Blev så glad över snön som kom och de minusgrader som varade ett tag. Blankisen på cykelbanorna blev gångbar terräng igen. Även om skogen lockar mest, men det är ju trevligt med lite variation. Kort var den lyckan. Jävligt kort!
Efter två naprapatbesök med roterat och tippat bäcken, multipla låsningar samt blåmasserad skuldra- tillbaka till snorhalkan igen. Lägg där till en Nova som snart är på höglöpet och inte går att ha lös. Sammanfattningsvis är det stört omöjligt att promenera någorlunda avslappnad med två hundar samtidigt. Jävligt kul!
Fast nåt positivt kanske det för med sig i alla fall. Nu blir det enskilda promenader med hundarna och därmed ökad motion för mig. Helt plötsligt har en seriös tanke på ett gymkort dykt upp! Igen. Vet att jag avlade någon form av löfte efter vårens akuta lumbago, då Zack fick åka till pensionat Engman i P-å.
Kan då inte komma med undanflykten att det är alldeles för lång väg till gymmet. Ungefär 100 m fågelvägen. Och inte är det serpentinvägar dit heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar