Nova här. Ska ta och klaga medans jag kan skriva och höra tangenternas knaprande. Vadå, medans? Jo, jag kanske inte har några öron kvar snart. Den lilla satungen hugger och hänger i mina sammetslena öron, som matte förövrigt älskar.
Jag försöker säga ifrån, men det är inte lätt. Ju mer jag säger ifrån, desto ettrigare blir Valpsoppan. Hon är som en pissmyra i arslet en solig högsommardag. När jag säger ifrån kanske jag inte är nog tydlig, men jag som annars vet vad jag vill, blir lite villrådig. Ibland försöker jag springa ifrån plågan men hon är snabb. Snart står jag där igen med ett ömmande öra i en nymöblerad valpkäft.
Matte rycker in när hon kan- och hinner. Det ska hon ha cred för. Fast jag tycker att hon kan posta den där Soppan tillbaka till Kalmar. Det är ju ändå jul.
Fast idag kom jag på ett alldeles eget sätt att slippa undan vampyrtänderna. Jag kröp in bakifrån mellan mattes ben. Under täckkjolen. Yeah. Tillflyktsort. WarulvsWendlan fattade ingenting.
Men just nu undrar jag om jag inte skulle föredra en betäck-kjol istället. Är lagom kill-pilsk.
Undrar om tomten kommer i år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar