...eller två steg framåt och ett steg bakåt. Allt går inte spikrakt i valpvärlden.
Gårdagen bjöd på en riktigt bra morgonpromenad. Hann faktiskt tänka att "det går ju faktiska bättre att gå med två hundar än med en". Sen var lunchpasset med inkallningen.
MEN, som Tony Irving skulle ha sagt. MEN. Åh, då menar jag inte det motsatta könet. Gårdagens kvällspromenad bjöd på något helt annat. All elektronik var utdragen. Morgonen var som bortblåst. Och när händer det? Jo, precis när jag tänkt "att vi tar den andra vägen, den som är lite längre. Det här går ju så bra". Självklart har inte den andra vägen någon genväg. Så vi tragglade på och jag sänkte "kraven" rejält.
Med gårdagen i färskt minne gav vi oss i väg i morse. Gick hyfsat. MEN. Nu var det ingen tvekan längre om vad Wendla lagt sig till med. Den där kotten i munnen i förrgår var nog ingen kotte. Idag trodde jag först att det var en gren, men nähää du.
Isklumpar med fyllning ska det vara, sa Wendla. Gud så gott. Smakar choklad. Nu kallar jag henne Hundbajssoppan.
Åtgärd? Minifrukost innan vi går ut och/eller långlina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar