Medan 5000 hundar har varit på utställning i helgen har vi slappat och tagit det lugnt. Bilen styrdes norrut i fredags för att köras ytterligare 12 mil på lördagsmorgonen.
Det blev ett kärt återseende. Modern öppnade dörren och Nova slank, eller rättare sagt, pressade sig in i stugan. In i stugan och in till Storebror. Yra utbröt där inne enligt Modern. Jag var kvar på gräsmattan nedanför trappen som har två "nedfarter".
Därefter pressade sig Nova ut och Zack efter. Zack stannade upp en millisekund, lyssnade, kastade huvudet åt bägge hållen och vädrade. Klorna gjorde märken i trävirket när han satte fart åt ena hållet för att sedan ändra sig och kasta sig åt det andra. Såg för mitt inre hur ett anfall var närstående. Det eller en helgipsad hund. Höll andan. Zack höll igen något och tog inte trappens alla steg i ett svep. Utandning.
Sedan skedde något mycket märkligt. Storebror lyssnade och vädrade allt medan han sökte mig i en väldans fart. Bara det att han rusade förbi mig. Inte en gång- utan två! Jag kallade på honom men inte då. Jag viftade med händerna 1,5 meter ifrån honom. Men inte då. I glädjeyran var alla sinnen på utom synen.
Till slut fick jag så blöta pussar över hela ansiktet. En liten tår fanns det nog allt där i min ögonvrå. Både då och när det var dags att åka. Fast blicken var inte lika uppfodrande som den brukar vara. Snälla, ta mig med! Följa, åka bil... Snälla. Inte heller låg han där vid dörren och väntade hela kvällen heller.
Det är nog rätt skönt att vara en pensionär bland andra pensionärer ändå.
Det blev ett kärt återseende. Modern öppnade dörren och Nova slank, eller rättare sagt, pressade sig in i stugan. In i stugan och in till Storebror. Yra utbröt där inne enligt Modern. Jag var kvar på gräsmattan nedanför trappen som har två "nedfarter".
Därefter pressade sig Nova ut och Zack efter. Zack stannade upp en millisekund, lyssnade, kastade huvudet åt bägge hållen och vädrade. Klorna gjorde märken i trävirket när han satte fart åt ena hållet för att sedan ändra sig och kasta sig åt det andra. Såg för mitt inre hur ett anfall var närstående. Det eller en helgipsad hund. Höll andan. Zack höll igen något och tog inte trappens alla steg i ett svep. Utandning.
Sedan skedde något mycket märkligt. Storebror lyssnade och vädrade allt medan han sökte mig i en väldans fart. Bara det att han rusade förbi mig. Inte en gång- utan två! Jag kallade på honom men inte då. Jag viftade med händerna 1,5 meter ifrån honom. Men inte då. I glädjeyran var alla sinnen på utom synen.
Till slut fick jag så blöta pussar över hela ansiktet. En liten tår fanns det nog allt där i min ögonvrå. Både då och när det var dags att åka. Fast blicken var inte lika uppfodrande som den brukar vara. Snälla, ta mig med! Följa, åka bil... Snälla. Inte heller låg han där vid dörren och väntade hela kvällen heller.
Det är nog rätt skönt att vara en pensionär bland andra pensionärer ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar