Gick där med sömn i ögonen förbi en lägenhetslänga. Plötsligt frös Nova till is och markerade. Tittade på mig uppfodrande och tillbaka till föremålet för hennes beundran - eller jaktinstinkt?
Där i det daggfyllda gräset satt en stycken beige vädurskanin fritt och smaskade lyckligt och frenetiskt på maskrosblad. Till saken hör att det står kaninburar på gavellägenhetens uteplats. Avundsjukan kunde bara anas från de andra inlåsta små stamparna.
Så vad göra? Rundade längan från andra hållet för att inte jaga iväg Kalle. Plingade på dörren, men ingen kom och öppnade. Plingade lite till. Ok, här skulle det apporteras. Självfallet av mig och inte av Nova.
Utrustade mig med det största maskrosbladet som gick att hitta och lade på charmen. Tydligen var jag tämligen osmaklig för den rackarn hoppade ju självfallet iväg. Gav upp när den ratat mig några gånger. Ingen mobiltelefon hade jag på mig heller.
Vad göra? Klockan tickade och jobbet kallade. Kallade på uppmärksamhet gjorde också Nova som fick finna sig i att sitta uppbunden vid ett cykelställ. Hela tiden med handen uppe och ett mantra som löd: "Jag kan, jag kan, jag kan".
Fick jackpot en halvtimme senare och tack vare Eniro. Undrar om det var någon annan som fick jackpot. Kanin eller annan hund? Eller ägaren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar