Reflekterade över att aroniabusken utanför huset där vi bor börjar bli tom på bär på de allra högsta grenarna. I mitten är det fortfarande rätt mycket bär kvar. På de nedersta grenarna blir det succesivt mindre och mindre. Hur kan det komma sig?
Jo, en smällfet björktrast sitter i alla fall under lunchtid (passande nog) och kalaserar på de översta bären. Ett och ett försvinner de hela och stelfrusna ner i fågelns mage. Allt i lugn takt. En riktig finsmakare.
De nedersta bären försvinner på ett inte lika kultiverat sätt. Här handlar det inte om att ha servetten i knät, äta med de rätta besticken och skåla i rätt ordning. Här pratar vi om en Julia Roberts innan hon fick lektionen i bordsskick i Pretty Woman.
Denna Pretty Woman kastar sig ut i kopplets längd med munnen uppspärrad i god tid innan hon når fram till busken. Vidöppet gap och så slår käkarna ihop över flera klasar. Därefter sväljs bären ned med glupande aptit samtidigt som siktet redan är inställt på var nästa tugga ska tas. Lite mat mellan tänderna i form av avskrapad bark hindrar inte denna fröken nämnvärt i sin framfart. Inte heller begagnat toapapper som matte inte så glatt fick erfara härom dagen...
Kontentan blir i alla fall att jag tror att det är fritt fram att plocka bär bland de mellersta grenarna. Ingen har gjort anspråk på dem än så länge. Kanske aroniasylt eller aronialikör till hösten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar