Nova 7 år!

Nova här. Hipphipphurra till mig själv!

Grattar mig själv i efterskott för det där med födelsedagar är inte min mattes grej. I alla fall inte MINA födelsedagar. Men hon kommer allt ihåg när Wendla (pfff!) blir en månad äldre.

I alla fall så slappade vi allesammans på soffan i fredags. Vi snarkade, även matte. En helt vanlig fredag mao.

Men så på lördagskvällen blev det ett väldigt liv på matte. "Åh, jag har ju glömt din födelsedag, Nova!" utbrast hon och mådde lite dåligt. "Den var ju igår!" Försökte protestera, men tanten var stendöv.

Samma kväll fick matte inlägg på Facebook, som hon inte riktigt förstod. Det var ju ironi och det är ju så omodernt.

Jaha, så blev det söndag. Vi somnade på soffan igen. Inget ovanligt. Fast jag var lite sur. Inte bara för att Wendla tagit sig platsen närmast matte och kunde vila och höra mattes hjärtslag. Jag surade av en helt annan anledning. Matte hade gjort det igen! Glömt min födelsedag...

Måndag morgon. Matte läste på Facebook. Hon kliade sig i huvudet igen och grimaserade lite. Så stod hon en stund tills motorvärmaren gick igång. "Men du fyllde ju år igår!" Det var ju det jag försökte säga, väste jag och blängde anklagande.

Kära nån. Jag har fyllt år en gång i år. Matte har glömt bort min födelsedag TVÅ gånger.

I tro i flytt.