Nova har det inte lätt. Tonårslynglar stinker. Hon som löpt som en klocka i alla tider har till och med skjutit upp sitt löp. En hel månad.
Tills i veckan då tonåringen var bortrest. Då slog hon till. Undrar vad lillfröken säger som det.
i vardagen, i jakt- och träningssituationen, i utställningsringen - copyright foto
12 januari 2013
Wendla i stan
I veckan var det bara Wendla som följde med mig till den större staden. Jag tyckte det var dags att hon skulle få all uppmärksamhet. En tonåring som testar gränser kan nog behöva det ibland.
Så vi har hälsat på våra vänner gräsänderna i sjukhusparken. Nu var de mer närgångna än nånsin. Ibland bara en halvmeter ifrån. Både sittandes på själva bron, men också på brons räcke. På båda sidor. Några på inflygning. Samtidigt. Där har vi tränat position vid sidan och kontaktövningen bubblan.
Vi har sett rullstolar, stavgångare, rulltrappor, hissdörrar, stationstrappor, gnisslande cyklar. Ja, sånt som det inte finns ute i skogen. I början gick väl huvudet på Wendla lite fram och tillbaka. Positionen vid sidan var det lite si så där med. Kissfläckar luktade gott och pockade på uppmärksamhet. Jag undrade hur det skulle bli i framtiden. Om det alltid skulle vara så där.
Då kom ljuset. Huvudet riktades åt mitt håll. Kopplet hängde som en metkrok. Inget dragande mot fläckar. Bra hundmöten. Halleluja-moment. Skönt.
Sen har vi delat säng också. Hela nätter. Fröken har insett att det gäller att ligga stilla och inte pussas och tro att det är morgon så fort jag vänder på mig. Dela säng gör vi inte i skogen.
På den stora parkeringen, som badar i ljus, har vi mest tränat på linjetag och signaler. Sista kvällen i stan träffade vi den Morgontrötta och de guldiga pojkarna. Det blev stor lekstuga med den yngre grabben. Som de lekte. Ingen mobbing där inte.
Just ja. Det blev ju ett besök i djuraffären också. Så nu är hundarna vårfina. Retrieverkoppel med reflex. I korall. Älgarna och rådjuren kommer att bli avis.
Så vi har hälsat på våra vänner gräsänderna i sjukhusparken. Nu var de mer närgångna än nånsin. Ibland bara en halvmeter ifrån. Både sittandes på själva bron, men också på brons räcke. På båda sidor. Några på inflygning. Samtidigt. Där har vi tränat position vid sidan och kontaktövningen bubblan.
Vi har sett rullstolar, stavgångare, rulltrappor, hissdörrar, stationstrappor, gnisslande cyklar. Ja, sånt som det inte finns ute i skogen. I början gick väl huvudet på Wendla lite fram och tillbaka. Positionen vid sidan var det lite si så där med. Kissfläckar luktade gott och pockade på uppmärksamhet. Jag undrade hur det skulle bli i framtiden. Om det alltid skulle vara så där.
Då kom ljuset. Huvudet riktades åt mitt håll. Kopplet hängde som en metkrok. Inget dragande mot fläckar. Bra hundmöten. Halleluja-moment. Skönt.
Sen har vi delat säng också. Hela nätter. Fröken har insett att det gäller att ligga stilla och inte pussas och tro att det är morgon så fort jag vänder på mig. Dela säng gör vi inte i skogen.
På den stora parkeringen, som badar i ljus, har vi mest tränat på linjetag och signaler. Sista kvällen i stan träffade vi den Morgontrötta och de guldiga pojkarna. Det blev stor lekstuga med den yngre grabben. Som de lekte. Ingen mobbing där inte.
Just ja. Det blev ju ett besök i djuraffären också. Så nu är hundarna vårfina. Retrieverkoppel med reflex. I korall. Älgarna och rådjuren kommer att bli avis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)