"Vilken helg", konstaterade Nova från bädden i hallen. "Vadå?", undrade jag med höjt ögonbryn.
"Har du hört talas om normalfördelningskurva och att lagom är bäst", frågade mig Nova smått anklagande. "Eh, har ett väldigt vagt minne av statistiken från universitetsstudierna", började jag innan Nova avbröt mig. "Pff, det ante mig!"
"Tigger du stryk", undrade jag i försvarsställning. "Den klon är rätt öm om jag får be". "Undrar bara om du tycker att det är rimligt att jag får lyxen att gå på tre långa skogspromenader ena dan, medan jag den andra får ligga i bilen och titta på när alla andra labradorer får göra roliga saker och fika", sa Nova och trutade med munnen likt en Botox-stinn Slitz-brud.
"Lagom och lagom. Rimligt och rimligt", funderade jag och kliade mig i huvudet. "Tänk om du skulle få tre sköna SPA-behandligar med choklad ena dan och endast titta på ett julbord som alla andra äter ifrån nästa dag", målade Nova upp vilt gestikulerande så att dammråttorna på golvet fick vingar.
"Nja, nehe, nää", svarade jag och tittade smått skuldmedvetet i golvet. "Jag säger bara kompensation, KOMPENSATION!", sa Nova och stirrade uppfodrande mot garderobsdörren som döljer lagret av ben.
"Är vi kvitt nu? Är jag förlåten?", viskade jag och tvådde mina händer. "Grfff, lagom, gnag, bäst, gnag, smask, ok, bara, slick, den, mmm, gången", pratade Nova på med munnen full av kompensation.
Nu är det frid i huset. Lagom med frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar