Paketet är öppnat!

Smaskens till matte och snask till hund samt väldans roligt internt skämt! I like!!! Tackar så mycket! Vi syns- you bet!

PS. Fick en dubbeluppsättning? En till Markägaren också? DS.

Fysträning för hund

Julklapparna kom tidigt i år. Tror faktiskt att det redan var i början på november. Då damp böckerna "Fysträning för hund" och "Rehabilitering för hund" ner i brevinkastet.

Nu har jag påbörjat den först nämnda. Redan på sidan 23 hajade jag till. "Va, finns trav i fyra olika former?" Diagonal, svävande, marknära och snabb, sa boken.

"Jag vet då vad du brukar trava i för form", frustade Nova från Bian. Jag anade en viss ironi i tonläget. "Jaha, och vilken form är det?". "Hehe, marknära såklart! Gravitationen har börjat ta ut sin rätt, kära matte." Nova kiknade av skadeglädje.

Skrattar bäst som skrattar sist. Uppvärmning, cykelträning och nedvarvning med Back on Track. Det blev fysträning för byracka i kväll.

Det ligger...

... ett brev på posten och väntar. Avsändare Novas syster. Spännande! =)

Vet inte riktigt...

... om jag tänkte. Förmodligen inte. Kollade milantal och restimmar först efter att anmälningsavgiften var betald och anmälan ivägskickad. Jojo, bara 61 mil samt 7 h och 18 min. Enkel väg. För att vistas i ett ridhus som förmodligen är kallt.

Har anmält Löpan till, eh, VÄSTERÅS!

Vad hände med synapserna?! Har jag hyperthyreos? Är julmaten en bov i dramat? Sugar-rush av all Alladin? Har jag slickat på hyacinterna? Druckigt julgransvattnet istället för lätt-glöggen? Födelsedagspresent till mig själv?

Ska vänta ut anmälningslistorna och bestämma mig sen.

Elmia Game Fair 2011?

Utställningssuget inför nästa år börjar göra sig gällande i takt med att Nova blir mer och mer påpälsad. Men frågorna är var, när, hur och inte minst vem dömer och vem kör? ;)

En tanke är att besöka Elmia Game Fair som hålls 2-4 juni och sedan smyga förbi Norrköping eller Sundsvall den 4:e för att landa i Ö-vik den 5:e.

Tills dess ska pälsen fällas en gång till. I början på juni är den på god utväxt, men någon vecka för tidigt.

Hm, tål att tänkas på.

Novas klagan

Höglöp är ingen lek
får inga klappar och smek

Min svans den viker
men matte bara sviker

Jag suckar och gnäller
- det är ju nu det gäller!

Släpp mig ut
jag vill få mig ett skj--!

Fredagkväll...

... i soffan med det tjocka julnumret av Labradoren. En kopp te till och en bit 70%-ig choklad som inte hunnit bli julgodis ännu (eller som kanske aldrig blir det). Nyinköpta vita hyacinter och röda tulpaner på bordet.

Dags för fredagsmys. Lovely! Trevlig helg!

Låga och långa

Nova här. Kommit på en grej.

Låga skaft på skor- måttligt roliga äventyr. Långa skaft på skor- sanslöst kuliga äventyr. Långa skaft och långa skidor- det ultimata äventyret.

Vinterland

Bus-Nova...

...var i farten i torsdags. Först fick sig Bebis-schäfern med kompis en åktur i den svartlistade karusellen. Tre minuter efteråt var det dags för bus med den Morgontröttas två golden-pojkar.

Efter dryga timmen började karusellen att avta något i fart. Väl inomhus igen avstannade den helt och var rätt nöjd med att slippa den där sista kvällspinken.

Nu är det dags för en helt annan sorts åk-attraktion med betoning på attraktion. Löpet satte igång igår.

På hemmaplan igen

November passerade tämligen omärkt. Matte drabbades av en anti-träningsbacill i höstmörkret. Valet har stått mellan att träna i kyla eller mysa med Markägaren. Behöver jag ens säga vad hon valde?

Förra veckan var jag på semester hos denne Mys-man. Eller förresten- semester? Fick en del muskler där i skogens lössnö. Sen så tränade jag Markägarens mor i att komma förbi med sparken och släppa ut mig när Markägaren fällde träd. Såg till att linda henne riktigt hårt om lillfinger-tån. Det är ju julafton snart...

... och matdags! Tja!

Vardagslyx igen

Snart är min lilla sessa lika smidig som en katt, efter ytterligare en träff med Massörskan. Denna gång fick jag inga bannor, utan ett "matte har jobbat på bra". Själv nyttjade jag den mycket sköna massagestolen efter jobbet idag.

Ska börja helgen med en nice massage imorgon också. Trevlig helg!

Snö, trattisar och en räv

I veckan kom den första snön, så i går blev det till att plocka frusna trattkantareller. Vi fyllde en Konsum-kasse på dryga 20 minuter. Tyvärr tog det längre tid att rensa, men attans vad gott!

Nova fick en promenad med mig, Markägaren och bössan. Bössan var inte lika spännande denna gång. Spänt blev det dock när en räv sprang järnet längs med åkerns dikeskanter. Nova tog två-tre snabba skutt framåt, men lyssnade på mitt nej. Riktigt skönt!

Vinterdäcken sitter numera på den nytvättade bilen och jag är inte den skyldiga...

I helgen som var...

... smög jag och Markägaren oss upp utan att väcka matte. Markägaren hade Geväret med sig och jag var så klart redo. Men det blev inga skott den här gången heller, så jag beslöt mig för att jaga två retsamma katter på kvällskvisten. Matte uppskattade inte mina jaktinstinkter denna gång. Jag säger inget mer.

På söndagen så smög vi oss iväg igen, men inte några skott nu heller. Inga katter kom på besök heller. Tråkigt.

Fast senare på dagen blev det en lång skogspromenad. Helt plötsligt tjöt matte till och ropade på Markägaren som försvunnit en bit bort. Fattade inte varför hon blev alldeles till sig över små korta bruna trattar med gula fötter på. Flisade skog när jag tyckte att de ignorerat mig lite för länge. Kom dock på att jag fick uppmärksamhet om jag tok-sprang i 180 knyck mot de där sakerna som de kallade trattkantareller. Hehe.

Matte blev helt besatt och ville inte sluta trots en sprängfull Konsum-kasse. Markägaren fick nästan dra henne därifrån. Själv roade jag mig med att springa med en pinne så där så att jag nääästan sprättade upp kassen.

Åter igen- uppmärksamhet.

Massage

Sen sist har jag fått massage av mattes fd arbetskollega. Jag har ju ingen tidsuppfattning, men det blev nog en 45 eller 60 minuter. De surrade friskt de där kollegorna, så det var inte så lätt att hålla räkningen.

Till en början var jag lite orolig, för jag var ju i schäfer-territorium. Det kände jag allt på lukten, men sen så upptäckte jag att det var rätt skönt med spa.

I alla fall så fick matte bannor för att hon inte stretchat mina bakben tillräckligt. Hemläxan blev att också att massera de där vad- och lårmusklerna baktill.
Som om massörskans bannor inte räckte till, så blev matte idiotförklarad på jobbet av en förstå-sig-påare vars enda hundkunskaper sträcker sig till att hennes bror har en hund. Matte blev lack och fräste att "har man investerat tid, kärlek och energi i hunden så kan man också lägga ner några hundralappar på massage, vilket gör att man kanske får ha hunden i livet några år längre..."

Jag kan meddela att matte sket i förstå-sig-påaren i kväll efter vår skogspromenad. Jag fick stretching.

Or(r)oligheter

I helgen var jag tillbaka på Tjädermyra med matte och Markägaren. Markägaren lockade länge, men så till sist kom en orrtupp inflygandes för landning. Jag tyckte Markägaren verkade velig så jag påpekade detta verbalt. "Där, där i talltoppen. Men blindstyre, hallå, skjut för bövelen". Inte visst väl jag att tuppen satt sig för långt borta och att det var därför som Markägaren gjorde som han gjorde.

Orrtuppen flög i alla fall iväg - och jag blev tyst. Matte verkade ha fått vatten i öronen för som hon skakade på huvudet. Verkade vara ena sega vattendroppar för hon skakade väldigt länge.

Markägaren fällde en häpen kommentar: "Men hon har ju bara varit med två gånger då jag skjutit något?!.

Jojo, inte är jag trögtänkt i alla fall.

Salva-tion

Som sagt så har jag en nos för affärer. Tyckte att matte kikat lite för mycket på resor på nätet, så jag slog till i igen mot mattes finanser. Var så påhittig och slickade mig lite för mycket i rumpan och... vips... så var jag hos veterinären igen.

Tihi. Nova - Matte, 3-0.

Så här tycker matte och jag om höstmörkret

Sammanfattningsvis...

... har jag varit skendräktig och lurat matte att besöka veterinären och hosta upp lika många pengar som en enkelbiljett till Thailand skulle kosta. Det gäller att vara smart så att hon inte sticker iväg igen på någon långresa och lämnar mig. Varje natt tassade jag upp och viskade i min sovande mattes öra "huu...livmoderinflammation...huu...". Till slut trodde ju tanten att jag var sjuk på riktigt. Hehe.

Sen slog jag till igen och rånade tanten ytterligare en gång. Slog till med en slät etta i Vännäs efter sommarens tre bästa-tik-placeringar och efter totalt 14 CK. Gav mig själv en klapp på axeln för den bravaden. No, no, här blir det inget lapande av Singha på någon thailändsk Koh-ö. Kah-tjing.
Sen tog matte sig alldeles själv över ruinens kant genom att tröst-shoppa en Dokken´s Knipa, även om hon tyckte sig ha gjort ett fynd. Golden-eye, yrade hon något om.

Efter det började jag tycka att jag kanske gått lite väl långt i mina ekonomiska mineringar, så för att kompensera så började jag fälla någon dag efter utställningen. Resultatet blev ett par suckar från matte och ett "nu blir det inget Sundsvall". Men med en anmälningsavgift mindre (både till själva utställningen OCH Ikea) tänkte jag att det kanske kunde få tanten att investera i mig igen och ge mig löneförhöjning i form av två ben efter varje måltid istället för ett.

Jag har också varit med den bästa Markägaren av dem alla och försökt jaga fågel. På första försöket blev det en bom och jag ville aldrig sluta söka. Andra gången satt vi på myren, men då ville fågel-j-vlarna nödvändigtvis bara spela på en annan myr trots Markägarens förtrollande lockrop. Matte var ju på som vanligt. Skämmes.

Det där med att jag försökte få löneförhöjningen har inte slagit väl ut. Så just nu hämnas jag genom att nattetid viska i min lättlurade mattes öra "huu... muskelsträckning... ledskada... huu". Hehe. Blir nog inga julklappar i år.

Svenstavik 100808

I helgen var det dags att springa runt i ringen igen. Denna gången i jämtländska Svenstavik.

På vägen dit stannade Markägaren, Nova och jag till vid Döda fallet. Vilket ställe. Nu tog vi oss inte längst ut på träspångarna för dagen bjöd på solsken och värme. Nova, som var nog i gasen av att befinna sig på hemmaplan, behövde inte ytterligare upphettning.

Vi bodde på Scandic City i Östersund. Östersund bjöd på kalasväder, vacker standpromenad och riktigt god mat på Captain Cook. Så gott att det bara blev en öl och ingen efterrätt, som det var tänkt. Kändes som att vara i utlandet.

Körde ner på söndagen till Svenstavik och den internationella utställningen med trevligt ring-folk (både i och utanför) och lagom molnigt väder. Bedömningen gick fort. Helt plötsligt stod vi som 2 BT med ett R-CACIB. Inte ända fram den här gången heller... Men vi blev snuvade på CERTet av en riktig snygg norska. Kennelnamn? Maihaugen´s där med.

Bäst av allt var att Markägaren tyckte att premiären i utställningssammanhanget "inte var så farlig". Berättade inte hela sanningen om att det ibland är dubbla antalet hundar eller mer... Sssccchhh. ;)

Merry-go-round

Alltså. Nu är jag anmäld. Igen. Fast till fel grej.

Hade ju hoppats på att få känna aromen på upptinade och flugbesökta fåglar med värmeslag, flörta knätofsarna av domaren, tjuvrusa innan skytten skjutigt, lura ner matte i gungfly och bada mig riktigt underbart lerig.

Nähä. Inte den här gången heller. Vänstervarv. Igen.

Fast ska jag vara riktigt ärlig så längtar jag till helgens utställning. Markägarn ska med och lära sig något om ringkulturen.

Jojo, tränade honom på det också under semestern.

Snygghetsbestyr

Mina klor är klippta, öronen rensade, svanstippen trimmad och pälsen är nysåpad. Hotellrummet är bokat och nummerlappen polerad.

Nu är det bara en vecka kvar tills jag åter får se min syster och min första matte. Hoppas att de fortfarande känner igen mig. Det var länge sen sist. Kul ska det bli!

Semester-(r)apport

Tja. Nova här. Har haft de bästa tre veckorna i mitt liv. Fast jag lever ju i nuet så ni får ta referensramarna med en nypa salt.

Först laddade jag upp hos mormor och morfar när matte och Markägarn drog till Höga Kusten och Ulvön. Hade gärna sett hur skraj morsan var när det åskade en natt och de sov i tält. Hehe. Själv sov jag tryggt tills det var dags att väcka morfar vid fyra-tiden varje morgon. Tala om att jag är ett älskat barnbarn.

Väl hemma hos Markägarn har jag haft träningsläger. Jag har tränat Markägarn att ge mig frukost och en morgon-pink. Sen har jag tränat matte i att cykla, alltså när hon har sovit färdigt. Vilket har dröjt rätt länge ibland. Det tog lite tid att få matte att förstå att hon skulle cykla hela vägen till sjön, så att jag skulle kunna bada. Hon urskuldrade sig med att det inte fanns någon skugga längs med vägen och att jag skulle kolavippa på vägen dit. Jo, tjena. Tanten var ju högröd i ansiktet.

Efter cykelturen har jag oftat legat ute och slappat. Inte en katt i sikte, men ibland ett helt ridläger. Knaprat en och annan fluga i brist på administrativa tränar-bestyr.

Varje dag har jag dresserat Markägaren i att avbryta sig i sitt arbete ett par gånger och engagera sig i mig i korta stunder. Matte har inte haft en susning om vad vi gjort nere på lägdan och har nog varit avis ibland. Det är väldigt nyttigt det där med konkurrens...

Konkurrensupplägget har funkat kanon. Nästan varje kväll har de laddat sina fickor med korv, skott, kastare, dummisar mm och tävlat om min gunst. Ibland har Markägaren vunnit och ibland matte. När matte har stått på sidan om har hon försökt distrahera Markägarn med apportkastaren, men det har gått fett åt andra hållet. Markägaren är så väldresserad och lydig.

Men idag anade jag oråd. Väskor packades och jag fick hoppa in i skuffen. Till vilket nytta? Jag som hade stora planer på en långsiktig tävlingskarriär med Markägaren. Semestern är över, sa matte. Markägaren sa att jag ska träna matte hemmavid istället.

Men utan konkurrens? Tur att det snart är helg igen.

Piteå nationella 17 juli

Nova blev på reserven i BTKL. Surt när det kom fram folk och tyckte att vi borde ha haft certet. Än några chanser kvar...

Bloggläsandets baksida...

... är att det nu läggs mer tid på att läsa om andras jaktträning, internatdeltagande mm än att träna min egen hund. Hallå?! Var är logiken i detta? Blir jättesugen på att träna och suckar "Åh, så kul! Vill också. Imorgon."

Morgondagen bjuder sällan på någon överraskning till Nova. Tråk-kärringen nätar vidare och hoppas på underverk.

Kelsjuka

Känns som en oerhörd lättnad att det är över. På ett sätt. På det andra sättet är det mer smärtsamt.

Det är då jag vänder mig till Nova. Men som den höglöpande tik hon är, går det inte att klia henne hur gärna jag än vill. Hur gärna hon än vill. Hur gärna vi än vill kela med varandra, så vet jag ju vad som händer. Analsäckarna töms. Alltså inget alternativ.

Så ibland så sitter jag där på golvet och har ett tårfyllt ögonblick och tänker på Zack. Nova kommer och buffas och pussas. Jag vill klia. Nova vill något helt annat.
Det går ju inte annat än att bli glad och skratta över det absurda i situationen.

Sorg

Idag är det sorgens dag. Även om den skulle ha varit i morgon. Kunde inte vänta. Såg det jag inte ville se. Kände det jag inte ville känna. Cyklade till jobbet. Ringde och fick en tidigare tid. Cyklade hem igen.

Lät honom lukta i godan ro på sista promenaden. Satt i solen och strök hans svarta och solvarma päls. Drog in lukten av min första hund. Av min allra bästa kille. Min allra bästa vän. I nästan en timmes tid satt vi och ömsom låg bredvid varandra i gräset. Varm päls. Zacks päls. Rofyllt. Med ett inre lugn. Tillsammans.

In igen. Väntan. Dags att åka. Kopplet från hatthyllan. En sista gång. Så glatt jag kunde: "Vill Zack åka bil? Nova stanna". Framtassarna upp på listen bak på bilen. Hjälpte till med bakbenen. Stängde luckan. En sista gång.

Tog mig dit jag skulle. Utan tårar. En blick då och då i backspeglen. Tagg i bröstet. Upprepade för mitt inre. "För Zacks skull. Inte ont mer. Sova." Framme.

Steg in genom dörren. Ensam. Möttes av en förvånad röst "Är du redan här?" Tyst nick tillbaka. Kämpade med gråten. Vänlig röst. "Vi gör bort alla papper och betalningen. Du kan hämta honom nu". Svarade. "Kan vi ta en kort promenad?" Fick ett jakande svar. Inte gråta.

Djupt andetag. Öppnade luckan. Ned med kopplet från kroken. Svalde hårt. Tyst. "För ditt bästa". Zack ska sova." Högt. Glatt. "Ser du. Hälsa på veterinären. Du älskar veterinärer. Ska vi kissa först?" Zack ville in genom den stängda dörren för att hälsa. "Vi går hitåt. Kissa först. Kom".

Väl inpinkad gräsremsa på andra sidan gatan. Luktade. Kissade på björkstam. Ville lukta mer. Avbröt. "Zack, sitt". Satt där tillsammans. Strök pälsen. Strök min bästa vän. I vått och torrt. Fick en vått slick över ansiktet. Reste mig beslutsamt upp. "Ok. Nu gör vi det".

Tung dörr. Tunga steg. Zack på lätta, men gamla steg. Foderpåsar. Himmelriket. Mat.
Vänlig röst. "Du kan väga honom." Svarade. "33 kilo". Inte gråta. Vara stark. Hålla Zack lugn. Prio ett. Bryta ihop. Sen.

Fick ett rum där vi varit tidigare. Fick en djurskötare som visade sig vara en gammal bekant. Zack glad. Pussade den nygamla vännen. Inte gråta. Stark. Tyst. "Inte ont mer, inte ont mer. Sova."

Valde golvet före undersökningsbordet. Lugn och förklarande röst. "Först rakning, sen kanyl och sen sprutan". Jag. "Ingen lugnande spruta?". "Nej, han är så lugn och fin." Jag. "Så såg inte min mentala bild ut, men okej." Jag. "Låt honom lukta på rakapparaten, brukar gå bra då". Vänliga rösten "Visst. Titta här, Zack". Inga problem, sa Zack.

Satt bakom honom. Min haka i hans päls. Lugnande ord. "Duktig, Zack. Mattes bästa kille". Inte gråta nu. Sen. Kliade lugnande fram på bröstet. Vänliga rösten. "Venen glider omkring lite. Får inte till det riktigt". Jag. "Det är nog ärrvävnad av alla stick under årens lopp. Raka på andra benet?". Vänliga och lugnande rösten. "Rakar lite högre upp. Jo, men nu gick det bättre".

Jag. "Nu får du berätta allt du gör." Frågade mycket. Ville veta vad jag hade att vänta. I vilket följd. Inte gråta. "Mattes älsklingskille, duktig kille, bästa killen i världen". Lugn.

Vänliga rösten tillsammans med de medlidande ögonen. "Är du redo?" Jag. "Jag blir aldrig redo. Kör". Djupare andetag. Trött Zack. Ned i mitt knä. Strök päls. Vänliga rösten. "Nu är det slut. Ska bara kontrollera med stetoskop". Tungt huvud. Zacks huvud. Tungt bröst. Jag. "Det känns overkligt". Vänliga rösten. "Jag lämnar dig nu. Sitt här så länge du vill. Jag tar hand om honom sedan". Tyst nick. Vänliga ögonen dimrade ned ljuset i rummet. Ensamma.

Vi två. I med och i motgångar. Inte längre. Tungt huvud på mitt ben. Kände med handen. Inga slag. Lyssnade. Inga slag. Smek. Lyfte huvudet och lade ned det på golvet. Lade bakdelen tillrätta. Zack i djup vila på ena sidan. Som så många gånger förr. Inga högljudda snarkningar denna gång. Inga drömmar. Inga bensparkar. Bara lugnt. Tyst. Lyfte huvudet. Lade örat tillrätta. Så. En sista puss. En sista viskning. "Hej då. Älskade hund". En sista blick. Inte ont mer.

Rullade dörren försiktigt åt sidan. Stängde den tyst. Mötte ett par andra vänliga ögon. "Vill du träffa veterinären?. Jag. "Nej. Behövs inte." Det andra paret av vänliga ögon. "Ta det lugnt ett ögonblick. Sätt dig inte i bilen och kör på en gång. Reaktionen brukar komma snart". Jag. "Antar jag är i chock. Ska inte köra, ska ta en promenad. Tack".

Mötte förälder med barn och en golden-flicka. Med endast ett koppel i min hand. Tog tag i dörrhandtaget och gick sönder. Samlade mig och ringde mamma. "Nu är det slut. Inte ont mer." Närmade mig bilen. Djupandning. Startade bilen. Åkte iväg. Kikade i backspegeln. Ingen Zack där. Konstigt lugn. Konstig lättnad. Inte ont mer.

Parkerade. Klev ur bilen. Tog kopplet. Låste upp dörren. Nova luktade på kopplet. Nova sprang glatt och hämtade Mamma Mu från korgen med mjukisdjur. Stannade upp och lade ned kossan på vardagsrumsgolvet. "Zack sover, Zack borta". Lyssnade på sin ledsna matte. Tröstade matte.

Kände med handen på Novas bröst. Hjärtslag. Hopp. Framtid. Frid.

Ny valp

Idag har jag hämtat hem den nya valpen.

Den ryms i knät precis som Nova gjorde, är redan rumsren och betydligt snabbare. Svart. Lite billigare än vad Nova kostade.

Canon EOS 550D. Puppy love!

Först björn...

... och sedan jordbävning hos Markägaren. Inom mindre än en vecka.

Lite oklart om det var 3,8 eller 4,0 på Richterskalan.

Det kändes då 9,5 mil bort i Umeå. Nova undersökte nogsamt hur mina ansiktsdrag var lagda. Måste ha varit slät som en barnrumpa för hon gick och la sig efter några kontrollrundor.

Huset höll och Markägarn lika så. Lycka. Fast det var oroligt ett tag.

Vännäs Nat Utst 13 juni

Nova här. Sen sist har jag fått ett nytt smeknamn. Nofsan. Kunde ha fått ett till i dag. Champinjon. Men matte säger att vi får vänta ett tag till. Gjorde i alla fall mitt bästa. På två fronter.

Vårdade Blondinen och Den Lugna med pussar och burdusiteter. Ömt. Utanför ringen.

Såg allmänt snygg ut i ringen. Med d´ menar jag drop dead g´. Svansen gick i ett (trots mattes fadäs med hotelldörren förra helgen). Domaren häpnade över min blanka päls. Eller som hon sa: "extremely shiny coat". Well, well. Green soap.

Matte skötte sig okej. Lite flåsig bara. Nästan pinsamt. Var lite snål med korven. Men så var det ju bara en utställning som vi var på förra året. Ska fixa till de där olaterna under sommaren.

Nu surfar och googlar matte på SKK och SSRK som besatt. Det är något maniskt i hennes blick. Hur långt till Gällivare? Kiruna? Ransäter? Tävlingsdjävulen har vaknat. Svamp-suget är här.

Dagens resultat? 2 BTKL.

Björn...

... i Markägarens by. Rys! Hoppas den är snäll och säger mjau.

Plantorna är i alla fall färdig-planterade idag. Puh!

Uppladdning

Var på utställningsträning med Nova ikväll. En alldeles tränings-svältfödd hund gav järnet. För Novas energi hade väl knappast något att göra med köttbullarna i fickan?

Efter drygt en timme ville inte Nova sluta stå. Och jag ville inte heller sluta. Bådar gott.

Hembesök

Älsklingskillen!

Skogsplant....

... sicket fjant. Nova här. Vill bara säga att jag har varit med om något konstigt. Markägaren har gått och skjutigt hej vilt. Snart 20 400 skott. Men har han siktat uppåt bland molnen? Icke.

Istället har han (och ibland matte) pangat ner strunt-fjunt ner i den markberedda backen. Värdelös apportering om ni frågar mig. Jag agerade flismaskin i protest och var tämligen upprörd över detta. Gav mitt agerande något resultat? Icke.

Fast sen försökte jag se något positivt med det hela. Tämligen omgående kom jag på det. Lortar. I alla former och ner i min mage. Testat hur mycket sur-myr som min päls kan absorbera. Topp-resultat!

Matte surrade något om "bra motion" och passivitetsträning. Impad av det? Icke.

Vår...

...innebär blommor på balkongen och hundbad. Hittade en strandkant som hette duga när jag skulle köpa blommor på Smultronstället. Hög strandvall med småsly vid kanten. Var som så många gånger skeptiskt till hur det skulle gå med avlämningarna.

Men än en gång blev jag överbevisad. Dummisarna i hand och sen skaka. Fast hur var det då med tjuvstarterna? Jo, de fanns kvar...

Har sett ut ett bra ställe med liknande strandvallar inte så långt här ifrån. Måste höja ribban och inte fega. =)

Höll plåtmagen?

Nja, det gjorde den inte. Det var en massa kräk, hulk,torka upp och lite sömn i flera dagar. Kost: risavkok, ris och kokt fisk. Yummy!

Konstigt egentligen. Medan Zack är den som skäms ögonen ur sig i nämnda situation är Nova totalt obrydd (förutom illamåendet). Fast henne har jag aldrig fyat eller liknande. Undrar vad Zack hade med sig i bagaget när han flyttade hem till mig...

Back on Track...

... -täcket användes för första gången i officiella sammanhang nu i kväll på cykelrundan.

Tidigare har täcket endast tagits på vid utfodring av mat och ben. Nova har nästan vägrat att klä ut sig. För det är så hon har sett på saken. En väldigt skamsen hund kunde inte röra sig till en början. När så rörelsemönstret började se någorlunda ut var det ändå ögon som protesterade. Men vad gör man inte för att få mat och ben.

Men så var det dags för kvällens upp- och nedvärmning. Lite krångel i början. Sen lycklig att bli av med skiten. På igen. Då snarare trött än särskilt brydd. Tills en polisbil stod utanför huset när vi kom hem igen.

Polisbilen började röra sig som värsta gangsta-rappa-åket. Bilen vrålade. Nova krympte och den långhåriga schäfern växte. Väl i lägenheten blev det till att peppa med ben. Igen.

Man har ju varit med förr...

... men det är alltid lika äckligt när ens söknoga och mat(?)glada hund står där och äter det som torkats bort med toapapper. Hade enbart tur att hon inte lade sig och rullade också. Relativt nybadad som äckelpottan är. För inget är väl så trevligt som när det dessutom inträffar under lunchtid.

Eftersom Zacke-pojken har bjudit på en hel del överraskningar under årens lopp när jag kommit hem från jobbet, så blev det till att lägga upp de vita panelgardinerna på närbelägna möbler, röja undan hallmattan, stoppa bort korgen med hundleksaker, träningsgrejerna i hallen osv.

Kunde nog ha vunnit på Triss idag, för Novas plåtmage höll. Hoppas jag. Det är ju en natt också.

Premiärträning igår...

... och anmäld idag. Dock är det inte lika illa som det låter.

Matte surrar något om att jag ska vara snygg om drygt en månad och inte se ut som en vorsteh. Pff, är alltid snygg. Bara mer eller mindre hårlös.

Klart och betalt!

Anade ugglor i mossen...

... gjorde jag igår morse. Först fick Markägaren låna ett par skogsbyxor av matte. Sedan ålade sig matte i ett par något snävare skogsbyxor än hon mindes dem. Hmm. Efter det kom stolsryggsäcken fram från en plats lång bak i garderoben. Hmm.

När sedan termosen och smörgåsarna åkte ner i ryggsäcken blev jag alldeles till mig i trasorna. För att inte tala om när jag skulle hoppa in i bilen. Tog ett eget initiativ och försökte hoppa in utan tillåtelse. Vilket liv det blev. Krängde av den ena grinden. Den rostfria vattenskålen följde med den också ner i asfalten.

Försökte få matte att köra lite fortare de sista metrarna till träningsplatsen, så jag klämde i med allsång. För nu anade jag inte längre de där ugglorna i mossen, jag visste var de brukade trycka.
Matte och Markägaren hade taktiksnack och kom överens om upplägget. Först promenad, sedan fika och sedan fotgående med vett och etikett. Eventuellt skottlossning.

Matte bjöd på en överraskning, eller ska jag säga flera. Ugglorna i mossen hade hon bytt ut mot älgskitar. Och jag provsmakade än här och än där på promenaden. Fikat var ju inte någon direkt överraskning. Men att Markägaren skulle ha kontrollen över mig, det var en skräll. Matte var som en annan wannabe-kursledare och strösslade tennisbollar nästan rakt upp i synen på en. Det blev stoppsignaler vid sidan och inkallningar. Markägaren körde och matte störde.

Plötsligt inträffade en synaps för mycket och jag drogs till ett vattenfyllt dike. Behöver jag säga att det var matte jag hade bakom spakarna då. Och på väg tillbaka till bilen. "Jag ska bara..." Att hon aldrig lär sig...

Tant Nova

Nova här igen. Och snart kanske med tillägget Tant.

Brunetten har kickat igång sitt efterlängtade löp. Det kanske blir smått i alla fall. Jag har lovat att vara Nanny Numero Uno. NNU ska ta hand om DG´s små CCR. Eller i alla fall sniffa på härliga valpmagar. Måste nog lämna in en ansökan till Brunettan först bara.

Matte verkar förresten ok. Den Gudomliga hade teorier om skendräktighet. Fniss.

Novas nödrop

Hej. Nova här igen. Måste bara prata med någon. Kan inte prata med matte. Det är henne det gäller. Jag har misstänkt något en längre tid. Fast skuldbelagt mig själv. Har jag gjort något? Kan jag göra något annat? Ni förstår. Skuld.

Men nu tar jag steget. Min matte är sjuk.

Vet inte vem hon pratar med. Men hon pratar då inte med mig, för hon säger då inte Nova. Rabblar långa ramsor och får något pillemariskt i blicket samtidigt som hon kliar eller busar med mig. Vilka är de hon konverserar med? Är sjukdomen reversibel?

Har i alla fall gjort en lista över dårskapet.

- Råttan. Pottan. Råttan-pottan. Råtteli-tottan. Råtteli-doddan.
- Knas. Knas-fia. Knasa-fisa. Knasa-lisa.
- Bus. Busa-knas. Bus-råtta. Buseli-doddan.


Kanske någon annan än jag förstår vad hon lider av? Hoppas på hjälp!

Kompisar på morgonskaren

Påskeri

Under påsk var det en massa tjat om ägg, fjädrar i ris och annat trams. Jag frågade mig var den riktiga varan fanns. Den som har fjädrar och skiter ägg. Utan att jag fick något vettigt svar tillbaka. Men se en eftermiddag när vi lämnat påsken bakom oss och befann oss hemma hos Markägaren dök den upp ur en plastpåse från Jaktaffären i Happis.

Den ställdes på köksbordet. Jag ställde mig på bakbenen mot köksbordet och fick apporteringssuget i blicken. Den avgav ingen vanlig sur vittring. Jag avgav löften till mr Dj-vul med hopp om träning och myrmark. Den var svart. Jag var svart-sjuk på innehavaren.

Ge mig, ge mig, ge mig! Men int då. Den sattes ut i en snödriva. Jag försökte forcera snödrivan. Men int då. Se, men inte röra. Och vad jag inte rörde.
Sen sattes den upp på hatthyllan. Jag satte ner både Markägaren och matte på dödslistan.

Kära kråk-bulvan, en annan tid, en annan plats. Bara du och jag.
/ Din älskade Nova

Skojig promenad

För ett tag sen var jag ut med morsan på promenad. Lös och ledig för det mesta för mattes leder har jag visst dragit ut. Säger hon i alla fall, men jag skulle kalla det för välbehövlig stretching. Tanten är ju typ as-gammal. Jaja, nog snackat om det.

Var en fem meter före matte, när jag fick syn på något litet pyttigt. Trodde inte mina skarpa labradorögon när det där lilla pluttiga rörde sig. Var tvungen att lyfta på tassarna och kika in under min mage. Något förvånat enligt matte, men jag hävdar annat. Sen var jag tvungen att lätta på tassarna ett par gånger till för att se var det tog vägen.

Tills jag förstod vad det hela gick ut på. Någon hade skänkt mig sin dansmatta och lagt ut den på gångvägen. Genialt! Nu var det ju ingen musik som gav mig takten, men jädrar vad jag dansade. Det pluttigt lilla rörde på sig och jag försökte trampa till så fort jag kunde. Redo inför nästa takt. Värsta lindy-hoppen!

Helt plötsligt bestämde sig dansmattan för att dra till skogs. Jag efter ett par meter, men sen tog blötsnön ut sin rätt. För jag blev ju knappast lat.

Matte, då? Jo, hon lät sträng på rösten och morrade något om att "låt näbbmusen vara!"

Speedad Nova del 2

Nova upptäckte att skaren som fanns under nysnön inte bara var högljudd att krossa med tassarna, utan också skitkul att tugga på.

Gräva. Krossa. Gräva. Krossa. Manisk. Krossa snabbare. Gräva fortare. Matte gräva. Mer skare att krossa. Mer mani. Galet.

Dagens garv. =)

Zack hälsar...

... från mormors spis. Tänk ena dagen finns det stekflott att slicka från golvet. Andra dagen mjöl.

Allt är gott nog för en labrador, hur litet det än är. Gamm-pojken min.

Speedad Nova

Efter att ha fått tillbringa nästan hela lördagen med att nästan bara få höra på hammarslag och sågmaskinen ansåg Nova att hela tillvaron behövde livas upp.

Hur? Tja, bita i kopplet och tvinna sig med det som i sina slyngeldagar. Markägarens förundrande kommentar: Har hon fått dubbel-damp!?

Log och tänkte tillbaka. Det där var ju bara en bråkdel. Fniss. Sa inget mer. Inte stjälpa framtida valpköp i förtid. ;)

Pyjamas-party och skidtur

Nova har haft övernattningsfrämmande i helgen. Främmandet var ledsen över att bli lämnad av lill-matte till en början. Men efter att ha speglat sig i brevinkastets blanka yta i 45 minuter och uttryckt sin beklagan, var nog det värsta ändå över.

Helgen bjöd sedan på biltur, bus i snön, skoterfärd, kort provtur på skidor, mer bus, längre skidtur vars längd blev kortare pga en renflock, isiga pälsar av allt bus, uppbrutna golvplankor och eftermiddagsvila. Allt i härligt väder!

Kamera-begär

Har pillat på en likadan kamera som Grannens idag. Övervägde att stoppa den under armen och lubba av bara s*tan ut ur butiken.

Hejdade mig. För mycket personal. ;)

Kastade istället trånade blickar. Inget gensvar alls från den svårflörtade döda tingesten. Försökte locka med hundägar-tricket, men nada.

Åkte hem tomhänt. Körde bilen till bilverkstan istället. Glädjerus.

Vårkänslor!

...ibland hittar kameran på en egen lösning...
...bara det inte innebär systemfel, så gärna för mig...

Vårväder!

Dummy-brist

...leta lite här...



...leta lite där...



...tada!...

Dagens diss!

Härmed dissar jag folk som inte kan hålla tassarna borta från andras tvätt i den gemensamma tvättstugan!

Nu sitter det en ny lapp uppe om att någon inte längre har sina underkläder kvar. Känns igen. Det var länge sedan jag hade vita underkläder.

Hoppas också att någon sover gott på mitt underlakan, under mina två påslakan av dyrare kvalité, torkar sig efter duschen på mitt badlakan samt myser under min fleecefilt.

Vill också passa på och dissa Bostadsbolaget som rycker på axlarna och pratar om budget och om upphandlingar av eventuella lås- och bokningssystem. Tvi!

Tankeöverföring

Träffade den Morgontrött med sina två gula pojkar på morgonpromenad. Båda ägarinnorna hade dock bråttom till jobbet. Jo, det händer ibland... Så något "hopp-och-lek" var något som vi bara pratade löst om innan vi skiljdes åt.

Jag brukar alltid cykla samma väg till jobbet. Eller i alla fall cykla samma start- och slutsträcka (ja, OS är över...). Men se den här kvällen bestämde jag mig i sista sekunden för att cykla rakt fram istället för att göra en högersväng. Hann också tänka att "när jag kommer hem ska jag ringa den Morgontrötta". Sen så svor jag åt all snö som letat sig in på cykelbanan.

En stycke högerkurva senare och vem möter jag? På spiken- Morgontrötta. Som säger att hon nyss ringt mig! Tankeöverföring när den är som allra bäst. Så in och hämta Svarta Snabba aka Nova.

Det är inte för inte som Den Gudomliga har döpt henne till det. Fast idag tror jag att den Äldre herrn döpte om henne till Svarta Läckra. Den mogna herrn föll platt för mjölkstinn fröken. Hälften så gammal dessutom. Fast den Morgontrötta är alert på kvällskvisten så något längre mys blev det aldrig. =)

Tack så mycket för trevligt sällskap!

PS. Den Läckra drömmer sött i Bian. DS

Rost i maskineriet

Länkningsknappen funkar inte. Morr!

Plus att jag ser alla bilder innan publicering som en massa av skumt dataspråk. Buhu!

Ny kennel-hemsida!

Det är med största nöje som jag länkar till:

www.rackarellas.se

Låt löpet starta och äventyret börja!

OS- osedvanligt spårnoga

Under helgen spårade Nova som sagt både älg och rådjur, utan att finna några livs levande. Tänkte väl inte så mycket på att Nova skulle spåra Markägaren också. Än mindre tänkte jag på var Markägaren befunnit sig ute på gårdsplanen. I bråda morgontimman då jag låg och snusade vidare i godan ro...

Blev dock snabbt varsle på lunchpromenaden om var Markägaren varit och vad han gjort. Ett väl inoljat pälsparti i manken skvallrade.

Markägaren hade krupit in under Skogstraktorn i jakt på fel. Mekat lite och pysslat med olja. Lämnat doftspår efter sig.

En nyfiken, något understimulerad, Nova tog upp spåren. Trots att Markägaren vid denna tidpunkt låg och vilade när vi gav oss ut. Men man vet ju aldrig...?

Resultat. Bad. Såpa. Mer såpa. Ännu mer såpa. Nästan såpa-torsk.

I rule- drewl!

Valpsjuk

Det är inte bara matte som är valpsjuk. Jag, Nova, är också valpsjuk. Har en släng av mammae major.

Vid ett antal tillfällen har jag nästan vägrat att gå ut. Sett olycklig ut med hängande undre ögonlock. Haft knäck i lurarna. Inte förstått innebörden av orden "gå ut".

Har bara legat där på fällen med Markägarens skoteroverall under mig. Man tager vad som finns. De där vedträna som jag annars brukar bära omkring på i brist på mjukisdjur är nog så hårda att ligga och ruva på.

Matte har inte utgjort ett så stort stöd. Nä. Hon har istället puttat ut mig i snöovädret. Manat på.

Måste erkänna att jag har glömt bort valparna när jag väl kommit ut i snön. Eller kanske har jag försökt skaffa nya? För jag har spårat och vädrat rådjur runt husknutarna. Kastat mig ut i djupsnö på jakt efter skogens konung. Men Tråk-tanten har i dessa ögonblick kopplat mig.

Så det var ju inte annat än att hämnas. Åter igen. Markägaren låg och vilade, men honom brydde jag mig inte om att väcka. Pussandet överlämnade jag till matte. Så fort jag kom över tröskeln fällde jag ned huvudet och svansen och linkade raka vägen till fällen och den inpyrda skoteroverallen.

I do- Skidoo!

Snöröj

Äntligen helg!

Och det menar jag verkligen. Med eftertryck och med mörka ringar under och kring ögonen. Kan numera fungera som stand-in för OS-ringarna, i fall de skulle byta jobb eller bli omoderna.

Svart och vitt har ju varit modernt ett tag. De kriterierna uppfyller jag med råge. Hy så genomskinligt vit att jag nästan tenderar att skifta mot blått. Trots Thailand. Tack vare solskyddsfaktor 30 och 50. Och tja, som sagt svarta ringar tjocka som cykeldäck under ögonen. Verkligen en grann syn. Lägg därtill en solblekt svintoliknade hårman. Plus ett skevt och instabilt bakparti. Jag skulle få ett KEP i utställningsringen.

Tillbaka till det där med äntligen helg. Har jobbat två veckor i sträck. Förra helgen gick i forskningens tecken. Med intjänade stora riksdaler. Men den glädjen kan nog vara av det kortvariga slaget.

Eller vad sägs om en misstänkt trasig drivknut, läckande glykolbytta och paj bilstereo. Det skeva bakpartiet skulle också behöva en tryckavlastande sprillans ny säng. Plus att jag är valpsugen- igen! =)

Nästan nollgradigt...

... innebar att det blev en cykeltur i skymningsljus. Håller med Markägaren om att det är en fördel att resa bort i januari/februari. Väl hemma igen är det helt ljust på morgonpromenaden och efter jobbet kan promenaden i alla fall påbörjas i dagsljus. Guld värt!

Nu blev det en runda på 5 km i lagom tempo. Inga OS-bragder i Hellner-stil. Inga ryck i uppförsbackar med tillhörande snor-häng. Ingen treans växel. Ingen super-valla. Ingen svensk flagga efter vägkanten.

Mer som ett litet Vasa-lopp i lågstadiestil. Ingen formtopp. Nummerlappen bak och fram. Mössa på trekvart som skymmer sikten. Lite bakhalt. Men viljan var god...

Kåseri om livet

En katt har flera liv. Sägs det. Kanske är de också olika? Vad står det nu egentligen på Katalogen från Älmhult? Jo, vi lever alla lika olika.

Människan har också olika liv. Liv-försäkring. O-liv-olja i maten. Förenings-liv. Det går också att leva liv-at värre.

Nu har jag levt ett liv klart. 5 år sammanhängande. Nu är det dags för andra att ta vid och låta det som förenar leva vidare.

Jag. Bara ler och lever ett annat liv. Lite ovant och olikt sig. Men ändå sig likt.

Kylaaaaa, tralalalaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

5 veckor utan matte

Alltså, först fick jag åka tidigare till mormor och morfar. Matte svamlade något om komprimerad disk. Pfff. Såg ju själv med blåtta ögat att diskberget växte ohämmat.

Sen fick jag vara med mormor och morfar. Hela tiden. Och med storebror. Skönt att bli kliad och vila hakan på storebrors rumpa. Hela tiden. Få godis. När man pinkat. Och bajsat. Hela tiden. Pratade med matte på telefon. Fattade noll. Letade i hallen. Bakom gardinen. Blev inget klokare. Ut på stugan. Rusade som en skållat troll i snön i 180 knyck. Kissade. Fick godis. Inga kommandon. Bara var. Hela tiden.

Efter fem veckor med pinkarrundor och godisutdelning. Matte?! I egen hög person. What the ----! Viftade på svansen. Var glad. Slickade lite. Gjorde som man ska. Var artig. Sedan. Åkte bil länge. Träffade Markägaren. Var glad. Äkta vara. Åkte bil igen.

Matte god och glad. Nystartad. Semestrad. Ystra tjejer på morgonpromenad. Snö. Matte på jobbet. Hem på lunch. Kissade. Inget godis. Bajsade. Inget godis. Hallå? Snåla j--el. Kommandon. Hela tiden. Hämnades. Skendräktig. Ljuvt. Skällde på allt och alla och talade om att mina valpar rör ingen. Capice?! Hört talas om vad man gör med lill-fingrar på Sicilien? Matte suckade. Ökade motionen. Cyklade med mig. Kissade. Inget godis. Hela tiden. Kommandon. Hela tiden.

Fast ändå. Jag. Matte. Nystart. Nykära. Tillsammans. Nästan hela tiden. Inte så tokigt när jag tänker efter...

Rest från stan- ja. Flyttat- nej.