Sedan vi kom hem har Zack konstant pratat och tiggt. Visserligen är det inte hans fel att den kära mormodern har belönat, i mina ögon, felbeteenden. Just nu sitter herrn några decimeter ifrån mig. I ögonvrån ser jag att att hela hans koncentration går åt till att stirra ut mig. Det kan jag leva med. Men när han konstant sitter och pratar med mig och drar långa monologer om hur orättvist livet är- då blir jag lätt irriterad. Både på läromästaren och eleven.
För den kära mormodern har också ihärdigt tränat Zacks uttålighet. Tänk dig att du läser tidningen på morgonen- långsamt. Samtidigt som du mumsar i dig frukosten- långsamt. Hela proceduren tar upp emot en 30-40 minuter. När du ätit klart får så "hundstackarn som suttit pratandes hela tiden" den där sista tuggan. Vid matbordets kant dessutom. Precis!
Nog för att jag har långt tålamod i vissa stunder, men det här är ju löjligt. Zack har ännu inte insett att loppet är kört. Det här striden ska jag banne mig gå segrande ur. Zack ska de-mormoriseras.
Anar jag inte en viss avtackling? Nej, det var visst enbart en nick för att orka lyfta upp tassen på sofflocket. Och på mitt knä! Nu bytte han visst taktik. Om jag går och sätter mig bakom bordet och datorn. Då kanske hon ser mig?! Nä, du. Den går jag heller inte på. Ignorera, ignorera, ignorera. Nu flyttar Zack fram sina trupper igen. Till den andra ögonvrån. Ignorera. Ha, nu bröt han sitt beteende för att dricka vatten. Hoppas, hoppas! Men nej... Här kommer jag att sitta ett långt tag framöver. För liksom min mormor och min mamma är även jag envis i vissa stunder. Det ska gå! Zack börjar gå mot dörröppningen mot hallen, där liggplatserna är. För att i sista ögonblicket vända sig om och sätta sig pratandes. Ignorera. Inte bli irriterad. Zack lyfter rumpan och... in i hallen...YES! ... jag hör honom lägga sig. TRIUMF!
Tack och lov att Nova än så länge är oförstörd. Hon ligger snällt och slappar på köksgolvet. Omedveten om att en långvarig kamp har utspelat sig mitt framför hennes ögon.
Rättelse: Nova kommer aldrig att bli förstörd heller. Inte om jag får bestämma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar