Igår kväll var det dags för Nova att umgås med katter. Jag var naturligtvis lite sjåpig inför hur det skulle gå. Därför tog jag med fröken på en cykeltur efter jobbet. Tanken var att hon på så sätt i alla fall skulle vara lite tröttare fysiskt. Jag oroade mig alldeles i onödan.
Millan, den kavatare och mer nyfiknare av de två katterna, var den bästa av läromästare. Lugn, trygg och stabil. Nova förstod på en gång att det var bäst att ta det piano. Nova körde ett omfattande register över lugnande signaler. Vika undan huvudet, lyfta tassen, slicka sig om munnen mm. Till en början var Nova rejält skitus och med all vikt på bakbenen. Försökte också skrämma bort den nyfikna kissen med att låta som ett åskmoln. Men eftersom ingen annan reagerade nämnvärt på kisse, så kanske den där lurvbollen inte var så farlig ändå.
Modet på Nova ökade allt eftersom. Ett steg tillbaka och två framåt. Ett tag var det bara ett foodbar-stativ som skiljde de bägge åt. Då gick Novas svans intensivt och nyfiket. Då var det busvarning.
Efter en timme eller så var det dags för de gyllene hanhundarna att komma hem. De tyckte att Nova luktade smaskens och försökte med pang-på-röbetan metoden. Även där tog sig fröken för och sa emot ett par gånger. Resten fixade Alfa-hannen på två ben...
Nova var knäckt när vi kom hem två timmar senare. Först cykeltur, mental katträning och testosteronstinna pojkar. Det märks på henne också idag. Hur trött kommer hon då inte att vara efter tre dagar? =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar