Samma helg som Wendla blev en hormonstinn dödsmaskin var hon också ute i skogen hos Markägaren. Markägaren hade plogat skogsvägen så vi tog oss ända upp till änge och kalhygget.
Wendla vek först av med nosen innan resten av kroppen hängde med. Ut i djupsnön och det var ingen tvekan om att det var något vilt i närheten. En bit ut från traktorspåren stack en 1,5 meter lång gammal gren upp. Under grenen stack det upp lite mer vegetation. Wendla vädrade och vädrade och så gick nosen ner i vegetationen. Jag började att gå vidare, vilket gjorde att Wendla hakade på.
Kruxet var bara att Back-on-Track täcket stannade kvar i snön. Jag ryckte ut och kröp på snön fram till grenen. Väl framme förstod jag vad Wendla känt.
På grenen, fastklämd i en grenklyka fanns resterna av en yttepytteliten mus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar