Känns som en oerhörd lättnad att det är över. På ett sätt. På det andra sättet är det mer smärtsamt.
Det är då jag vänder mig till Nova. Men som den höglöpande tik hon är, går det inte att klia henne hur gärna jag än vill. Hur gärna hon än vill. Hur gärna vi än vill kela med varandra, så vet jag ju vad som händer. Analsäckarna töms. Alltså inget alternativ.
Så ibland så sitter jag där på golvet och har ett tårfyllt ögonblick och tänker på Zack. Nova kommer och buffas och pussas. Jag vill klia. Nova vill något helt annat.
Det går ju inte annat än att bli glad och skratta över det absurda i situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar