Under en av helgens kvällspromenader fanns jag inte på Wendlas världskarta. Befann mig snarare i yttre rymden och var för henne osynlig. Inte så bra för mitt självförtroende. Skyller allt på rådjuren som tar den lätta vägen och trippar fram längs plogade promenadstråk. Utan tanke på vilken störning det blir för valpar, och inte minst för mattar.
Nå ja. Ikväll tog jag revansch. Ha. Vi tränade på att gå förbi godsaker som råkade trilla ur fickan lite nu och då. Störde också med att gå och sparka lagom mycket på snöklimpar som det ju är gott om.
Happy, happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar