Moment 22

På lunchen påtalade Nova att hon var av det nödigare slaget, men då hon gärna vill uppsöka damernas en 5-15 meter in i skogen fick hon allt vänta till ett mer passande tillfälle uppenbarade sig. Sagt och gjort- kopplade lös och sa "gå-och-bajsa". Fröken Snabb drog i väg in i skogen för att pudra näsan. Det tog ett tag längre än vanligt, men vaddå?

Jag och Zack fortsatte vår promenad. Ser hur Nova kommer skjutandes ur skogen och är lite orolig över var vi har tagit vägen. Sen blir hon överlycklig när hon får se oss. Lite väl överlycklig hinner jag tänka innan hon stoltserar med sin nygamla vän- Parfymen. Och då pratar vi inte om något från vare sig Chanel eller Hugo Boss. Snarare Homo sapiens i brun förpackning...

En redan rödhårig matte blir något rödhårigare, men drar en suck efter att ha lagt av en salva inombords. Fast den där långa ramsan har redan Nova snappat upp. Så för att ställa sig in gör hon vad vi tränat på hela promenaden, dvs fotgående tätt, tätt intill matte.

Jag som gärna inte vill bli nedgeggad hoppar åt sidan tätt följd av Nova. Sen följer ett evigt hoppande- jag först och Nova efter. Ju tydligare "nej" desto mer närgången vill lillflickan vara. Tala om Moment 22. Det kan inte alltid vara så lätt att vara hund, men "&¤=!!! vilket fotgående... Något för mig att fundera på! Kanske nåt inför jaktprov...