Idag fick jag vara med om det idealiska hundmötet på Novas och min morgonpromenad. Ett sånt där hundmöte som jag skulle vilja uppleva varenda gång. Det började med att två schäfrar dök upp framför oss på gångvägen. De blev snabbt uppkopplade av sin matte och husse. I stället för att gå brevid varandra så gick husse framför och matte bakom. Excellent, tänkte jag med klickern i handen. Två träningstillfällen!
Nova skötte sig bra och struntade i den första schäfern. Den andra schäfern var något mer taggad än den första och jag slappnade av något, vilket säkert bidrog till att Nova kaxade sig något när schäfer nummer två passerade. Inte mycket men tillräckligt för att jag skulle bli mindre nöjd. Så jag och Nova tar kontakt med varandra några gånger och gör vändningar på stället a la Anita. Ingen schäfer, schäfer, ingen schäfer, schäfer. Så där håller vi på och Nova är med.
Det är nu det jag får vara med om den idealiska upplevelsen av hundmöten som gått lite snett. Schäfermatten gör samma sak som oss, men istället för att vända på stället tar hon tillfället i akt och övar fotgående fram och tillbaka i lugn och bestämd takt och närmare oss för varje sväng.
Det var nästan så jag brast ut i lovsång och bad om telefonnumret! Alla spänningar och förväntningar hos Nova och schäfern reducerades till noll. Tänk att få allt avdramatiserat och få gå iväg med en nolla i bagaget till nästa hundmöte. Det händer inte ofta. Tack, tack, tack! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar