Uppfostring?

Antingen är Nova på väg ur sin skendräktighet och tillbaka till sitt normala jag eller så har uppfostringen av valpen tagit fart. Antingen det eller så har Nova blivit med valp.

I alla fall så när de har busat på Wendlas villkor, dvs på inga villkor alls, har Nova varit tuggdyna och ganska för mycket snäll mot lilldivan.

Nu kan det vara så att ett tronskifte är på gång. Varje morgon i ungefär en veckas tid har Nova tagit kommandot. På stela ben har hon gått rakt på Wendla som legat och tuggat på något ben eller leksak. Sen har Nova buffat till Wendla så att hon lagt sig på sidan. Sen har hon krafsat med ena framtassen eller tvättat Wendlas öra på ett rätt brutalt sätt. Wendla har då lagt sig på rygg, vilket aldrig förr har inträffat. Wendla har sedan fortsatt att ligga stilla på rygg, och det har väl aldrig heller hänt. Hon har inte ens försökt att hugga efter storasysters ben.

Vad som än är orsaken till förändringen så är det i alla fall väldigt intressant att studera.

Snöröjning och avverkning

Premiär

I kväll på promenaden längs gång- och cykelvägen tog jag mod till mig och tog av kopplet på Wendla för att gå med henne lös. Vi mötte cyklister och gångare och mitt leende blev bara bredare och bredare.

Ja, ikväll var Wendla som smör i händerna.

Wendlas syn på saken

Wendla här. Jag måste ha den slarvigaste och mest förvirrade matten i hela världen. Hon tappar konstant godisar, för att sedan komma på var hon har tappat dem. Sen så verkar hon tro att snöklimpar är fotbollar. Det råder en viss förvirring. Kära nån.

Fast jag måste medge att jag också blev förvirrad på kvällens promenad. Vi gick efter en gång- och cykelväg och började närma oss den kommande E4:an, då det kom ljud från träden av metall. Tick, tick, tick.

Bilar körde förbi. Matte tryckte på en knapp. Trädet började lysa och frekvensen på tickandet ökade. Jag blev paff för en sekund. Sen flög jag och satte framtassarna mot snön som omgärdade trädet av metall. Duttade med nosen mot trädet och fick värsta tail actionen.

Sen vände jag mig mot matte och blev lite hoppig. Men hon verkade ganska cool så jag sa okej och satte mig istället. Matte satte sig också. När hon vilat sig tryckte hon på knappen igen. Jaha, sa jag och tog matte lugnt och säkert över övergångsstället.

Kvällspromenader

Under en av helgens kvällspromenader fanns jag inte på Wendlas världskarta. Befann mig snarare i yttre rymden och var för henne osynlig. Inte så bra för mitt självförtroende. Skyller allt på rådjuren som tar den lätta vägen och trippar fram längs plogade promenadstråk. Utan tanke på vilken störning det blir för valpar, och inte minst för mattar.

Nå ja. Ikväll tog jag revansch. Ha. Vi tränade på att gå förbi godsaker som råkade trilla ur fickan lite nu och då. Störde också med att gå och sparka lagom mycket på snöklimpar som det ju är gott om.

Happy, happy!

Morning glory

Wendla här. Jag är ju en levnadsglad tjej med smak på livet. I morse vaknade jag pigg och utvilad. Jag galopperade in i sovrummet och fram till min sovande matte som jag ville överösa med trevliga pussar.

Vilket morgonhumör den där matten har! Hon röt från tårna att jag skulle gå och lägga mig. Fast först efter att hon konstaterat att klockan var 04:00. Ingen tid för småglin att ränna runt, väste hon. Så jag gjorde som hon sa och tog sovmorgon.

Det började leva om i huset. Toaletter spolade och dörrar stängdes. Det började bli ganska ljust utanför fönstret. Men matte hade ju sagt att jag skulle sova, så jag brydde mig inte om de där ljuden.

Det gjorde till sist matte. Hon fattade misstankar och inspekterade mobilen med en ihopskrynklad min. 07:17!!! Matte flög upp och in i badrummet. Hon beslöt sig för en raggardusch. Upp med snäpplocket på duschcremen och så tryckte hon ut en för stor mängd. Tvätta, tvätta. "VA, inget lödder? Men vad f-n?", morrade den galna. Sen så tryckte hon ut ännu mer duschcreme. Fortfarande inget lödder.

Matte läste "lotion" på förpackningen. Jag och Nova skrattade hejdlöst ända fram till lunch.

Alla hjärtans dagfundering

Kan det bästa kärleksbeviset från den fyrbenta vännen vara ett riktigt skitigt vänsterben på mattes svarta täckbyxor?

Markägarens morgonfundering

"Om Wendla hade vingar hur högt skulle hon flyga då?"

Only the sky is the limit.

Bättre idag

Det blev ingen tur till veterinären. I all fall inte idag. Wendla slutade att dregla någon gång under natten.

Mattehjärtat är lite lugnare. I alla fall idag.

Sisådär...

... mår Wendla. Vaknade av kräkljud i morse och det som kom upp var innehållslöst. Kanske lite galla.

Sen har lilla fröken gått och dreglat hela dagen. Mer ibland, mindre andra gånger. Alla slemhinnor ser normala ut. Aptiten är det inget fel på. Det som kommit ut där bak har varit normalt. Gommen är utan fel. Temperaturen är 37,8. Fröken är lite spakare än vanligt, men inte så farligt.

Vi tutar nog mot veterinären imorgon om det inte blir bättre. Vill inte gärna chansa.

Ny adress

I maj börjar ett nytt liv. Lägenhetstvåan blir en övernattningsetta. Hundarna blir med hundgård och egna träningsmarker. Särbon blir en sambo. <3

Nytt liv och nya möjligheter.

Besök av instruktör

Vi fick besök tidigare i veckan. Instruktören Jens Palmqvist ställde sig i vardagsrummet medan mina hundarna vandrade runt med leksaker i deras munnar. Han sa sig se ett problem. Jaha, ojsan sa jag.

Helt plötsligt kastade han sig ner på alla fyra och greppade den leksak som Wendla gick och bar på. Sen gjorde han en analys under tiden som dragkampen pågick.

Jag stod där som handfallen och försökte med "Så illa kan det ju inte vara, din hund är ju ett halvsyskon med min. Ser du inte det".

Jens fortsatte med dragkampen. Jag vaknade. En dröm. Så kan det gå när man innan sängdags besöker hemsidor som lockar med inhyrda instruktörer.

Dream on!

Skitätande

Upptäckte att det inte var så svårt att avbryta fröken Wendlas söklust efter frysta skitar. Ett "nej" räcker.

Så det blev inga pina coladas till dogsen.

Nova 7 år!

Nova här. Hipphipphurra till mig själv!

Grattar mig själv i efterskott för det där med födelsedagar är inte min mattes grej. I alla fall inte MINA födelsedagar. Men hon kommer allt ihåg när Wendla (pfff!) blir en månad äldre.

I alla fall så slappade vi allesammans på soffan i fredags. Vi snarkade, även matte. En helt vanlig fredag mao.

Men så på lördagskvällen blev det ett väldigt liv på matte. "Åh, jag har ju glömt din födelsedag, Nova!" utbrast hon och mådde lite dåligt. "Den var ju igår!" Försökte protestera, men tanten var stendöv.

Samma kväll fick matte inlägg på Facebook, som hon inte riktigt förstod. Det var ju ironi och det är ju så omodernt.

Jaha, så blev det söndag. Vi somnade på soffan igen. Inget ovanligt. Fast jag var lite sur. Inte bara för att Wendla tagit sig platsen närmast matte och kunde vila och höra mattes hjärtslag. Jag surade av en helt annan anledning. Matte hade gjort det igen! Glömt min födelsedag...

Måndag morgon. Matte läste på Facebook. Hon kliade sig i huvudet igen och grimaserade lite. Så stod hon en stund tills motorvärmaren gick igång. "Men du fyllde ju år igår!" Det var ju det jag försökte säga, väste jag och blängde anklagande.

Kära nån. Jag har fyllt år en gång i år. Matte har glömt bort min födelsedag TVÅ gånger.

I tro i flytt.

Kyla

Täckbyxor. Täckkjol. Lager på lager. Täcken. Ut. Tassar. Köldkramp. Fyra tassar. Tre tassar. Två tassar. Framtassar. Wendla. Cirkuskonst. In. Spisvärme. Skönt.

Fredagkväll...

... och 24 kalla grader ute. När näshåret fryser och nästippen trillar av då är det ingen lek. Det är väldigt ogärna som handskarna tas av för att möta en blöt hundnos som väntar på en belöning. Huvva.

Då tränar vi i trapphuset istället. Tränar på att gå uppför stentrappan till våningen ovanför och på att ta hissen ner.

Fast jag är glad över att inte bo i Dorotea. 40 snorkalla minusgrader. Då står nog även hissen stilla.

Koprofagi

Ok, att Wendla skulle lära sig apporteringens grunder med chokladkorvar i munnen var väl inget jag tänkt mig. Det där med avlämningarna tar liksom emot. Konstigt.

Det är inte heller all choklad som "apporteras". Det ska vara exklusivt och gärna med höga halter av fibrer. Antar jag. Har inte direkt provsmakat vad som går hem. Eller ner.

Googlat och enligt Lars Fält så kan en av anledningarna vara understimulering. Vi safear och ökar dosen aktivitet samtidigt som det blir större matportioner med efterrätten ananas.

Hoppas att bara är valphyss. Nova förföljde ju Zack som valp och när det var dags för direktleverans. Nova gapade och svalde. Rapade ibland. Chokladen nådde aldrig ens backen.

Upp och ner...

...eller två steg framåt och ett steg bakåt. Allt går inte spikrakt i valpvärlden.

Gårdagen bjöd på en riktigt bra morgonpromenad. Hann faktiskt tänka att "det går ju faktiska bättre att gå med två hundar än med en". Sen var lunchpasset med inkallningen.

MEN, som Tony Irving skulle ha sagt. MEN. Åh, då menar jag inte det motsatta könet. Gårdagens kvällspromenad bjöd på något helt annat. All elektronik var utdragen. Morgonen var som bortblåst. Och när händer det? Jo, precis när jag tänkt "att vi tar den andra vägen, den som är lite längre. Det här går ju så bra". Självklart har inte den andra vägen någon genväg. Så vi tragglade på och jag sänkte "kraven" rejält.

Med gårdagen i färskt minne gav vi oss i väg i morse. Gick hyfsat. MEN. Nu var det ingen tvekan längre om vad Wendla lagt sig till med. Den där kotten i munnen i förrgår var nog ingen kotte. Idag trodde jag först att det var en gren, men nähää du.

Isklumpar med fyllning ska det vara, sa Wendla. Gud så gott. Smakar choklad. Nu kallar jag henne Hundbajssoppan.

Åtgärd? Minifrukost innan vi går ut och/eller långlina.