Igår när jag och Nova kom in i trapphuset möttes vi av en lågställd terrier som vanligtvis brukar vara tyst och beskedlig. Nu var hon allt annat än tyst. Måste ha någonting att göra med att nu var den nya lillasystern med. Efter lite "kom inte här och kom" från terrierlägret blev det i alla fall tyst.
Den skendräktiga Nova undersökte valpen framifrån i lugn och moderlig takt. Valpen började sega sig ner i halvliggande ställning, med valpmagen uppåt. Nova var fortfarande lika moderlig och undersökande. Nova bytte och undersökte valpen från andra hållet istället. Plötsligt stelnade hon till och vände bort huvudet och gick äcklad därifrån och mot mig och vår lägenhetsdörr.
"Matte, den läcker! Det är ju alldeles blött på golvet. Jag ändrar mig. Vill inte vara skendräktig och mamma längre!"
Då passade det minsann...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar