Det förra inlägget fick mig att tänka på vad som hände hos nämnda morföräldrar när Nova var en liten valp.
Jag var borta på dop. Morföräldrarna skulle lämna Nova och Zack ensamma hemma en kortare stund. Nova och Zack stängdes in i köket med hjälp av ett kompostgaller och en tung stol.
Mina föräldrar möttes av en glad valp i hallen när de kom tillbaka. Men också av en lukt av bajs. Även denna gång letade den ömma mormodern utan att hitta det hon sökte. Hon luktade. Hon sniffade. Hon letade lågt. Ingenting.
Till slut letade hon högt. I sovrummet. Hon fann det hon sökte. Där mitt på det fina vita virkade överkastet låg en inte allt för välmatchande bajshög.
Valpen var lättare. Det höll den kära mormoderns kissblåsa också på att bli när hon skrattade mitt i bedrövelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar