Blåbärskrig

För två dagar sedan kom Wendla på allvar på vad de där runda blåa bären var för något. Nu är det kapplöpning mellan stor- och lillasystern. Vem hinner först ut till de bästa bären efter att kopplena åkt av?

I söndags förde Nova och Wendla en diskussion under plockandet. Eller vi kan kalla det blåbärsmassakern. Så här lät det:

N: Herregud, vad du springer i onödan! Ta det lugnt.
W: Sch, jag hinner inte prata nu. Jag är manisk.
N: Men du tar ju bara ett bär per kvadratmeter innan du springer vidare.
W: Wroom, jag söker bättre än du, din latmask.
N: Håll käft, jag har erfarenhet av det här. Det är ingen idé att stressa.
W: Jag hittar betydligt fler än du. Du går ju bara och småfiser.
N: Pah! Det blir ju bromsspår efter dig. Jag vinner!

Ja, någonstans slutade det med att de fortfarande var osams, men sams om att jag skulle avgöra diskussionen. Hur, undrade jag. Du får väl kolla vem av oss som har blåast number two, svarade de samtidigt medan blåbären sprutade ur mungiporna.

Tack för den angenäma uppgiften. Jag passar.

Hurra!

Fick ett sms idag. Fattade inte vad det var först, men sen var glädjen stor. En friröntgad Wendla! Så skönt.

Veterinärbesök

I tisdags var det dags för ögonlysning och röntgen. Ögonlysningen gick bara bra. Röntgenresultaten kommer om en vecka eller två. Wendla tyckte att personalen var lattjolajbans. I alla fall innan uppvaknandet. Då var de stora äckliga monster. Tror det är bäst att åka tillbaka rätt snart och enbart socialiseringsträna. Tala om bakfull och groggy hund med betongborr i huvudet. Nova njöt av lugnet. I onsdags var friden slut.

Husbilssemester!

Medan Nova var på spa så åkte Markägaren, Wendla och jag ner till södern. Mycket social träning har det blivit. Kisstopp på diverse mackar och rastplatser. Utflyktsmål med barn och andra hundar. Välbehövligt.

Vi började att besöka Kinnekulle, för att sedan sikta på Borås. Målet var att kika på Bruce Springsteen i Göteborg. Faktiskt tror jag, rent allvarligt, att den mannen har mer energi än självaste Wendla. My God!

Efter Göteborg åkte vi de trettio milen till Kalmar och Trekanten. Där blev det surr, fika och pep talk med Wendlas uppfödare. För Wendlas del blev det mycket likasinnat bus med syster Winna. Brorsan Ludde var mest på porrhumör. Lite uppfostran blev det också från mamma Dot, som nog sa något om "att du flyttar inte hem, Wendla, hör du det". Wendla hörde och förstod.

Tillbaka till pep talk. Kennelpappan sa något mycket klokt. Tänk mindre, träna mer. Så nu går det på repeat. Tack så mycket för de orden!

När vi hämtade Wendla för cirka ett år sedan var det en liten tjej som grät och nästan klättrade över passagerarsätet när bilen började rulla på grusplanen. Valpen Wendla sov sedan sig igenom hela färden till de norrländska skogarna.

Den här gången var det med tungan flämtande i mungipan. En kort tupplur senare och sen var det full fart igen. Så fartigt det nu kan bli i en husbil.  

Blogguppehåll...

... sen den 12 maj. Det är inte klokt. Men det ska det bli ändring på. Annars kanske Wendlas uppfödare blir förgrymmade. Hihi.

Vad har jag gjort då? Packat upp en del flyttkartonger. Långt ifrån alla. Lekt trädgårdsmästare och grönsaksodlare i miniskala.

Vad har Wendla gjort? Det mesta som inte storasyster Nova skulle ha gjort. Maj var en jobbig tid då raggen stod som spö i backen. Inte så konstigt med tanke på hormoner och flytt. Mycket energi som kanske inte fick pysa ut som det skulle.

Men efter regn kommer ju sol. Har världens bästa hund. Visst, det är fortfarande raggens prövotid, men så mycket mindre. Nu är Wendla dessutom kontaktbar i de flesta situationer. Glad som en skit är hon också. Alltid redo att skicka iväg en puss.

Nova lufsar på och har motionerat mig en gång i utställningsringen i sommar. Annars är det mest gladapportering som hon pysslar med. Och blåbärsplockning. Och skendräktighet. Hon har även varit och vilat upp sig från unghundsbestyr hemma hos mormor och morfar.

Det var en liten sammanfattning. Ha det gott!