Bloggläsandets baksida...

... är att det nu läggs mer tid på att läsa om andras jaktträning, internatdeltagande mm än att träna min egen hund. Hallå?! Var är logiken i detta? Blir jättesugen på att träna och suckar "Åh, så kul! Vill också. Imorgon."

Morgondagen bjuder sällan på någon överraskning till Nova. Tråk-kärringen nätar vidare och hoppas på underverk.

Kelsjuka

Känns som en oerhörd lättnad att det är över. På ett sätt. På det andra sättet är det mer smärtsamt.

Det är då jag vänder mig till Nova. Men som den höglöpande tik hon är, går det inte att klia henne hur gärna jag än vill. Hur gärna hon än vill. Hur gärna vi än vill kela med varandra, så vet jag ju vad som händer. Analsäckarna töms. Alltså inget alternativ.

Så ibland så sitter jag där på golvet och har ett tårfyllt ögonblick och tänker på Zack. Nova kommer och buffas och pussas. Jag vill klia. Nova vill något helt annat.
Det går ju inte annat än att bli glad och skratta över det absurda i situationen.

Sorg

Idag är det sorgens dag. Även om den skulle ha varit i morgon. Kunde inte vänta. Såg det jag inte ville se. Kände det jag inte ville känna. Cyklade till jobbet. Ringde och fick en tidigare tid. Cyklade hem igen.

Lät honom lukta i godan ro på sista promenaden. Satt i solen och strök hans svarta och solvarma päls. Drog in lukten av min första hund. Av min allra bästa kille. Min allra bästa vän. I nästan en timmes tid satt vi och ömsom låg bredvid varandra i gräset. Varm päls. Zacks päls. Rofyllt. Med ett inre lugn. Tillsammans.

In igen. Väntan. Dags att åka. Kopplet från hatthyllan. En sista gång. Så glatt jag kunde: "Vill Zack åka bil? Nova stanna". Framtassarna upp på listen bak på bilen. Hjälpte till med bakbenen. Stängde luckan. En sista gång.

Tog mig dit jag skulle. Utan tårar. En blick då och då i backspeglen. Tagg i bröstet. Upprepade för mitt inre. "För Zacks skull. Inte ont mer. Sova." Framme.

Steg in genom dörren. Ensam. Möttes av en förvånad röst "Är du redan här?" Tyst nick tillbaka. Kämpade med gråten. Vänlig röst. "Vi gör bort alla papper och betalningen. Du kan hämta honom nu". Svarade. "Kan vi ta en kort promenad?" Fick ett jakande svar. Inte gråta.

Djupt andetag. Öppnade luckan. Ned med kopplet från kroken. Svalde hårt. Tyst. "För ditt bästa". Zack ska sova." Högt. Glatt. "Ser du. Hälsa på veterinären. Du älskar veterinärer. Ska vi kissa först?" Zack ville in genom den stängda dörren för att hälsa. "Vi går hitåt. Kissa först. Kom".

Väl inpinkad gräsremsa på andra sidan gatan. Luktade. Kissade på björkstam. Ville lukta mer. Avbröt. "Zack, sitt". Satt där tillsammans. Strök pälsen. Strök min bästa vän. I vått och torrt. Fick en vått slick över ansiktet. Reste mig beslutsamt upp. "Ok. Nu gör vi det".

Tung dörr. Tunga steg. Zack på lätta, men gamla steg. Foderpåsar. Himmelriket. Mat.
Vänlig röst. "Du kan väga honom." Svarade. "33 kilo". Inte gråta. Vara stark. Hålla Zack lugn. Prio ett. Bryta ihop. Sen.

Fick ett rum där vi varit tidigare. Fick en djurskötare som visade sig vara en gammal bekant. Zack glad. Pussade den nygamla vännen. Inte gråta. Stark. Tyst. "Inte ont mer, inte ont mer. Sova."

Valde golvet före undersökningsbordet. Lugn och förklarande röst. "Först rakning, sen kanyl och sen sprutan". Jag. "Ingen lugnande spruta?". "Nej, han är så lugn och fin." Jag. "Så såg inte min mentala bild ut, men okej." Jag. "Låt honom lukta på rakapparaten, brukar gå bra då". Vänliga rösten "Visst. Titta här, Zack". Inga problem, sa Zack.

Satt bakom honom. Min haka i hans päls. Lugnande ord. "Duktig, Zack. Mattes bästa kille". Inte gråta nu. Sen. Kliade lugnande fram på bröstet. Vänliga rösten. "Venen glider omkring lite. Får inte till det riktigt". Jag. "Det är nog ärrvävnad av alla stick under årens lopp. Raka på andra benet?". Vänliga och lugnande rösten. "Rakar lite högre upp. Jo, men nu gick det bättre".

Jag. "Nu får du berätta allt du gör." Frågade mycket. Ville veta vad jag hade att vänta. I vilket följd. Inte gråta. "Mattes älsklingskille, duktig kille, bästa killen i världen". Lugn.

Vänliga rösten tillsammans med de medlidande ögonen. "Är du redo?" Jag. "Jag blir aldrig redo. Kör". Djupare andetag. Trött Zack. Ned i mitt knä. Strök päls. Vänliga rösten. "Nu är det slut. Ska bara kontrollera med stetoskop". Tungt huvud. Zacks huvud. Tungt bröst. Jag. "Det känns overkligt". Vänliga rösten. "Jag lämnar dig nu. Sitt här så länge du vill. Jag tar hand om honom sedan". Tyst nick. Vänliga ögonen dimrade ned ljuset i rummet. Ensamma.

Vi två. I med och i motgångar. Inte längre. Tungt huvud på mitt ben. Kände med handen. Inga slag. Lyssnade. Inga slag. Smek. Lyfte huvudet och lade ned det på golvet. Lade bakdelen tillrätta. Zack i djup vila på ena sidan. Som så många gånger förr. Inga högljudda snarkningar denna gång. Inga drömmar. Inga bensparkar. Bara lugnt. Tyst. Lyfte huvudet. Lade örat tillrätta. Så. En sista puss. En sista viskning. "Hej då. Älskade hund". En sista blick. Inte ont mer.

Rullade dörren försiktigt åt sidan. Stängde den tyst. Mötte ett par andra vänliga ögon. "Vill du träffa veterinären?. Jag. "Nej. Behövs inte." Det andra paret av vänliga ögon. "Ta det lugnt ett ögonblick. Sätt dig inte i bilen och kör på en gång. Reaktionen brukar komma snart". Jag. "Antar jag är i chock. Ska inte köra, ska ta en promenad. Tack".

Mötte förälder med barn och en golden-flicka. Med endast ett koppel i min hand. Tog tag i dörrhandtaget och gick sönder. Samlade mig och ringde mamma. "Nu är det slut. Inte ont mer." Närmade mig bilen. Djupandning. Startade bilen. Åkte iväg. Kikade i backspegeln. Ingen Zack där. Konstigt lugn. Konstig lättnad. Inte ont mer.

Parkerade. Klev ur bilen. Tog kopplet. Låste upp dörren. Nova luktade på kopplet. Nova sprang glatt och hämtade Mamma Mu från korgen med mjukisdjur. Stannade upp och lade ned kossan på vardagsrumsgolvet. "Zack sover, Zack borta". Lyssnade på sin ledsna matte. Tröstade matte.

Kände med handen på Novas bröst. Hjärtslag. Hopp. Framtid. Frid.

Ny valp

Idag har jag hämtat hem den nya valpen.

Den ryms i knät precis som Nova gjorde, är redan rumsren och betydligt snabbare. Svart. Lite billigare än vad Nova kostade.

Canon EOS 550D. Puppy love!

Först björn...

... och sedan jordbävning hos Markägaren. Inom mindre än en vecka.

Lite oklart om det var 3,8 eller 4,0 på Richterskalan.

Det kändes då 9,5 mil bort i Umeå. Nova undersökte nogsamt hur mina ansiktsdrag var lagda. Måste ha varit slät som en barnrumpa för hon gick och la sig efter några kontrollrundor.

Huset höll och Markägarn lika så. Lycka. Fast det var oroligt ett tag.

Vännäs Nat Utst 13 juni

Nova här. Sen sist har jag fått ett nytt smeknamn. Nofsan. Kunde ha fått ett till i dag. Champinjon. Men matte säger att vi får vänta ett tag till. Gjorde i alla fall mitt bästa. På två fronter.

Vårdade Blondinen och Den Lugna med pussar och burdusiteter. Ömt. Utanför ringen.

Såg allmänt snygg ut i ringen. Med d´ menar jag drop dead g´. Svansen gick i ett (trots mattes fadäs med hotelldörren förra helgen). Domaren häpnade över min blanka päls. Eller som hon sa: "extremely shiny coat". Well, well. Green soap.

Matte skötte sig okej. Lite flåsig bara. Nästan pinsamt. Var lite snål med korven. Men så var det ju bara en utställning som vi var på förra året. Ska fixa till de där olaterna under sommaren.

Nu surfar och googlar matte på SKK och SSRK som besatt. Det är något maniskt i hennes blick. Hur långt till Gällivare? Kiruna? Ransäter? Tävlingsdjävulen har vaknat. Svamp-suget är här.

Dagens resultat? 2 BTKL.

Björn...

... i Markägarens by. Rys! Hoppas den är snäll och säger mjau.

Plantorna är i alla fall färdig-planterade idag. Puh!

Uppladdning

Var på utställningsträning med Nova ikväll. En alldeles tränings-svältfödd hund gav järnet. För Novas energi hade väl knappast något att göra med köttbullarna i fickan?

Efter drygt en timme ville inte Nova sluta stå. Och jag ville inte heller sluta. Bådar gott.

Hembesök

Älsklingskillen!

Skogsplant....

... sicket fjant. Nova här. Vill bara säga att jag har varit med om något konstigt. Markägaren har gått och skjutigt hej vilt. Snart 20 400 skott. Men har han siktat uppåt bland molnen? Icke.

Istället har han (och ibland matte) pangat ner strunt-fjunt ner i den markberedda backen. Värdelös apportering om ni frågar mig. Jag agerade flismaskin i protest och var tämligen upprörd över detta. Gav mitt agerande något resultat? Icke.

Fast sen försökte jag se något positivt med det hela. Tämligen omgående kom jag på det. Lortar. I alla former och ner i min mage. Testat hur mycket sur-myr som min päls kan absorbera. Topp-resultat!

Matte surrade något om "bra motion" och passivitetsträning. Impad av det? Icke.

Vår...

...innebär blommor på balkongen och hundbad. Hittade en strandkant som hette duga när jag skulle köpa blommor på Smultronstället. Hög strandvall med småsly vid kanten. Var som så många gånger skeptiskt till hur det skulle gå med avlämningarna.

Men än en gång blev jag överbevisad. Dummisarna i hand och sen skaka. Fast hur var det då med tjuvstarterna? Jo, de fanns kvar...

Har sett ut ett bra ställe med liknande strandvallar inte så långt här ifrån. Måste höja ribban och inte fega. =)

Höll plåtmagen?

Nja, det gjorde den inte. Det var en massa kräk, hulk,torka upp och lite sömn i flera dagar. Kost: risavkok, ris och kokt fisk. Yummy!

Konstigt egentligen. Medan Zack är den som skäms ögonen ur sig i nämnda situation är Nova totalt obrydd (förutom illamåendet). Fast henne har jag aldrig fyat eller liknande. Undrar vad Zack hade med sig i bagaget när han flyttade hem till mig...