20 maj 2009

Lyckligast?

I måndags var det kursavslut på jaktlydnaden. En helt underbar kurs med en massa bra tips och trix. Synd bara att det bara var tre gånger. Mycket vill ha mer! Fast hellre en kurs i skogen än ingen kurs alls.

Särskilt ett tips fastnade vid detta tillfälle: Träna stadga i olika positioner.

Nåväl, även denna gång var hela gänget samlat i god tid innan. Tror att alla ville träna sin hund i passivitet? Inklusive jag... Hade tänkt på vad som hände förra gången och kom dit med en plan. Det som skedde förra gången var att Nova visade sig osäker på väg in till linjen (har hänt förr). Förmodligen på mig eller på bakomvarande hundar. Frökens råd var att träna inkallning och avlämning separat från varandra, vilket jag ju redan tragglat på. Men lade dock in en rem för man gör som fröken säger. =) Nu kom jag från ämnet- igen!

Planen bestod av två delar. Den första av att träna inkallning och avlämning med handtarget just precis innan kursen startade. Dvs en avslappnad och latjolajbans matte! Del två var att hålla mig på ena änden av linjen, om möjligt. Och det gav resultat. Major! Visst det blev en eller möjligtvis två kissningar, men farten in var god och avlämningarna satt där de skulle. Lycka!

Fotgåendet och stadgan då? Ännu mer lycka! Om Nova förra gången gavs tillfälle att göra sina utsvävningar i kopplets längd efter kvack och kast så gjordes det inte denna gång. Jaja, ett par gånger... Visserligen visslade Nova förbi mig olovandes, men jag fick ganska fort stopp på fröken. Den stora skillnaden var nu att Nova tillbringade det mesta av tiden - utan koppel. Total lycka!

Inga kommentarer: