I går på lunchen skulle jag göra ett ärende efter att jag rastat hundarna. Till detta krävdes ett stycke bil. Naturligtvis glömde jag bilnycklarna vilket jag kom på halvvägs ut till bilen. Vände om och satte lägenhetsnyckeln i låset för att mötas av en något förvånad Zack.
Där stod han halvvägs bakom draperiet, som döljer allsköns bråte på hatthyllan, med sig själv inplastad i material från en klädpåse som skyddat en jeansjacka sedan i somras(!). Klädpåsen i tunn plast är luftigt strimlad och hänger som en haklapp runt halsen på gammelman.
Jag blir mer förvånad än arg och slås av tanken att tänk om han strypt sig själv på eftermiddagen. Hemska tanke! Plasten är mjuk och tunn och skulle säkert inte utgjort något större problem att lösgöra sig ifrån. Men ändå... Nog för att man valpsäkrar en bostad, men att senilsäkra...? Jackorna åkte in i sovrummet, vis som jag är av tidigare erfarenheter i stil med "slakta-dunväst-i-jakt-på- levergodissmulor". Till saken hör att jeansjackan var nytvättad innan den hänges undan.
Var befann sig Nova under tiden? I sin vilohörna under hallbordet. Utan valp- eller seniltendenser. Förhoppningsvis på ett bra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar