Inkallning

Vi har tränat inkallning vid matskålen sedan vi hämtade Wendla. Väldigt skönt att ha en hund som lämnar det hon håller på med så fort pipan ljuder. Visst, har det hänt att öronen varit avstängda några gånger. Det ska medges. Fast när min röst gått från alt till bas har Wendla ändrat sig och kommit.

På lunchen prövade jag att kalla in Wendla mellan två små godishögar. Slumpen eller inte, men det gick två gånger av två gånger möjliga.

Tror det blir inkallning vid matskålen i olika varianter genom hela livet för Wendla.

Vårens färger

På något sätt har sex stycken Acme-pipor blivit två. Det går ju inte att förlita sig på att jag inte ska tappa bort dem också. Om de nu är borttappade.

Längtar något oerhört efter våren, vilket syns på högen av inköpta blom- och grönsaksfröer. Längtar efter FÄRG. Så ikväll när jag beställde nya pipor med snoddar blev det fuchsia, oliv och violett.

Markägaren, som inte förstår hur rabatterna har blivit rosa, kommer säkert att bli överlycklig.

A-provsträning

Igår var vi på A-provsträning Wendla och jag. Passivitets- och fikadelen blev en tekopp kort, då det var ca sju minusgrader. Synd att det inte blev längre, men vad göra?

All snö gör det inte lätt att hitta bra träningsställen. Men runt byggnaderna på plantskolan var det i alla fall upplogat.
Medan de större hundarna höll till på framsidan av byggnaderna höll jag och Wendla till på baksidan. Vi tränade på att gå förbi lockande godisbitar. Först i koppel och sedan löst vid sidan. Oftast gick jag tillbaka och hämtade godiset, ibland fick Wendla ta dem själv.

Tränade även på stadgan. Började med att röra mig runt Wendla. Hoppade lite och klappade i händerna. Pall. Tog fram kopplet och drog det i snön. Pall. Snurrade runt med kopplet som ett lasso över huvudet. Pall.

Ibland såg vi de äldre hundarna kasta sig ut i snön just innan de greppade apporterna. Wendla visade inga tendenser till att vilja avbryta det vi höll på med. Då värmde det allt i mattehjärtat.

När vi tränade stadgan så hörde jag hur det kuttrade någonstans ifrån. Hörde jag duvor? Kom de inifrån ena sidobyggnaden? Så kom då ljudet av vingar. Uppfattade två ringduvor som gav sig iväg. Wendla missade de båda. Så kom den tredje som Wendla markerade. Överkroppen vred sig väl ett kvartsvarv, men rumpan var fortfarande i backen. Då var mattehjärtat lika varmt som en täljstenskamin.

Ett skott fick vi också höra. Ljuddämpat av byggnaden mellan oss och apportkastaren. Eventuellt var det också ett ollonskott, vilket passade oss väldigt bra. Wendla var just under belöning och fullt upptagen med det. Skönt.

Får allt påminna mig själv att kasta in saltet i degen innan jäsningen. Lära in bromsen innan gashandtaget varvar sönder motorn. Inte gå för fort fram. Nöta in grunden. Hoppas tankekartan på kylskåpsdörren ska göra nytta.

Television

Vare sig Nova eller Zack har förstått sig på att titta på tv. Annat är det med Wendla.

Intresset föddes med julkalendern Tjuvarnas jul. På helspänn satt hon i tv-soffan (hur hamnade hon där?!) och rynkade pannan. Hon snappade upp ett och annat tricks av Kurre. Även den oskyldiga minen la hon på minnet. "Va, HUR hamnade det här soffkuddshörnet i MIN mun?"

Go kvälls inslag med Barbro Börjesson är också en favvo. Med alla "problemhundsproblem". Wendla lär sig göra utfall, skälla vid dörren - och min mardröm - jaga bilar.

Kasta plastpåsar med skramlande saker i är dock en materialsport tycker Wendla. Det tackar jag för. Vill inte gärna ha en sopsäck i baken när jag är sen med utfodringen.

Vinter

Moster Dike och pappa Warren...

... är föräldrar till fyraveckors valpar.

http://www.djurbergas.nu/

Wendla - 7 månader !

Sju månader gammal och med sjutton kilo energi. Storasyster har det tufft igen. Pitbullterriern är på besök. Storasystern viker undan från vattenskålen när Valpsoppan kommer med bestämda steg. Ur vägen!

Jag börjar ana ett första löp. I alla fall en ökad hormonnivå. Nova är inne på samma spår.

Appropå spår så åkte vi skidor i helgen. Hormonsoppan var under hopp-och-lek och inte speciellt imponerad av skidorna, skidåkarna eller skidåkningen. Storasystern var betydligt roligare att motionera. Tretton kilo tyngre.

True or false?

Fick veta ett eller möjligen två sanningens ord i helgen. Surade lite. Stoltheten blev tilltufsad. Tänkte. Skruvade på mig och började analysera min matteroll.

Det var bara att inse vem som hade rätt. Inte var det jag. Nu är en handlingsplan upprättad. Mindre tålamod. Mer action.

Miljöträning

I veckan har vi tagit oss i kragen och miljötränat lite.

Första stället som vi besökte var Östra station med automatiska dörrar, rulltrappor, väskor på hjul, folk, stengolv och tåg.

Det andra stället blev djuraffären där vi köpte stort maffigt ben som inte går så fort att tugga upp. Blev lite godis också. Wendla charmade kvinnan bakom kassan. Kvinnan bjöd på våm. Wendla såg i kors.

Passade också på att träna kontakt bland barn och ben- och godsakerna. Lilla Valpsoppan. <3

Viltspaning

Samma helg som Wendla blev en hormonstinn dödsmaskin var hon också ute i skogen hos Markägaren. Markägaren hade plogat skogsvägen så vi tog oss ända upp till änge och kalhygget.

Wendla vek först av med nosen innan resten av kroppen hängde med. Ut i djupsnön och det var ingen tvekan om att det var något vilt i närheten. En bit ut från traktorspåren stack en 1,5 meter lång gammal gren upp. Under grenen stack det upp lite mer vegetation. Wendla vädrade och vädrade och så gick nosen ner i vegetationen. Jag började att gå vidare, vilket gjorde att Wendla hakade på.

Kruxet var bara att Back-on-Track täcket stannade kvar i snön. Jag ryckte ut och kröp på snön fram till grenen. Väl framme förstod jag vad Wendla känt.

På grenen, fastklämd i en grenklyka fanns resterna av en yttepytteliten mus.

Hare!

Wendlas humör förändrades för cirka två veckor sedan. Då blev granar med snötyngda grenar rena mördarmaskinerna redo att när som helst slå till mot en intet ont anande valp. Så Wendla tyckte att det var bäst att vara beredd hela tiden.

Mördarmaskinerna kanske till och med skulle slå till inne i lägenheten? Bäst att små-buffa som förvarning.

Sen dök det upp en besökande hos Markägaren. Med skägg! Dö, ropade Wendla, du ska dö! Och hon skämtade inte. Jisses, sa jag och bet mig i läppen. Vi måste ragga skäggiga karlar med hundvana eller så får vi raka alla manliga skäggiga funktionärer i framtiden.

Fast nu har humöret lugnat sig, så än behöver det inte sparas pengar till engångsrakhyvlar. Ännu.

Skottår eller skotthål?

Nova har ett sedan 6 år tillbaka. Wendla har numera också ett.

Det verkar som om mina hundar har ansett sig behöva en annan märkning än chipmärkningen. De verkar inte lita på Jordbruksverket eller SKK.

Nej då. Det ska vara skotthål i pannan. Wendla försökte sig på att debitera extra för övertid. När det egentligen rörde sig om eget arbete med storasystern.

Tji fick hon.

Eget arbete

Wendla har skaffat sig ett jobb. Ett alldeles eget arbete. När man har eget arbete får man göra som man tycker och känner för, säger Wendlan och skrynklar ihop sin panna lite extra.

En arbetsdag består oftast av att hålla storasyster på halster. Men ibland tar Wendlan också ut övertid. Titt som tätt. Debiterar dyrt gör hon också.

Övertidsjobbet kan bestå av att plocka ut smutstvätt ur tvättkorgen, finfördela och förädla toalettpapper samt blinga till mattes android.

Wendlan utför även tilläggstjänster som är extra dyra. Justering av glasögon är en sådan. Polering av glasögon en annan.

Den valpen är på god väg att bli en finansvalp.

Koppel fram under tystnad...

... och hopp-och-lek och Wendlan kommer springande.

DET har vi tränat på. DET vet jag.

Men det ska vi träna mer på.

Koppel av...

... och Wendla sätter sig. Inte så fort, men hon sätter sig.

När jag lärt henne det? Ingen som helst aning. Men tacksamt värre. <3

Hare eller mus?

Att jag har en nyfiken valp det har jag förstått. Big time.

Härom kvällen passerade vi ett mark- och anläggningsföretag som ligger avsides och där det brukar vara lugnt efter kontorstid. Wendla var lös och under hopp-och-lek. Plötsligt dök hon in under en dörr av plåt som löpte ca 30 cm över marken. Belysningen tändes i taket på förrådet.

Shit, tänkte jag och blåste inkallningssignal. Lika snabbt var hon ute. Och lika snabbt inne i nästa förråd. Ny belysning som tändes.

Numera är Wesslan i koppel eller så har jag pipan i munnen då vi passerar.

Hare eller mus? Wendla är inget av det. Ho, ho, ja, ja.

Missat 10-årsjubileum!

Tänk förra året var det tionde året med labradoren.

Har för mig att det var vid lucia som Zackemannen flyttade in. Då hade jag nästa gett upp. Vet inte varför, men jag pluggade och trodde mig inte ha tid för en valp så jag letade en vuxen hund istället. ??? Ringde runt till uppfödare, men eftersom jag var en främling för dem så blev det inget.

Fast en uppfödare fick jag i alla fall besöka och titta på en hane vid namn Winter. Men ägaren valde ett par istället för mig. Åh, vad det trillade tårar när jag fick beskedet per telefon.

Men så kom stjärngossen Zack. Min första hund och labrador.

God fortsättning!

Nyårsraketer i all ära, men det skulle bara vara tillåtet på vissa ställen. Eller det kanske inte heller är så säkert. Det verkar ha gått lite okontrollerat till på kajen i Umeå.

Vad sa Wendlan om smälleriet? Jasså, säger det poff?, sa Wendla. Fast då slapp vi själva ljusskenet.

Vad sa matte? Jasså, är det tolvslaget nu? Jag somnade visst, sa hon yrvaket och letade bubbelglaset.