Under påsk var det en massa tjat om ägg, fjädrar i ris och annat trams. Jag frågade mig var den riktiga varan fanns. Den som har fjädrar och skiter ägg. Utan att jag fick något vettigt svar tillbaka. Men se en eftermiddag när vi lämnat påsken bakom oss och befann oss hemma hos Markägaren dök den upp ur en plastpåse från Jaktaffären i Happis.
Den ställdes på köksbordet. Jag ställde mig på bakbenen mot köksbordet och fick apporteringssuget i blicken. Den avgav ingen vanlig sur vittring. Jag avgav löften till mr Dj-vul med hopp om träning och myrmark. Den var svart. Jag var svart-sjuk på innehavaren.
Ge mig, ge mig, ge mig! Men int då. Den sattes ut i en snödriva. Jag försökte forcera snödrivan. Men int då. Se, men inte röra. Och vad jag inte rörde.
Sen sattes den upp på hatthyllan. Jag satte ner både Markägaren och matte på dödslistan.
Kära kråk-bulvan, en annan tid, en annan plats. Bara du och jag.
/ Din älskade Nova
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar