Wendlas humör förändrades för cirka två veckor sedan. Då blev granar med snötyngda grenar rena mördarmaskinerna redo att när som helst slå till mot en intet ont anande valp. Så Wendla tyckte att det var bäst att vara beredd hela tiden.
Mördarmaskinerna kanske till och med skulle slå till inne i lägenheten? Bäst att små-buffa som förvarning.
Sen dök det upp en besökande hos Markägaren. Med skägg! Dö, ropade Wendla, du ska dö! Och hon skämtade inte. Jisses, sa jag och bet mig i läppen. Vi måste ragga skäggiga karlar med hundvana eller så får vi raka alla manliga skäggiga funktionärer i framtiden.
Fast nu har humöret lugnat sig, så än behöver det inte sparas pengar till engångsrakhyvlar. Ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar