Nova och jag for tillbaka till samma plats som vi tränade på igår. La ut sex dummisar i målområdet, men den här gången utökades avståndet. Kastade minnesmarkeringarna på samma sätt som igår. Då jag märkte att Nova blev lite fundersam på skotten, som jag sköt när hon var på väg tillbaka till mig, upphörde jag med dessa. Behöver ju inte träna allt på samma gång- jö.
Beslöt att farten in till mig var viktigare än ytterligare störningar. Det fick räcka med minnesmarkeringarna och ett längre avstånd plus ett nytt målområde åt motsatt håll. Krävde inte heller ett sittande vid linjetagen, utan skickade henne från stående till minnesmarkeringarna. Detta för att få inlevereringarna till mig mera lustfyllda. Snabbt in, så får man gå fort ut. Fast utan slarv förstås. Är förundrad över att hon har full koll på var jag står när hon väl har hittat minnesmarkeringarna. Gräset är ganska högt nu. Kan stå tyst och lugn. Lilla flickan min. =)
Tränade skott på slutet istället, fem stycken på raken. Hon satt pall. Ett slick runt munnen och ett litet oroligt framben, men det var allt. Nu gäller det att träna mer på när andra, mer eller mindre kända, skjuter också. Och under transport. Någon som vill hänga på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar