... smög jag och Markägaren oss upp utan att väcka matte. Markägaren hade Geväret med sig och jag var så klart redo. Men det blev inga skott den här gången heller, så jag beslöt mig för att jaga två retsamma katter på kvällskvisten. Matte uppskattade inte mina jaktinstinkter denna gång. Jag säger inget mer.
På söndagen så smög vi oss iväg igen, men inte några skott nu heller. Inga katter kom på besök heller. Tråkigt.
Fast senare på dagen blev det en lång skogspromenad. Helt plötsligt tjöt matte till och ropade på Markägaren som försvunnit en bit bort. Fattade inte varför hon blev alldeles till sig över små korta bruna trattar med gula fötter på. Flisade skog när jag tyckte att de ignorerat mig lite för länge. Kom dock på att jag fick uppmärksamhet om jag tok-sprang i 180 knyck mot de där sakerna som de kallade trattkantareller. Hehe.
Matte blev helt besatt och ville inte sluta trots en sprängfull Konsum-kasse. Markägaren fick nästan dra henne därifrån. Själv roade jag mig med att springa med en pinne så där så att jag nääästan sprättade upp kassen.
Åter igen- uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar