...blir det framför datorn. Snart har de flutit samman till en stor Acer-skärm.
Räkningarna då? Nej, inte betalda ännu. Finns viktigare saker att göra på nätet.
28 april 2011
25 april 2011
Beställt!
Har just beställt nya gamla favoriter. Favoriter som jag kan kasta något sånär. Inte några med plastplopp här inte.
Det blev 10 st orange 260 g dummisar och en karbinhake från Afterdog.
www.afterdog.com
20 april 2011
Valpsuget består...
... visst är det så. Trodde inte det för ett ögonblick.
Tillbaka till ruta ett. Eller egentligen på ruta 100 eftersom jag nu vet att det finns ytterst trevliga uppfödare i Värmland. Jag är allt bra uppfödar-kär. ;)
Tillbaka till ruta ett. Eller egentligen på ruta 100 eftersom jag nu vet att det finns ytterst trevliga uppfödare i Värmland. Jag är allt bra uppfödar-kär. ;)
19 april 2011
Nylonstrumpans triumf
Följande är hämtat från Wikipedia:
Nylonstrumpor är tunna strumpor, främst använda av kvinnor, tillverkade av nylon. De finns i olika längd: lårhöga, knästrumpor och ankelstrumpor. Det finns även modeller som endast bärs runt en del av foten och döljs i skon, s.k. steps.
Nylonstrumpor började att tillverkas 1939, och året därpå inleddes försäljningen i Europa. I Sverige påbörjades tillverkningen 1945 av Malmö Strumpfabrik. I och med att strumpbyxor introducerades under 1960-talet har bruket av nylonstrumpor till vardags minskat. Nylonstrumporna ersatte nästan helt silkesstrumporna som man använt tidigare. Till cirka 1960 hade dessa strumpor söm.
Nylonstrumpor bärs tillsammans med strumpebandshållare, höfthållare, gördel eller korsett med strumpeband. En typ av nylonstrumpor, s.k. stay-ups, hålls uppe runt låret med hjälp av en kombination av spetsresår och silikonband.
Efter lite stånk och stön fanns nylonstrumpan så på plats. Att få in en trut, även om den är en ungfågel, är inte lätt. Men det gick. När det dessutom gav utdelning så var det ett... lyckokast. ;)
Värmde upp på sedvanligt sätt för att minimera eventuell osäkerhet. Inkallning och nosdutt, markering med dummy och nosdutt, markering med kråka och nosdutt och sist markering med trut iförd nylonstrumpa och nosdutt.
Valde en dunge med massa ris, sly, gran och annan bråte. Allt för att fröken skulle få ligga i och jobba och sluta tänka så mycket. Körde två markeringar med vardera kråka och trut. Fröken spottade kråkan vid fötterna, men fick operant klura ut hur det hela skulle avslutas. Truten kom in fint. Greppet var betydligt stadigare, för annars skulle den ha blivit kvar i grandungen.
Undrar hur många skabbiga gamm-nylonstrumpor som finns i byrålådan egentligen.
Nylonstrumpor är tunna strumpor, främst använda av kvinnor, tillverkade av nylon. De finns i olika längd: lårhöga, knästrumpor och ankelstrumpor. Det finns även modeller som endast bärs runt en del av foten och döljs i skon, s.k. steps.
Nylonstrumpor började att tillverkas 1939, och året därpå inleddes försäljningen i Europa. I Sverige påbörjades tillverkningen 1945 av Malmö Strumpfabrik. I och med att strumpbyxor introducerades under 1960-talet har bruket av nylonstrumpor till vardags minskat. Nylonstrumporna ersatte nästan helt silkesstrumporna som man använt tidigare. Till cirka 1960 hade dessa strumpor söm.
Nylonstrumpor bärs tillsammans med strumpebandshållare, höfthållare, gördel eller korsett med strumpeband. En typ av nylonstrumpor, s.k. stay-ups, hålls uppe runt låret med hjälp av en kombination av spetsresår och silikonband.
Efter lite stånk och stön fanns nylonstrumpan så på plats. Att få in en trut, även om den är en ungfågel, är inte lätt. Men det gick. När det dessutom gav utdelning så var det ett... lyckokast. ;)
Värmde upp på sedvanligt sätt för att minimera eventuell osäkerhet. Inkallning och nosdutt, markering med dummy och nosdutt, markering med kråka och nosdutt och sist markering med trut iförd nylonstrumpa och nosdutt.
Valde en dunge med massa ris, sly, gran och annan bråte. Allt för att fröken skulle få ligga i och jobba och sluta tänka så mycket. Körde två markeringar med vardera kråka och trut. Fröken spottade kråkan vid fötterna, men fick operant klura ut hur det hela skulle avslutas. Truten kom in fint. Greppet var betydligt stadigare, för annars skulle den ha blivit kvar i grandungen.
Undrar hur många skabbiga gamm-nylonstrumpor som finns i byrålådan egentligen.
18 april 2011
Ingen valp...
... blev det den här gången.
Tiken förlorade alla valpar i helgen och svävade själv mellan liv och död. Det kunde ha slutat hur illa som helst. Men livet går onekligen vidare.
Krya på sig, Rimma!
Tiken förlorade alla valpar i helgen och svävade själv mellan liv och död. Det kunde ha slutat hur illa som helst. Men livet går onekligen vidare.
Krya på sig, Rimma!
Something old, something new
Kråkan gick relativt bra ikväll. Frånsett att den hamnade framför mina fötter vid något tillfälle. Annars var det nästan full fart in. Sket i att tjafsa allt för mycket. Nova såg lycklig ut, vilket var det bästa av allt.
Truten då? Nja, gav helt klart mer att önska. Nova var snabb ut, med ett snabbt gripande och sen var det som om hon tänkte att "vad f-n har jag för tungt och lurvigt i munnen- bäst jag kollar". Provade att binda vingarna intill kroppen, men det resulterade också i ett oskyldigt grovhångel.
Avslutade istället med den mer populära kråkan. Imorgon kommer truten att vara iförd strumpbyxor. Fast utan blått strumpeband.
Truten då? Nja, gav helt klart mer att önska. Nova var snabb ut, med ett snabbt gripande och sen var det som om hon tänkte att "vad f-n har jag för tungt och lurvigt i munnen- bäst jag kollar". Provade att binda vingarna intill kroppen, men det resulterade också i ett oskyldigt grovhångel.
Avslutade istället med den mer populära kråkan. Imorgon kommer truten att vara iförd strumpbyxor. Fast utan blått strumpeband.
17 april 2011
Cykelträning
Cirka 5 km. Intervaller. Lerigt. Smältvatten. Trött hund. Bad. Citronsåpa. Ännu tröttare hund. Dammsugning. Citronsåpa. Torka golv. Golukt. Inget dåligt samvete. Ljuvligt.
16 april 2011
A-provsträning - premiär!
Imorse dammade matte av ryggsäcken, dummisarna, apportkastaren mm. Det yrde en del både små och stora partiklar i luften. Trodde det var smogg från London. Eller elefanter från Afrikas savanner. Inga sketna råttor i alla fall.
Märkningen på dummisarna hade bleknat under vintern, så de fylldes i med penna av matte. Ville ju säga ".... eller så har märkningen tvättats bort i tvättmaskinen...", men kom fram till slutsatsen att tanten kunde bli sur och skita i att åka iväg på träningen. Knep käft.
Matte stuvade in allt i bilen. Högröd i fejan naturligtvis, för hon var ju klädd som om hon skulle leta nålar i höstackar i polartrakterna. Sånt kan ju ta tid, om det ens finns hö på polerna. Well, well. Tanten stannade till på en mack och köpte grillkorv.
Matte tänkte till och tog ur allt ur bilen innan hon tog ut mig. Lite ivrig var jag, men så såg jag fällen och tänkte "Jaha, nu är hon hungrig igen". Sen var det dags för lite lydnad på led och där ringade rosten en del.
Sen blev det hårdkörning i skogen. Skott och markeringar samt linjetag. Jag fick inte jobba ensam, som jag först trodde. Nä, väntan, snurrar här och kontroll där. Matte vägde upp skotten och kasten framåt med att humpa dummisar bakom arslet. Knallade en gång. Nja, två gånger. En gång hörde jag och den andra gången var jag döv.
Lite osäker blev jag också ett par gånger också och jädrar vad kissnödig jag blev då. Farten in mot linjen var inte så hög, men så fort matte skickade bakåt så var linjen inte lika farlig och då blev farten högre.
Jag längtar redan tills nästa gång!
Märkningen på dummisarna hade bleknat under vintern, så de fylldes i med penna av matte. Ville ju säga ".... eller så har märkningen tvättats bort i tvättmaskinen...", men kom fram till slutsatsen att tanten kunde bli sur och skita i att åka iväg på träningen. Knep käft.
Matte stuvade in allt i bilen. Högröd i fejan naturligtvis, för hon var ju klädd som om hon skulle leta nålar i höstackar i polartrakterna. Sånt kan ju ta tid, om det ens finns hö på polerna. Well, well. Tanten stannade till på en mack och köpte grillkorv.
Matte tänkte till och tog ur allt ur bilen innan hon tog ut mig. Lite ivrig var jag, men så såg jag fällen och tänkte "Jaha, nu är hon hungrig igen". Sen var det dags för lite lydnad på led och där ringade rosten en del.
Sen blev det hårdkörning i skogen. Skott och markeringar samt linjetag. Jag fick inte jobba ensam, som jag först trodde. Nä, väntan, snurrar här och kontroll där. Matte vägde upp skotten och kasten framåt med att humpa dummisar bakom arslet. Knallade en gång. Nja, två gånger. En gång hörde jag och den andra gången var jag döv.
Lite osäker blev jag också ett par gånger också och jädrar vad kissnödig jag blev då. Farten in mot linjen var inte så hög, men så fort matte skickade bakåt så var linjen inte lika farlig och då blev farten högre.
Jag längtar redan tills nästa gång!
15 april 2011
Bara 4 veckor kvar...
... tills det tittar fram valpar. Förhoppningsvis är de tillräckligt många.
Hane eller tik? Ja, det får ödet mer eller mindre bestämma. Ett som är säkert är att många tänkbara hundnamn finns lagrade i mobilen.
Trevlig helg!
Hane eller tik? Ja, det får ödet mer eller mindre bestämma. Ett som är säkert är att många tänkbara hundnamn finns lagrade i mobilen.
Trevlig helg!
14 april 2011
Kråka
Idag tränade vi med kråkan. Först på lunchen och sedan efter jobbet. Hittade en glänta där det inte fanns så mycket snö kvar. Blev till att börja med handtarget och sen markering med dummy, innan det blev dags för kråkan. Kråkan låg ganska öppet, men det blev snabba gripanden ändå. Farten in blev också bättre och bättre. Belönade med korta humpningar av kråkan.
Väldigt skönt att träna med vilt just nu. Inga spyflugor eller annat mysigt.
Väldigt skönt att träna med vilt just nu. Inga spyflugor eller annat mysigt.
13 april 2011
Mattefritt!
I torsdagskväll var hallen fylld med mattes resväska och kläder. Själv fick jag åka till mitt eget B&B med två tillhörande goldenpojkar. Så allt medan matte och Markägaren gjorde Barcelona levde jag livet på andra sidan stan.
Där på andra sidan stan råder helt andra regler och paragrafer. Till exempel SKA man sova på kudden mellan B&B, medan goldenpojkarna trängs i fotändan. Man SKA även få en slurk filmjölk efter frukost samt få en egen liten portion människomat efter middagen. Man SKA busa så kala fläckar uppstår på halsen. Man SKA morra lite åt osnuten border terror. Man SKA bli halvt påsatt av den äldre herren- och räddad av alfa-hannen B. Men det hör liksom till.
B&B trodde att de hade förstört mig och mattes regler, men inte då. När jag kom hem sov jag i min egen säng och låg bakom kökströskeln när matte var i köket.
Där på andra sidan stan råder helt andra regler och paragrafer. Till exempel SKA man sova på kudden mellan B&B, medan goldenpojkarna trängs i fotändan. Man SKA även få en slurk filmjölk efter frukost samt få en egen liten portion människomat efter middagen. Man SKA busa så kala fläckar uppstår på halsen. Man SKA morra lite åt osnuten border terror. Man SKA bli halvt påsatt av den äldre herren- och räddad av alfa-hannen B. Men det hör liksom till.
B&B trodde att de hade förstört mig och mattes regler, men inte då. När jag kom hem sov jag i min egen säng och låg bakom kökströskeln när matte var i köket.
6 april 2011
No me roba todo!
Lita aldrig på en chihuahua! Klistra och kopiera för länkknappen är trasig...
http://www.youtube.com/watch?v=hOp6v5XKuuI
http://www.youtube.com/watch?v=hOp6v5XKuuI
5 april 2011
Bästa presenten...
...en helt vanlig tisdagkväll. Det är puppisar i magen! Alltså inte i min. Inte i Novas heller.
Det bara MÅSTE firas med cava rosada i Barcelona. =D
Det bara MÅSTE firas med cava rosada i Barcelona. =D
Fotomodell
På lunchen tog jag med mig kameran ut på promenaden med Nova. Strålande sol är kanske inte det ultimata ljuset, men skit samma tänkte jag. Gick inte långt från gång- och cykelvägen, en 50-60 meter ungefär, när Nova började lattja med en pinne. Hon höll på länge och väl och jag hängde så klart på med kameran.
Hängde med så pass att jag låg där i den smältande snön för att få närbilder. På rygg och med Nova halvt över mig. Nova drog och drog i pinnen som satt fast i snön. Länge höll hon på. Då började jag bli blöt in på bara skinnet, så för att inte bli helt genomsur så reste jag mig halvt upp i brygga. Tänkte "där satt den" och reste mig upp.
Något överraskad upptäckte jag ett par som också upptäckt mig. Kroppsspråket sa att de talade om mig och diskuterade hur de skulle göra. Ringa polisen (och psyk) eller ambulansen.
Var väldigt demonstrativ med kameran, vilket fick de att vandra vidare. Fototidningarna är ju väldigt för det där med att välja udda vinklar, men just nu funderar jag om inte en kamera med vridbar skärm skulle underlätta saker och ting.
4 april 2011
Det tyngsta beslutet
Det var inte allt för många själar ute på kvällspromenaden i det disiga vädret. Mestadels hundägare och joggare. Tappra själar.
Vi mötte en tapper och väldigt trött själ. Vare sig hundägare eller joggare. På långt håll såg jag henne. Ville inte se, men såg. Svart, grånad nos, många kilos övervikt och stora svårigheter med att ta sig fram. Kroppshyddan vaggande och varje steg var en plåga. En labradortik som levt livet allt för länge.
Det är lätt att se och säga när det är dags för andra. Dags att ta det där allra tyngsta beslutet och åka en sista gång till veterinären. Men det är så svårt att vara den som håller i kopplet och inte vilja ta in det ögonen nog ser.
Ägarinnan log åt oss, men jag kunde inte le tillbaka. Log hon urskuldrande eller såg hon i Nova sin egen hund i sina allra bästa år? Jag vet inte. Nova gjorde en lekinvit, men kom av sig. Den blick jag då mötte kommer jag att bära med mig ett bra tag. En blick fylld av stor trötthet. Stod kvar en stund och såg tiken vagga vidare med hälta fram och hälta bak, allt medan labradorhjärtat blödde.
Vandrade vidare hemåt. Allt mer blödande. Men frågan är om det var vanmakten över att inget kunna göra eller tanken på att jag själv väntade allt för länge.
Vi mötte en tapper och väldigt trött själ. Vare sig hundägare eller joggare. På långt håll såg jag henne. Ville inte se, men såg. Svart, grånad nos, många kilos övervikt och stora svårigheter med att ta sig fram. Kroppshyddan vaggande och varje steg var en plåga. En labradortik som levt livet allt för länge.
Det är lätt att se och säga när det är dags för andra. Dags att ta det där allra tyngsta beslutet och åka en sista gång till veterinären. Men det är så svårt att vara den som håller i kopplet och inte vilja ta in det ögonen nog ser.
Ägarinnan log åt oss, men jag kunde inte le tillbaka. Log hon urskuldrande eller såg hon i Nova sin egen hund i sina allra bästa år? Jag vet inte. Nova gjorde en lekinvit, men kom av sig. Den blick jag då mötte kommer jag att bära med mig ett bra tag. En blick fylld av stor trötthet. Stod kvar en stund och såg tiken vagga vidare med hälta fram och hälta bak, allt medan labradorhjärtat blödde.
Vandrade vidare hemåt. Allt mer blödande. Men frågan är om det var vanmakten över att inget kunna göra eller tanken på att jag själv väntade allt för länge.
1 april 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)