Onsdag förra veckan...

... träffade vi en welsh på lunchen. Wendla fick leka och vad den 2-åriga tiken passade henne som handen i handsken. På kvällen hade vi date med den Gudomliga och Gudrun. Vi träffades på ridskolans parkering så medan vi gick mot öppnare landskap blev vi passerade av ett par hästar. Bra träning! När det sen blev dags för hopp-och- lek visste inte Wendlas glädje av några gränser. En drygt ettårig Gudrun fick nog flertalet gånger och fräste ifrån. Lilla Wesslan blev än mer inställsam och skulle bara slicka Gudruns mungipor än mer. Gudrun blev lack. Wendla la sig ner platt på marken mitt i farten och blötsnön stänkte. Team Wendrun fick sen gå i koppel förbi hästhagar och utan att busa mer med varandra. Det var trötta hjältar som hoppade in i var sin bil när promenaden var över. Den här matten var också belåten.

Någonting är på gång

I lördags gick det första flyttlasset från tvåan till Markägarens hus. Wendla var den coolaste av labradorerna och slappade mest på golvet medan vi monterade ner sängen. Nova däremot anade att någonting var på gång och var hela tiden hack i häl. När det var dags att fylla skåpsläpet till bristningsgränsen fick voffarna snällt sitta i bilen. Tog tillfället i akt och lät Wendla hälsa på flyttgubbarna B o B. De var inte några monster, tyckte Wendla. Flytthjälpen i finaste byn var inte heller farlig. Någon dag innan var däremot Bostadsområdets största klematis rena rama skräcken för unghundspinglan tills den jag, den extremt modiga matten, bevisat motsatsen. Och nej, jag gick inte lös på klematisen med sekatören. I veckan blir det till att bli väck den tredje omgången av den elaka förkylningen fortast möjliga, för att sedan packa ner det sista och städa järnet. Det mesta av hundträningen kommer nog att ligga nere och det kan nog bara vara bra så får Wendlan landa lite.

Pitbullterriern och den franska bulldoggen

I rule, säger Wendla. You wish, säger jag. Ja, hormonerna sätter griller i unghundens huvud. I ena sekunden har jag ett fromt lamm i kopplet. I den andra har bä-bä-hunden förbytts till en mördande pitbullterrier. Andra gånger går hela promenaden med hundmöten och allt utan problem. Grannskapet skakar med all säkerhet på huvudet. Vad gör den där kvinnan egentligen? Kvinnan, dvs moi, vänder på klacken så fort stormskällandet och utbuandet av monstret sätter igång. När Wendla fokuserar på mig igen kommer belöningen. Sen vänder vi upp mot monstret igen och belöning kommer innan Wendla hittar på något hyss. Så där kan vi hålla på tills vi är förbi monstret. Wendla går tack och lov ner i varv för varje runda som vi gör. Ibland, eller oftast, förföljer vi monstret på avstånd och då är lammet tillbaka. Tillbaka till monstret. Igår bestod den av en sketen liten nylevererad 8-veckors fralla. Väldigt farligt. ;)

Vi spinner vidare...

... på stoppsignalen och avlämningarna (läs handtarget). Det är riktigt kul att träna!

Tea - for me?

Imorse hörde jag, Wendla, hur matte öppnade en skönhetsprodukt. Hoppade upp på mina fyra raska och begav mig mot badrummet. Här skulle det vankas efterrätt till frukosten. Nu var det ju inte min favorit, LdB lotion, som serverades. Denna gång var det något för rynkiga damer. LiftActiv. Matte var dock snål (även denna gång) och lät mig inte pussa i mig efterrätten. Ikväll tänkte jag att hämnden är ljuv där jag stod i lagom soffbordshöjd. Efterrätt. Det var bara att släppa på hämningarna och sno den rykande tepåsen med rooibos och kanel från mattes efterlängtade tekopp. När matte hittade mig stod jag lite undrande och försökte se ut som om det regnade. Eller var det för att det brände lite på tungan? Nu låter det ju som om jag hittar på hyss var dag och att matte är rena slarvern. Matte är inte så slarvig. Det är bara jag som är snabb i tanken. Väldigt snabb.

Stoppsignal

Vid stoppsignalen kommer inte belöningen med detsamma längre. Nä, nu prövar jag att ge belöningen efter några sekunder istället. Den första gången blev Wendla tveksam och kastade sig ner till ett läggande. Hm, bara att göra om och göra rätt. Kan ju vara bra att det inte går så fort mellan handtecknen i framtiden. Matte måste ju hänga med och ha pipan beredd när Formel 1:an spinner loss...

Avlämningar

Idag började jag med en mer seriös avlämningsträning. Fast än så länge tränar vi utan något att lämna av. Jag gör en släpp-iväg-en-duva-rörelse fast baklänges. Meningen är att Wendla ska dutta med nosen i mina händer- och som hon duttar. Ibland kan det till och med bli en dubbeldutt. Det är roligt med något nytt!

... och så var de bara två

Nova är tillbaka på Markägarens veckoSPA. Rapporten låter meddela att hon lever livet. Gott!

Skärtorsdag...

... och vår påskkärring till matte fick visa leg på Systemet. Nu kommer hon att vara på lysande humör hela påskhelgen. Fast jag, Wendla, har redan testat humöret. Matte och Markägaren hade gått ut på bron när de hörde en duns som jag var skyldig till. Det sägs att jag är en apportör och de där plåthönsen hängde ju bara där i björkriset. Oops! Glad påsk!

Pre-flyttstädning

Vi lever i tre olika världar här hemma. Minstingen är småpilsk och vill ha igång sin storasyster. Storasyster är sugen på benen som lillasyster har lagt beslag på. Fast idag blev hon sugen på lillasyster och drog igång ett luftjuckande. Jag är ledig. Eller ledig och ledig. Köket har fått sig en omgång och luktar nu godare än på länge. Än återstår mycket, men det värsta kan väl ändå vara gjort? Det är konstigt hur en städmani kan uppstå från ingenstans. Ytterligheter är ju bara förnamnet. Från överlevnadsveckostädning till fullfjädrad minstafettfläcksutrotare. Lagom är inte mitt mellannamn. Idag fick till och med hundarnas öron sig en rengöring. Det gäller att inte blanda ihop Vim och Dr Baddaky.

J-vla skitsnö!

Jaha, just nu ligger våren under ett 20-25 cm tjockt snötäcke. Idag var också dagen då Nova och jag lurade döden. Vår lieman kunde ha blivit en snöröjande jordbrukstraktor som rusade emot oss på ett högst otrevlig sätt. Det var bara att tvärt gripa Nova i nackskinnet och kasta sig mot den högra sidan av gång- och cykelvägen. Huvva!

Familjen är samlad

I en veckas tid har Nova varit på Wendla-rehab hos Markägaren. Svärmor har ställt upp och rastat Nova och Nova har i gengäld lindat henne allt hårdare om fingret. En rastning har ibland blivit två. Jag har förhoppningsvis lindat Wendla hårdare runt mitt finger. Mao en winn-winn situation. Snart blir det repris igen.

Stadgeträning på håll

I helgen gick vi också ett steg längre med stadgeträningen. Först gjorde jag och Wendla som vi tränat på, dvs när jag humpade iväg dummyn så satte hon sig. Därefter gick Markägaren iväg en bit för att sedan vända sig mot oss. Jag hade Wendla stående vid sidan. Markägaren tog fram dummyn som han sedan försiktigt släppte ner på marken. Jag var passiv och tyst. Wendla la ihop ett och ett och summan blev två. Hon satte sig! Hurra, hurra! Wendla fick apportera ett par gånger som belöning. Skulle hemskt gärna se att Wendla gör samma sak vid skott... Nu är bara frågan om jag är inne på rätt tankebana. Någon?

Stoppsignal på håll

I helgen tog jag hjälp av Markägaren när det var dags att träna stoppsignal med handtecken på håll. Markägaren gick iväg med den kopplade och löpande tjejen en kort bit innan de vände upp mot mig igen. Markägaren var helt passiv och tyst. När jag blåste den första gången tog Wendla ett litet steg framåt innan hon satte sig. När vi gjorde om det satte hon sig direkt. Repeterade ett par gånger till med samma resultat. Hurra!