Glödande kanter

Ljus i mörkret

Igår shoppade jag ett alternativ till blink-halsband efter tips från Arbetskamraten. Har en kyrkogård av blinke-blink i garderoben.

Nåväl gick in på Gubbdagiset och köpte billiga cykellysen. Ingen dynamomodell så klart, men väl två små nyckelringsstora lysen med en gummibandsögla som kan fästas runt evx ett halsband eller reflexsele. Hur fiffigt som helst!

"Snart har jag väl körriktningsvisare också", protesterade Nova när jag ville fästa det vita lyset fram och det röda bak. "Är du inte medgörlig blir det Wonderbaums och plysch-tärningar också", log jag i mjugg.

Detta eviga valpsug...

... tar aldrig slut. Suck.

Vet inte i hur många timmar jag har scannat av olika uppfödares hemsidor. Vet inte hur många suckar jag dragit över olika kombinationer. Vet inte hur många valpkullar som fötts medan jag suttit passiv hemmavid.

En sak som jag i alla fall vet är att nästa labrador blir av modell Formel 1. Med broms och utan signalhorn. =)

Absolut Nova-förbud

http://www.youtube.com/watch?v=C_sfymiB-T4&feature=related

Följande länk...

... är inte för Novas ögon. Kan få katastrofala följder med tanke på föregående inlägg.

http://www.youtube.com/watch?v=kMDxhbfZjIE&feature=related

Sikta mot stjärnorna?

Tuffade på i maklig takt på gårdagens morgonpromenad i skogen, dvs med sömnen fortfarande i ögonen och med sinnena lagom avtrubbade. Nova läste morgontidningen och tuggade ibland i sig ett par grässtrån i förbifarten. Jag muttrade något om "galen ko" och manade på.

Med en 15-20 meter kvar till en manshög stenbumling fick Nova upp en minnesbild. Hon satte av i rasande fart mot stenen, sprang runt den för att sedan ta sig upp på icke-branta sidan. Glad i hågen stod hon sedan och inväntade mig.

"Jag kommer allt ihåg vad du gjorde förra gången vi var här. Gör det igen!", sa hon uppmanande. "Ja, visst ja", sa jag och letade fram en godbit i fickan. "Men du får allt komma ned därifrån först. Annars är det fusk".

Nova tog den icke-branta vägen ned och hoppade sedan vid min sida i uppmanande takt. "Kom igen, sjusovare, kom igen".

Jag ställde mig vid den branta sidan av stenen och lade upp en bit torkad älglever. "Varsågod, lös uppgiften". Nova rusade runt stenen och tog sig upp på den. Letade och fann. "Igen, igen, igen!"

"Nova, kom", sa jag i ett upprätt men nog så sömnigt tillstånd. Utan en tanke på vad jag egentligen sagt. "Ok, sa Nova och kastade sig ut över den branta kanten för att en flygtur senare landa i den mjuka mossan. Nu var jag upprätt och vaken.

"Hallå, du väljer då tillfällena när du tar mina ord bokstavligt", skällde jag medan jag egentligen bannade mig själv. "Äh, vaddå? Det där gjorde jag ju förra helgen också, men då med Markägaren och dig utom synhåll. Med en mycket högre sten", kontrade fröken och ryckte på axlarna.

"Förresten brukar du tycka om när jag är operant, så det så!" "Mmm, operant. Inte opererad. Viss skillnad.", log jag matt och sköt upp mössan i pannan.

På vägen hem funderade jag sedan om det alltid är så lyckat att sikta mot stjärnorna med operant träning...

I love you

http://www.youtube.com/watch?v=MgRPXiP7SWI

Undrar vad Nova skulle säga till Letterman? I - crow - you?

Angry management by cats

Skrattade gott tidigare idag.

http://www.youtube.com/watch?v=RFoQ5Eqzsf4

Lite höst-tröst...

... kan det vara att läsa att även helgjutna fullblodsproffs kan vara ute på svag is ibland.

http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf/d6plinks/skomakarns-barn!-eller-fall-pa-eget-grepp

Då undrar jag ju helt osökt hur en glad amatör kan lyckas... =)

Morgonstund

Sårskorpor...

... kan också återfinnas i dammsugarpåsen. Än så länge har jag inte kunnat hitta några ingångshål av hörntänder eller varhärdar under huden på Nova.

Sårskorporna har hittills varit mest avlånga och verkar därmed komma från ytligare sår.
Någon som fortfarande är sugen på choklad?

Aha, där har jag kanske lösningen på frestelseproblemen i samband med inköpen av dammsugarpåsar. Om jag skulle spara och samla på mig en hög sårsko... STOPP! ... och kika på dem innan jag åker till affären?

HUVVA! Ja, ibland skenar det iväg... Kanske för mycket socker? =)

Dagens aber...

... är att dammsugarpåsen är överfull med allt hundhår. Finns då påsarna på den närmaste livsmedelsaffären? Svar nej. Finns då påsarna på den näst närmaste livsmedelsaffären? Svar nej.

Alltså är jag tvungen att bege mig ut till en betydligt större livsmedelsaffär och utsättas för den mångfald av frestelser som lurar på varje hyllplan. För har jag karaktär att motstå hyllmeter på hyllmeter av exv mörk choklad med olika sorters fyllningar? Svar?

Mmmmm... bara svälja först... mmm... meeera... svälj... int´då!

Hårfager och fullpälsad...

... är inte de ord som i första hand dyker upp i huvudet vid en snabb anblick på lilla fröken. Snarare svinto och uppdragen underlinje.

I dagsläget skulle nog bedömningen landa på en 2:a i ökl. Själva tanken på ett tredje CERT känns väldigt avlägsen just nu. Vilken tur att jag numera har lite vett i knoppen och kan avstå från att ställa ut och inte ställa för ställandes skull.

Tänk om jag hade samma vett gällande jaktprov. Men den vetskapen kanske kommer med åren? Eller vad säger du, Blondinen? Jag säger "grattis" i alla fall!!!

Pausknappen...

... har jag kommit åt. Ingen vilthantering, ingen skotträning, ingen jaktträning överhuvudtaget. Oj, vad skönt!

Har nyupptäckt att det går att laga mat utan inblandning av halvfabrikat, att det finns nyhetsprogram och att det är rätt skönt i tv-soffan.

Ingen jäkt hem från jobbet, ingen stress med att byta till träningskläder och göra toalettbestyr samtidigt som maten värms 2,5 minut i mikron och ingen snabbrastning av hund för att hinna ut i skogen.

Just nu är det mycket skönt. I april/maj kommer jag vara av en annan åsikt när jag försöker tina snön med sladdlös hårtork. Men det är då det...

Kom-ihåg vid överfall

I lördags blev Nova överfallen på skogspromenaden. Vi befann oss vid bäcken och jag var i andra tankar när jag funderade över vilken slutartid som skulle behöva användas för att fånga rörelsen i vattendraget. Nu hann jag inte särskilt långt i min tanke.

Jag uppmärksammade en människa i samma ögonblick som Nova sa ett lågt varnade "böff". Det där "böffet" blev startskottet för en strävhårig vorsteh som kom som en furie genom skogen. Nova anade oråd och kom i panik galopperandes med svansen mellan benen mot mig. Men fram till mig hann hon aldrig. Utan att stämma av läget satte vorstehn tänderna i nackskinnet på henne. Sedan delades det ut ett flertal bett som fick Nova att skrika i högan sky samtidigt som hon försökte fly. Slutade vorstehn? Nix.

Ett primalskri från mig fick vorstehn att komma av sig för ett kort ögonblick. Nova sökte skydd bakom mig. Vorstehn kom efter och närmade sig Nova framifrån. Precis som när Zack blev överfallen av två Alaskan malamutes så stod jag där åter igen mellan två hundar (fast då var de två). Inget man bör göra, men adrenalinet pumpade och jag var asförbannad.

Blåste upp mig och växte ett flertal centimeter till en mycket hotfull och tyst matte som inte gav vika. Jag rörde mig på styva ben mot antagonisten som insåg sitt misstag och backade undan till sin anländande husse.

Upplyste hussen om att jag ville ha hans telefonnummer i fall det blivit hål på min hund. Som tur är har jag inte behövt använda det för några hål har jag inte hittat ännu. Slipper gärna ett veterinärbesök, en sövd hund och en massa dränage.

Kameran då? Kastade den förmodligen i blåbärsriset för där låg den sen med linsskyddet av och allt. Om det blir en nästa gång ska jag dokumentera antagonisten med mobiltelefonen eller med kameran. Punkt slut.

Slaktad hund i köket?

Nä, bara Nova som fått en välbehövlig helkroppsmassage med massivt pälsavfall som följd. Har för första gången dammsugat köksluckorna...

Tack och lov var det "bara" muskulära spänningar och inte något med ryggen. Inte heller någon sträckning. Puh!

Novas nya smeknamn

Kärt barn har ju, som det sagts förr, många namn.

Markägarn adderade Skuggan till Novas redan långa lista.

Nova följde Markägarn fram till vapenskåpet och bort från vapenskåpet, tillbaka till vapenskåpet och så vidare...

Skymning på Bjuröklubb

Ringrostig?

Orrjakt

Klockan ringde tidigt på lördagens morgon. Åt frukost, klädde oss varma och fyllde termosarna innan vi körde iväg till en myr i närheten. Markägaren tog täten och hittade en plats under en myrfura. Kamouflagenätet och bulvanen sattes upp och liggunderlagen lades på den frostbitna marken. Nu var det bara att vänta på soluppgången.

10 minuter, 5 minuter och sen steg solen upp och gjorde att all frost glittrade. Underbart vackert. Markägaren lockade en första gång. Ingenting. En andra gång. Två orrar kom snabbt inflygande som från ingenstans. Allt gick fort.

Fler lockrop och fler orrar och mer väntan. Nedbäddad Nova. Lite kaffe och te med smörgås. Orrspel på närliggande myr. All frost. Novas första varmvilt efter ett mycket kort linjetag. Underbart och spännande.