Ikväll var det dags att spinna vidare på läxan och träna på stadga vid fotgående. Jag och Nova träffade Blondinen och Brunetten igen, men denna gång på en sandig tallhed.
Började i sedvanlig ordning med att skruva upp termosen i förhoppningen att skruva ner hundarna i passivitet. Och jo, det har hänt en del med Nova. Nu ligger hon ned utan att hitta på en massa hyss. Det går bra även om slarviga jag inte har med mig någon filt eller dyl att ligga på. Jag kan dricka varma drycker utan att riskera att få allt över mig. Skönt! Kan föra ett samtal också- samtidigt. Väldigt skönt! Fyra år senare... =)
Sedan var det tänkt att vi skulle skärpa till di små damerna med fotgående i skogen, men där ville inte Nova riktigt som jag ville. Fröken dammsög i stället terrängen så där lagom odiskret vid min sida. Lukt efter renar eller annat spännande? Brunetten var desto duktigare!
Hade inte särskilt stor förhoppning om att Nova skulle hänga med på jaktfot när Blondinen och jag började peppra grusvägen fram med medhavda bollar. Men där bedrog jag mig. Lita alltid på din hund, eller? Vi tvåbenta ömsom sparkade och kastade bollar framåt och bakåt. Många stopp blev det också på vägen för att samla ihop störningarna. Där höll Nova sig i skinnet förutom en gång.
Jag hör Frökens ord: "Det är på träning man ska våga prova." Ikväll provade jag min multifunktionella sida, dvs många bollar i luften samtidigt. Kunde även här öppna munnen utan att Nova pep iväg. Fantastiskt skönt!
Blondinen och jag ska ha en eloge för att vi inte gjorde något mer än det tänkta... =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar