få se en lista över deltagande hundar. Kanske var det endast vi, med två CERT och SVCH, som deltog? =D

Målbilder- inte molnbilder

Blä, vad less man blir ibland. Vill bara krypa ner i ett skal och ligga där och ha det gott och fridfullt med rosa tankar. Nu börjar jag stressa upp mig. Ska försöka tänka målbilder och inte molnbilder...

Tack!

Ibland finns det änglar som hoppar(?) upp ur tv-soffan för att undsätta en annan matte som lämnat bilen på rep i tjugo minusgrader. Ett extra varv blev det i rondellen också. Many thanks!

På bar gärning

I går på lunchen skulle jag göra ett ärende efter att jag rastat hundarna. Till detta krävdes ett stycke bil. Naturligtvis glömde jag bilnycklarna vilket jag kom på halvvägs ut till bilen. Vände om och satte lägenhetsnyckeln i låset för att mötas av en något förvånad Zack.

Där stod han halvvägs bakom draperiet, som döljer allsköns bråte på hatthyllan, med sig själv inplastad i material från en klädpåse som skyddat en jeansjacka sedan i somras(!). Klädpåsen i tunn plast är luftigt strimlad och hänger som en haklapp runt halsen på gammelman.

Jag blir mer förvånad än arg och slås av tanken att tänk om han strypt sig själv på eftermiddagen. Hemska tanke! Plasten är mjuk och tunn och skulle säkert inte utgjort något större problem att lösgöra sig ifrån. Men ändå... Nog för att man valpsäkrar en bostad, men att senilsäkra...? Jackorna åkte in i sovrummet, vis som jag är av tidigare erfarenheter i stil med "slakta-dunväst-i-jakt-på- levergodissmulor". Till saken hör att jeansjackan var nytvättad innan den hänges undan.

Var befann sig Nova under tiden? I sin vilohörna under hallbordet. Utan valp- eller seniltendenser. Förhoppningsvis på ett bra tag.

Kung Bores vänner...

...innan kamerahaveriet.

Dra på trissor!

Jag och Nova har precis tränat ett litet, men naggande gott pass inomhus. Det tar sig... Blev ganska sugen på att riva av ett längre pass utomhus. I alla fall blev det stadgeträning med minidummisar och den mycket underhållande andpipan (för mig i alla fall, kanske inte för grannarna... men jag har en del att ta igen) i klockvariant och kontrollera kontakt a la Norrblom.

Nu kanske jag vaknar upp ur dvalträsket? Det går visst inte att enbart vila sig i form har jag hört. Mot våren!

Tår i ögat?

Än ska jag inte dra förhastade slutsatser, men min kamera visar "systemfel" på skärmen. Manualen gav inga större ledtrådar, men ska börja med det simplaste och byta batterier. Tror dock inte att det är felet. Modellen är utgången sedan länge och företaget uppköpt...

Vill gärna ha en Nikon D80, men med den gamla trotjänaren på sidan om. Inte vara helt utan- snyft! En dag som denna hade jag gärna tagit kort på all rimfrost, men vad är en bal på slottet...

Luftburen vittring

Dagens lunchpromenad blev av det trevligare slaget. Härligt soligt väder med kvittrande och vårrusiga talgoxar. Lovely! Gårdagens promenad är glömd, men jag har lovat mig själv att morra till ordentligt nästa gång ett flexikoppel annalkas.

Gick med hundarna längs med cykelvägen och passerade sutteränglägenheter med balkongerna ut mot vägen. Nova får plötsligt något i sin näsa som luktar godare än vanligt. Jag ser älghunden liggandes där på den nedersta och yttersta balkongen och tänker "jaha". Men Novas blick är inte det minsta riktad åt älghundens håll. Snarare uppåt och i riktning mot huskroppens mitt. "Vad i?"

Nova har upptäckt en kär vän fastknuten i ett ljusblått nylonrep. Repet är i sin tur fäst i balkongräcket. Vännen hänger där och dinglar i vinden. Novas nos vädrar intensivt. "Men kolla då matte, däääääär? Vill haaaa!"

Och där hänger den- älgskanken som Gud(?) glömt. Nog för att jag flugit fram i skogen efter en skenande hund i viltspåret, men en flygande klöv? Kan detta verkligen räknas som säsongens första viltspår?

Levande dun?

Arbetskamraten med 7-månaders valp låter meddela att duntäcket inte existerar längre. Hela övervåningen är numera befjädrad. Månde dunet vara av det levande slaget och vandra vidare? Själv vet jag hur mycket dun en täckväst innehåller, men ett helt täcke??? Ojoj!

007

Ibland undrar jag. Jag kommer där ut från huset med mina två hundar. Från vänster kommer det en hund som är lös framför husse. Ignorerar hela hunden som inte stannar på husses kommando. Det kan jag ta. Ignorerar även hussen och fortsätter framåt med mina två. Zack och Nova förstår vinken initialt och följer efter mig.

Det är nu det börjar hetta till i mig. Trots att jag helt klart visar att jag inte vill ha någon som helst kontakt med den bakomvarande hunden så inträffar följande. Jag vill ta mig över snödrivan och ner på lägderna. Alltså går jag först för att ha någon slags balans i all snö. Kikar bakåt och ser att hunden bakom är stel som en pinne och helt klart inställd på Zack. Zack observerar naturligtvis det hela och blir fastfrusen han med. På andra sidan snödrivan. Alltså blir jag stående på ena och Zack på andra.

Det är nu jag når kokpunkten. Jag säger åt Zack och försöker få med honom över. Väldigt tydligt. Vad gör husse? Släpper på sin kära hund nu i flexikoppel (jävla sattyg!!!) och där står de nos mot nos.

Zack gurglar inte SB12 om jag säger så. Det lutar mer åt saltsyra. Jag blir förbannad, men behåller det naturligtvis för mig själv. Om blickar kunde döda så hade någon mer än lovligt varit död och begraven. Med flexikopplet i en strypsnara runt gravstenen.

Lite måndagshumor

...vet inte om man gått miste om något vid alla besök på djuraffären? Nog för att jag brukar vara och hämta hundarnas foder inne på lagret. =)
Lyssna och begrunda själva...

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1044547&BroadcastDate=&IsBlock=

Nova 4 år

Härom dagen fyllde Nova 4 år. F-y-r-a år! Helt galet... Spånade på om hon skulle få en tårta bestående av en hel korvring med tuggben som ljus med Frolicar som ljusmanchetter.

Det skulle kanske ha fungerat om jag ägt någon mer kräsen hundras som skulle ha nöjt sig med ett liten smakbit och sparat resten till omvärlden och mer behövande. Med tanke på följderna krympte korvringen till en stor korvskiva istället och ett extra tuggben på sängen.

Ett stort grattis till alla kullsyskon! Hipphipphurra!