Någonting är på gång

I lördags gick det första flyttlasset från tvåan till Markägarens hus. Wendla var den coolaste av labradorerna och slappade mest på golvet medan vi monterade ner sängen. Nova däremot anade att någonting var på gång och var hela tiden hack i häl. När det var dags att fylla skåpsläpet till bristningsgränsen fick voffarna snällt sitta i bilen. Tog tillfället i akt och lät Wendla hälsa på flyttgubbarna B o B. De var inte några monster, tyckte Wendla. Flytthjälpen i finaste byn var inte heller farlig. Någon dag innan var däremot Bostadsområdets största klematis rena rama skräcken för unghundspinglan tills den jag, den extremt modiga matten, bevisat motsatsen. Och nej, jag gick inte lös på klematisen med sekatören. I veckan blir det till att bli väck den tredje omgången av den elaka förkylningen fortast möjliga, för att sedan packa ner det sista och städa järnet. Det mesta av hundträningen kommer nog att ligga nere och det kan nog bara vara bra så får Wendlan landa lite.