Morgonens beslut att träna med skata var en självförtroendehöjande handling. I motsats till mardrömmen gick det som en dröm att träna ikväll. Lägdan så ut som en dröm med all sina slöjor av dimma och solnedgång. Nova, älskade hund, var som en liten älva och ängel på samma gång.
Körde mot samma målområde som igår, fast från motsatt håll och på ett lite längre avstånd. Kasta ut skatan, humpa duvan bakåt, skicka, snabbt upptag, fröken fort ut och fort in, avlämningen satt, snabbt skick på belöningen, avlämning satt igen. Inget tjafs, utan bara roligt. =)
Gick tillbaka i mina spår och kastade på nytt kråkan. Kommenderade "här" och förflyttade oss i en båge så att linjetaget kom från en annan vinkel. Upptaget var så snabbt den här gången, så när jag blåste närsökssignal så var Nova redan på väg in. Nackdelen med högt gräs. Jaja. Nu syntes det på Nova att hon visste vad jag hade för godsak bakom ryggen. =)
Gjorde om samma procedur igen innan jag avslutade Operation Skata för att istället övergå till skotträning. Lite svårt var det nog att sitta stilla när jag rörde mig bortåt, så det blev till att vara tydlig och backa istället. Men hon satt som fastgjuten vid skottillfällena. Kan ha något med att backen med vilt låg 1,5 meter bakom henne... Belönade med att gå tillbaka och ge godis efter varje skott. Efter sista skottet blev det dock kulapportering av humpad duva.
Som Paul Anderson sa i Fäviken: "Efter något kravfyllt måste det komma något lustfyllt!"
Måste tänka mer på det, men inte just nu. Ska istället förekomma drömmarna med att leta reda på en and till morgondagens operation. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar