Mötte en något konstig attityd som jag aldrig tidigare stött på. I alla fall inte på en kvällspromenad i skogen med Wendla. Fast det var inte Wendla som hade en konstig och något annorlunda och stickig attityd.
Vi hade gått längs stigen och närmade oss skogsbrynet och gång-och cykelvägen. Upptäckte en kvinna med kopplad hund som stod stilla och såg ut att vänta ut hunden. Är osäker på om de såg oss eller inte. I alla fall så kopplade jag Wendla och tog ett par steg ut ur skogen så att vi blev synliga.
Ekipaget stod mitt i en "t-korsning" när hennes hund upptäckte oss och fick tuppjuck. Matten började härja med hunden. Jag försökte agera som om det inte var någon fara för att inte skrämma Wendla. Bad min valp att sätta sig medan jag berömde, allt medan matten härjade vidare.
Då fnäste kvinnan följande: Ska du in eller ut ur skogen? Hennes hund gormade vidare. Ut ur skogen, svarade jag. Hon upprepar fortfarande lika fnäsigt: Ska du in eller ut ur skogen? Än en gång blev svaret "ut ur skogen". Kvinnan stod fortfarande kvar mitt i t-korsningen.
Tänkte att "ser du inte att jag har en valp som kanske tycker att det är lite obehagligt med en pyjamasklädd nakenhund med högställd svans som dessutom är lite högljudd". Tänkte vidare "att jag inte har någon lust att passera er på en halvmeters avstånd".
Fick för en gångs skull horn och luft och sa: Ja, om du flyttar på dig. Mummel från kvinnan. Upprepade det jag nyss sagt.
Kvinnan tog sig ut på gång- och cykelvägen. Då fnäste hon: Åt vilket håll ska du? Svarade att "det inte spelar någon roll". Tog kontakt med Wendla och fortsatte berömma tills vi var ute på gång- och cykelvägen. Bara du och jag, Wendla. Du och jag.
Får ett spydigt "varsågod" av kvinnan. Ja, men God Jul på dig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar